Fartlek - En lek med farten!

Igår skulle jag ta upp intervallerna igen hade jag tänkt. Jag tycker inte det är speciellt kul med intervaller, det kan jag erkänna direkt. Springa 5*3 min med 1 min vila, 5*2 min med 1 min vila, 5*1 min med 0,5 min vila eller nåt sånt är alldeles för uppstyrt för min smak. Jag vill känna friheten i löpningen och det gör jag inte om jag måste lyssna efter klockan som piper spring, vila, spring, vila, spring.....

Fartlek däremot, det är kul! Det hörs ju nästan på namnet. FartLEK. Det blir liksom intervaller utan att man tänker på det. Då springer man snabbt och långsamt om vartannat näst intill helt ostrukturerat. Den enda regel jag har för detta är att det ska vara en ordentlig skillnad i tempo mellan de långsamma och de snabba delarna. Inget mittemellanjox så det bara blir en jämn smet av det hela. Ordentlig skillnad ska det vara!

Igår tog jag lyktstolparna till hjälp. De är roliga att leka med. Jag sprang snabbt mellan två stolpar, gick till nästa, toksprang till nästa, gick två stycken, sprang tre, lufsade en osv, enbart utifrån känsla. Är man i skogen kan man använda sig av träden, snabbt till nästa stubbe, långsamt uppför backen, snabbt ner till diket eller vad man man nu hittar, det är faktiskt ännu roligare än lyktstolpar.

Mitt problem med intervaller, förutom att det är för styrt, är att det helt enkelt är för jobbigt. Ska det ge maximal effekt ska springsekvenserna genomföras med hög puls och hög puls är jobbigt. På egen hand tycker jag det är väldigt svårt att hålla den nivå jag inser krävs. Det händer att jag kommer på mig själv med att fuska. Men med fartlek är det både roligare och lättare, trots att pulsen är uppe i den nivå den ska. Ett sätt att lura hjärnan att ta ut sig utan att det märks.

Vad bra att jag är så lättlurad!