Loppen - i med och motgång 2014

Häromdagen funderade jag lite på hur 2014 gick ur träningssynpunkt. Där kan jag säga att jag är väldigt nöjd, det var check på allt!
Mina lopp då?!?
Årets första mål var att springa Lidingö Ultra 50 km i början på maj. Ett lopp som jag verkligen sett fram emot. Dels för att Lidingö 30 km är ett riktigt favoritlopp och dels för att det har varit ett lopp jag gått och tänkt på i flera år, men inte förrän nu varit redo att springa. Mitt mål var egentligen bara att ta mig runt, njuta och ha roligt. Om jag kom under 6 timmar skulle jag bli nöjd, jag vet ju hur kuperat Lidingö är, men tiden var egentligen mindre viktig. Det hela gick bra från första stund, jag hittade en bra rytm och hade härliga människor runt omkring. Vi peppade varandra när det var jobbigt och skrattade och åt lyckan och galenskapen att springa så långt. Det var roligt hela tiden (nåja) och jag gick i mål på strax över 5:50. En i mina ögon helt fantastisk tid, med tanke på hur backigt det är!

Stockholm Marathon avnjöt jag från publikplats i år, det loppet hade jag valt bort till förmån för mina 50 km satsningar. Kändes lite konstigt att inte vara med, men ibland måste man välja.
Sen halkade jag på ett bananskal in på Midnattsloppet, något jag inte sprungit på flera år. Gjorde en hygglig tid, inte min bästa mil kanske, men ganska nära ändå.

I september, var det då dags för en av mina favoriter, Lidingö 30 km. I år var vi ett gäng från orienteringsklubben som sprang vilket gjorde det hela ännu lite roligare. Det lustiga med LL är att jag alltid har lyckats förbättra min tid, inte med mycket, men ändå. Jag gjorde således personbästa detta året också och åkte hem med en riktigt härlig känsla av att klara allt!

Mitt stora mål för året var att springa SUM (Sörmlands Ultra) i mitten på oktober. I mina ögon var det det tuffaste av de lopp jag sprungit och jag har lagt upp årets träning och andra lopp med SUM som absoluta mål. Jag har tränat styrka för att orka hålla ett bra steg, jag har sprungit ultraintervaller för att orka springa länge och jag har sprungit backar för att klara kuperad terräng.
Och vad händer? Tre veckor innan får jag influensa! Och inte en liten snäll en med lite förkylning, utan värsta sortens, med hög feber och ont i hela kroppen. Jag tillfrisknade, men kände tydligt att krafterna saknades. Efter mycket vånda beslutade jag mig ändå för att ge det ett försök, helt utan tidsmål och med löfte till mig själv att bryta om det behövdes. Jag klarade första 15 km ganska bra, men insåg vid 17 att jag aldrig skulle orka ytterligare ca 35, åtminstone inte springandes. Jag valde därför att kliva av vid 25, där gick det att hämta upp mig. Årets stora mål blev därför inte vad jag hade tänkt eller förberett mig för. Men efter ett tag, med lite distans, är jag ändå så glad att jag försökte -och att jag hade omdömet att avbryta. Nu vet jag hur loppet är och hur banan ser ut och inte minst - den kommer finns kvar!!

Jag är nöjd med mitt år, mycket nöjd till och med. Jag har fått en helt annan kontinuitet i min träning och genomfört den på ett systematiskt och målinriktat sätt, vilket gett resultat i de lopp jag har genomfört. Jag tackar min kropp för att den har jobbat med mig och hjälpt mig förverkliga de mål jag har haft! Tackar!