Om konsten att bli riktigt gammal

Idag läste jag, och säkert många av er också, en härlig liten artikel om 109-åriga Jessie. Hon får frågan om hur hon har kunnat bli så gammal.

Som hon ser det finns det tre bidragande orsaker.
Att röra mycket på sig, äta en skål gröt varje morgon och kanske viktigast av allt - hålla sig borta från män. "De innebär helt enkelt mer problem än vad de är värda" konstaterar Jessie.

Där fick man nåt att tänka på! Vad gäller gröt så äter jag det ibland, men inte varje dag. Några poäng kanske jag tog där i alla fall? Rör på mig - Ja, det gör jag! Där är jag nog helt hemma. Och sen kom vi till män - och där är det ju alldeles totalt för sent! Det där skulle man ju ha vetat om för länge sen i så fall.... Fast då hade jag nog inte brytt mig ändå?
Vi får väl se hur det går för mig. 109 blir jag nog inte, men det kanske räcker till 100? Den som lever får se, som man säger.

Det jag tyckte var poängen, och det underbara med denna lilla text, var egentligen inte siffran 109 utan hur man genom sina val själv kan fylla sin tillvaro med det man själv vill och det man själv tror på. Är man övertygad att avsaknaden av män gör en gott, då är det sant! Eller att gröt ger en bra start på dagen, eller att det gör skillnad att springa 4 mil, eller något annat.

Det viktigaste kanske inte är exakt VAD jag väljer, utan ATT jag väljer. Att jag gör val som är mina, inte någon annans.
Jag vill fylla min tillvaro med sånt jag blir glad av. Att vara med min familj, att springa i nysnö, att laga god mat, att tända ljus, att läsa glossiga modemagasin, att välja det som ger energi och bry mig mindre om det som stjäl.

Jag väljer att vara nöjd med de val jag har gjort, med det som har tagit mig hit. Och så länge jag vet att det bara är jag som kan välja så är jag nöjd!