Mat inför långlopp - rödbetsjuicens betydelse

Hur man bäst förbereder sig för ett långlopp har jag experimenterat en del med. Jag tänker just nu på det som har med mat att göra, framför allt veckan före Loppet. Det finns många teorier kring detta och hur man bör förhålla sig till intag av fett och kolhydrater och vilka dagar som ska vara mest och minst och si och så. De som har sprungit länge har hittat sina sätt och sina preferenser om det som funkar och som man tror på.

När jag sprang mina första längre lopp läste jag in mig på kolhydratladdning och införskaffade allsköns olika påsar med carboloaders, med och utan elektrolyter och sportdrycker av olika slag enligt kostens alla regler. Förutom att det var rent av äckligt att dricka så är jag osäker på om det gjorde någon nytta alls. Förutom att det gjorde mig säker på att jag gjort allt för att göra ett bra lopp.

Och efter ett par lopp kändes det inte bra längre. Jag började tvivla på att det var rätt sätt att stoppa i sig en massa påsar med innehållsförteckning som var lång som ett halvt midnattslopp med massor av E-nummer och annat som jag inte ens kan uttala. Det måste ju finnas sätt som är mer naturliga och som ger energi utan att tillföra en massa konstigheter. Och om möjligt smakar bra också.

Inför några lopp provade jag därför en mer traditionell kolhydratladdning baserad på riktig mat, och med tömning av reserverna innan. Dvs tidigt i veckan har jag haft en dag när jag ätit så få kolhydrater som möjligt och avslutat med att springa ett lättare distanspass för att krama ur de sista. Därefter när depåerna är riktigt låga börjat fylla på med kolisar igen fram till loppet. Ungefär så. Vet inte om detta sättet ger bättre resultat, men även här har det känts bra att ha gjort något i alla fall.

Och läser man om hur eliten laddar så tror jag inte jag har hittat nån som går loss på påsar av olika slag utan alla verkar föredra riktig mat på olika sätt. Så varför ska jag dricka pulver om inte de bästa gör det?

Jag har alltså till stor del övergett pulverjoxet innan lopp och gått över till att äta det jag brukar, utan att tömma depåerna, bara lite mer och med lite extra kolhydrater dagarna innan loppet. Bra och vanlig mat för mig är kort sagt mat med så liten innehållsförteckning som möjligt. Dvs mat som inte innehåller en massa saker utan är så ren som möjligt och som lagas från grunden. Det tar inte längre tid men är så mycket godare och bättre. Det blir mycket grönsaker, mycket fisk, kyckling och baljväxter, och ganska lite kött. Till vardags äter jag inte så mycket kolhydrater, det är långt ifrån någon nolltolerans, men jag mår bättre om jag håller nere lite på det. Men inför ett lopp brukar jag lägga till mer pasta, potatis och ris. Och gärna lite extra chips och godis kan få slinka ner. Det sista är jag inte säker på att det gör nytta alls, men det blir så mycket trevligare och roligare!

Härlig mat med fina färger. Det ska vara fint att äta!

Det ska vara roligt att äta också. Som chokladbollstårtan på
yngsta dotterns födelsedag nyligen. Den var kul att äta!

                   

Inför Lidingö Ultra i maj förra året fanns det en debatt om rödbetor och dess fantastiska egenskaper för syreupptagningsförmågan. Det lät ganska spännande och flera forskare hade påvisat positiva resultat. Många löpare hade provat och som vanligt går åsikterna isär, en del fick ökad ork av rödbetsjuice och andra fick det inte. Likaså tankarna om hur och vilken mängd som bör intas var varierande. Jag blev i alla fall tillräckligt nyfiken för att införskaffa några flaskor.

Jag drack en flaska om dagen (0,5 l) de tre sista dagarna innan loppet och en flaska samma morgon. Jag vill inte drista mig till att säga att det var rödbetsjuicens förtjänst, mycket träning kan ha gjort sitt till, men under loppet funkade verkligen allt. Det var så kul och det kändes så bra, alla pusselbitar som ska läggas samman den dagen passade perfekt! Sen dess har jag tagit en "rödbetskur" några gånger till, dels inför lopp, men även när jag vet att jag ska träna extra mycket en period eller helt enkelt vill ge mig själv en extra boost. Det är inte jättegott, men helt OK, men framför allt känns det som att det gör så gott. Så mycket vitaminer och så härlig färg, man blir glad av att bara se glaset! För er som ännu inte provat rödbetsjuice kan jag bara ge tipset att köp en som är så lite pastöriserad som möjligt så slipper man smaken av kokta rödbetor, det är stor smakskillnad på juice och juice! Droppa gärna i lite citron eller ingefära för lite extra friskhet.



Jag har alltså gått över till den enklaste uppladdningen av alla, dvs äta som vanligt men lite mer, lite extra kolhydrater dagarna innan och gärna lite rödbetsjuice. Ingen raketforskning och inga nya upptäckter att avslöja - utan bara "back to basic" för min del! Jag ska inte säga att jag aldrig kommer göra på nåt annat sätt, för det kommer jag säkert, men inför Skövde 6-timmars kommer jag garanterat göra så här. För min del känns det viktigt att göra något inför ett lopp, genom att ha någon "ritual" eller något att förhålla mig till, hjälper jag mig själv att fokusera på loppet och att ställa in mig i tävlingsläge. Och det, att ställa in sig till 100% på att det är lopp på gång, tror jag är det allra viktigaste. Åtminstone för mig.
Och vad skönt det är när man märker att det sätt man trivs bäst med också är det enklaste!