Plogen är hemma igen

Ni som har följt min framfart via Funbeat senaste veckan vet att jag har varit i Idre och åkt skidor med familjen. Så härligt att få komma till fjällen igen!
Det som däremot inte är härligt utan så in i vassen retligt och irriterande är att hur mycket jag än övar och försöker så ser jag för bedrövlig ut i backen.Jag har benen brett isär, som en sågbock ungefär, dessutom plogar jag så fort det blir det alldeles minsta brant. Här borde jag kanske lägga ut en bild eller en liten filmsnutt så ni kan se vad jag menar. Jag kanske gör det i slutet av inlägget. Mannen säger att det ser bra och kontrollerat ut när jag åker, men jag tror att han bara säger så för att jag ska bli glad. Eller åtminstone inte arg.

Men egentligen är det väl strunt samma hur jag ser ut kanske? Huvudsaken är att jag tycker att det är kul och det tycker jag verkligen. Jag tar mig ju ner lite överallt, inte i de brantaste backarna, men de lämnar jag gärna till de mer våghalsiga typerna. De ska ju ha nånstans att vara de också. Jag får strunta i att tekniken inte är perfekt utan nöja mig med att det är så himla roligt och så himla vackert och så himla underbart. Det räcker ganska långt det också!

Det som jag däremot till min stora glädje lyckades väldigt bra med var längdåkningen. Jag hittade ett hyggligt platt spår som jag harvade runt i ett antal varv under veckan. Där var perfekt att öva teknik. Min sista runda på 10 km gick på lite drygt 51 min. Ja ja, jag vet att det inte är några Charlotte Kalla-tider, men för mig var det bäst ever. Sällskapet i spåret var inte heller så illa:

Dessvärre ligger jag lite efter med träningen inför Skövde om två veckor. Veckan innan Idre hade jag sån hemsk hosta så det var inte tal om att springa, åtminstone inte längre än kanske ut till postlådan. Sen skidåkningen en vecka, och nu är det bara två veckor kvar. Scary! I vilket fall bestämde vi oss för att strunta i tvätthögar och trötthet och ge oss ut på sista långpasset nu på eftermiddagen. Lite nervöst kändes det allt, tänk om jag inte skulle orka en meter? Men det gjorde jag!! 21 km sprang vi på lite drygt två timmar, vilket jag känner mig väldigt nöjd med. Skönt, skönt, att det gick! Denna vecka ska jag få till nåt backpass tänkte jag och ytterligare ett par lugna distanspass. Nästa vecka ska jag bara smålufsa lite och sen får det bära eller brista. Se upp i backen Skövde, för nu kommer jag!

Filmen ja, den besparar jag er. Jag vill inte förstöra er söndag kväll utan nöjer mig med att ger er några fina fjällbilder istället!