Men man får ta det onda med det goda. Tack och lov jobbar jag inte mitt i området utan längst ut i ena änden. Den änden som vetter mot skogen. Och i skogen finns det ett elljusspår. Nu börjar ni förstå vart jag vill komma kan jag tro?!?
För mig som älskar skogen och gillar att springa på lunchen var det som att hitta en skatt när jag väl fick korn på detta. Det var på vintern, när det var mörkt, kommer jag ihåg. Jag tittade ut genom fönstret och såg lamporna skymta där borta i skogsbrynet på andra sidan sandgropen. Då anade jag att det fanns nåt där som borde kollas upp. Och kollat har jag gjort! Många gånger sen dess! När man väl kommer ur Industriområdet och lämnar lastbilarna bakom sig finns nämligen en annan värld. En alldeles underbar värld med motionsspår, bäckar, lagom branta backar och fina stigar.
Ett par hundra meter in på spåret kommer första höjdpunkten, bokstavligt talat. En ganska kort, men brant backe. Den fungerar alldeles utmärkt för korta backintervaller. Längre backar för långa intervaller finns också, men denna ligger så perfekt nära till.
Springer man baklänges, eller förresten baklänges behöver man förstås inte springa, men man springer rundan åt fel håll. Då kommer man bakvägen till idrottsplatsen. Här finns fotbollsplan med löparbanor runt omkring, perfekt för exakt uppmätta intervaller. Såna som jag egentligen inte alls gillar, men som jag vet är så viktiga för att få lite fart i benen. Här finns en längdhoppsgrop också har jag sett, men den har jag aldrig provat. Jag kanske gör det nån dag, vi får väl se.
För mig som inte älskar hundar, erbjuder den här typen av friluftsområden alltid ett visst mått av beredskap. Beredskap på att ta ett skutt åt sidan, klättra upp i ett träd, springa för livet eller kanske till och med bita tillbaka om det skulle behövas. Jag är därför så glad att någon har tänkt på mig. Det känns varmt i hjärtat!
Väl tillbaka igen är det någon omtänksam människa, alternativt någon som tror att däck ingår i kretsloppet, som har slängt en massa -däck! Men eftersom de ändå ligger där och skräpar kan de ju få göra lite nytta tänker jag. Därför brukar jag ibland avsluta min runda med att springa fram och tillbaka över däcken några gånger tills jag känner att benen är alldeles slut och pulsen är så där sköntobehagligt hög.
Ur löparsynpunkt är det här det mest perfekta läge jag någonsin har haft på ett jobb. Tänk att snabbt klä om och sen hinna med ett bra pass i skogen under lunchen, den möjligheten har inte alla, men det har jag! Jag uppskattar väldigt mycket att jag har min skog, mina däck och mina stigar.
Det väger inte upp allt, men det gör att även en grå dag i Industriområdet blir lite grönare och soligare!
Vad lyxigt att ha en sådan natur bakom knuten!
SvaraRaderaTyvärr är det inte många hundägare som bryr sig i "koppelskyltarna". Hoppas du slipper möte någon lös vovve som inte lyssnar på sin förare, eller hundförare som inte har koll på sin lösa vovve.