Nu drömmer jag....

Jag är ingen drömmare. Tvärt om faktiskt. Jag tänker mest på vad vi ska äta till middag, vilka aktiviteter barnen har i morgon, att vi måste boka stuga till semestern, ett tvättkorgen är full och att det vore trevligt att bjuda hem just dem på middag snart osv. Och jag är ganska nöjd med det, jag har det bra där jag är och jag gillar vardagsfixet. Kanske är det nåt som saknas i min fantasi eller så är det för att jag är oxe eller så kanske det helt enkelt bara är sån jag är?

Men ibland. När jag springer. Då drömmer jag, och då fladdrar tankarna iväg. Åt än det ena och än det andra hållet. På nya ställen att springa på, nya lopp att erövra och nya länder att upptäcka. Kanske allt på samma gång? Fast loppen är egentligen inte så viktiga, det viktigaste är att upptäcka och att uppleva. Ibland sker det genom att springa ett lopp, men allra oftast sker det genom att bara springa. Springa där jag befinner mig just då, hemma, på resa, på nya ställen eller på stigar jag känner väl.

Häromdagen när jag sprang älsklingstigen nere vid sjön började jag fundera på att vi ska åka till fjällen i sommar igen och vilka härliga springturer det kommer bli där. Sen kom tankarna på alla spännande platser i världen som borde upplevas springandes och plötsligt var jag långt borta igen. Ett av mina drömresemål är Nya Zeeland, tänk att få uppleva naturen där till fots. Jag föreställer mig att naturen ska vara fantastiskt vacker och att det ska finnas fina leder att ta sig fram på. Lagom varmt och med en stor variation i landskapet. Och massor med får som betar fritt. Och kanske skulle jag möta Gandalf. Fast han skulle nog inte känna igen mig för jag har inte sett filmen.

Sen läste jag om någon som sprungit i Holland och det lät ju också så härligt. Helt annorlunda men väldigt lockande. Snäll natur, böljande landskap utan en massa backar och massor av ängar och åkrar. Och tulpaner. Lättsprunget och lättillgängligt. Kanske lite blåsigt bara?

Eller varför inte Skottland. Springa mellan byarna ute på landsbygden, stanna vid en pub och äta scrambled egg och dricka en öl. Fast jag gillar inte scrambled egg och jag dricker inte öl. Men i Skottland skulle det smaka underbart. Sen skulle jag sova över på ett mysigt Bed & Breakfast som en snäll gammal tant hade.

Och Norge förstås. Norge där jag har varit så många gånger i jobbsammanhang. Så många gånger utan att egentligen se nånting. Fram tills i somras när jag, mamma och min syster åkte Hurtigruten. Då fick vi uppleva det bästa av Norge från sjösidan, i strålande, vindstilla, försommarsol. Så vackert från sjön, borde vara fint att springa där också. Jag såg att det fanns ett lopp "Från fjord till fjäll" eller kanske "Från fjäll till fjord", jag minns inte riktigt, men det sistnämnda lät enklare, fjällen är höga. Kanske, kanske springer jag det nån gång. Med mamma och syrran som sällskap. De får serva med vatten och godis. Och chips, det tycker jag om när jag springer långt.

Och plötsligt, utan att jag nästan hade märkt det, var jag hemma igen. Tillbaka till verkligheten, back in business liksom. Stora tjejen undrar direkt när jag öppnar dörren var hennes gympapåse är och varför inte favorittröjan är ren. Inte vet jag, det är väl ingen som har tvättat? Jag har varit ute på äventyr!

 

Egentligen behöver jag inga drömmar när det här är min verklighet!