Vilken skitdag!

Det blåser typ 32 sekundmeter, ösregnar, båda barnen är sjuka och själv känner jag mig allt annat än frisk. Rösten är helt havererad och jag känner mig febrig i hela kroppen. På jobbet är det hur mycket som helst nu inför sommaren och det är verkligen inte läge att ligga hemma med täcket över huvudet. Till på köpet är mannen funktionär på en orienteringstävling kvällen till ära och jag har ingen att lasta över mitt elende på.

Ni hör ju själva hur synd det är om mig!! Eller hur?!?

Eller inte, om jag ska tvinga mig till lite perspektiv på det hela. Jag sitter med två härliga, men snoriga, ungar omkring mig. Vi sitter i vårt TV rum och det är varmt och skönt, det är faktiskt ute det blåser och regnar. Vi är bara förkylda, vi kunde ha haft en obotlig sjukdom. Ute på gatan är det lugnt, så när som på blåsten då, och vi behöver inte vara rädda för bombanfall. Om en stund kommer mannen hem, och då får jag vila. Inte alls så dåligt, utan ganska bra egentligen. Om jag tänker efter!

I väntan på sommarens jordgubbar köpte jag med mig några från Belgien hem. En ananas ville också följa med, vilken den så klart fick. Tillsammans med några nötter blev det lite sommar för oss. Och kanske känner vi oss lite mindre förkylda? Och om inte, känner vi oss i alla fall mycket gladare. Det är faktiskt inte alls synd om mig. I morgon är jag nog frisk igen!!