Veckan började för all del inte så bra. Mitt Crossnature pass i måndags fick ställas in pga för få anmälda. Men, jag passade på att köra ett spinningpas istället. Riktigt länge sedan, så det var riktigt kul trots att det inte var ute, utan inne i en svettig spinningsal.
I tisdags hade stora tjejen haft det lite jobbigt i skolan och ville inte vara med på inneorienteringen med de andra barnen, utan ville hellre att hon och jag skulle ut springa själva istället. Och såklart gjorde vi det! Vi tog på varsin pannlampa och gav oss ut i skogen samtidigt som de andra tränade inne. Vi sprang dels på elljusspåret och dels i skogen där det var helt obelyst. Det är så coolt att lämna belysningen och bara springa i pannlampans sken. Omgivningen blir helt annorlunda mot på dagen, man får en känsla av att vara så nära allt. Rätt som det var såg vi fyra ögon i mörkret precis brevid oss. Det var två rådjur. Lite senare såg vi en hare. Jag gillar verkligen att att vara ute med stora tjejen så här. Så härligt att hon tycker så mycket om det, och så roligt att få dela äventyret. Verkligen ett bra slut på dagen!
Onsdagen började jag med att springa terrängspåret vid jobbet, innan arbetsdagen började. Det var min sista dag på det jobbet och det kändes skönt att börja sista jobbdagen med löpning i skogen. På kvällen blev det återigen pannlampslöpning. Stora tjejen har flera gånger velat åka bort till Hammarbybacken och ta sig upp på toppen. Vi joggade så länge vi orkade sen gick vi resten. När vi kom upp på toppen blev dottern helt tyst, det är häftigt att stå högst upp på en skidbacke, mitt i Stockholm och se hela stan åt alla håll!
På torsdagen var det dags för träning med orienteringsklubben och på programmet stod reflexbana. Jag har sprungit reflexbana tidigare, dock inte denna, vilket egentligen är lite konstigt eftersom det är vår hemmabana. Den här går verkligen rakt genom skogen, inte mycket till stigar utan rakt genom vatten och över stock och sten. Inte så tillrättalagd som en del andra. En bana för orienterare helt enkelt! Jag hamnade i en lite för långsam grupp, mycket prat och mindre spring men trevligt ändå. Efter ett tag kunde jag och en till dra ifrån och då blev det lite mera spring och bättre tempo och då var jag nöjd igen. Reflexbana är hur kul som helst, det gillar jag verkligen. Det är nog faktiskt det roligaste som finns att springa! När vi kom tillbaka blev såklart stora flickan nyfiken och ville också prova, så det blir nog en tur med henne framöver....
Veckans sista pass blev ett familjepass Crossnature. Vi var med allihopa och tränade ute tillsammans. Båda barnen tyckte det var jätteroligt och det tyckte vi vuxna också. Svettiga och rosiga och skrattande avslutade vi alltså veckan. Det blir en bra känsla att ta med in i nästa.
Nån kväll till veckan ska jag ta med lilla tjejen ut i skogen så hon också får springa med lampa. Hon måste också få prova och se om hon gillar det. Och känner jag henne rätt kommer det bli succé. Ska bli spännande att se om jag har rätt...men det vet jag att jag har!
Kul att läsa, Åsa! Och stort plus för korrekt och välskriven svenska 😎
SvaraRadera