Panik! Längtar! Nervös! Jättekul! Vill hoppa av! Tänker sätta världsrekord! Ja, ungefär så känns det. Från högt till lågt, med andra ord. Precis så som det ska vara - och precis så som det alltid är - när det närmar sig ett större lopp.
Tiden fram till loppet, som är den 12 mars dvs om 9 dagar, tänker jag försöka vila så mycket som möjligt. Minska ner allt fysiskt arbete till minsta möjliga. Det kan ju tyckas drastiskt kanske, men eftersom min vardag innebär så mycket träning ändå, får det räcka med det som så att säga inte går att komma ifrån. Dessa 9 dagar kommer ändå innehålla 6 spinningpass, 2 corepass, 2 Cirkelpass, 2 funktionell styrka med skivstång samt ett antal träningar av varierande intensitet med kund. Det behövs liksom inget extra.
Mat däremot kommer jag att öka lite på. Inga elefantportioner förstås, men lite mer än vanligt så att reserverna är fyllda. Jag har även laddat upp med rödbetsjuice. Rödbetsjuice känns bra. Det skrevs rätt mycket om det för ett par år sedan och hur den genom sin höga nitrathalt skulle kunna öka syreupptagningsförmågan. Jag har testat inför ett par längre lopp, och jag brukar även ta en "kur" ibland däremellan, när jag känner mig i behov av extra energi. Såklart är det ju väldigt svårt att veta vad som beror på vad och vilket det var som gjorde att allt funkade, eller inte funkade, i slutänden. Ett långlopp består av så oerhört många små delar som dagen det gäller ska fungera tillsammans. Man ska ha lagom med kläder, skorna får inte skava, kläderna får inte skava, man ska ha ett jämt flöde av passande energi in (minsta obalans kan göra att hela magsystemet havererar), man bör ha sovit hyggligt bra och man bör vara i ganska bra mental balans för att klara den påfrestning det innebär att vara i rörelse så länge.
Men tillbaka till rödbetorna. Det är ju som sagt nästan omöjligt att peka ut en sak som avgörande. Men på något sätt känns rödbetsjuicen bra. Och det räcker det för mig. Det måste inte vara mer komplicerat än så. Känns det bra - så är det väl bra! Och det viktigaste av allt tror jag egentligen är att göra något. Att hjälpa sig själv in i nån slags "tävlingsmood". Och om det sker med rödbetsjuice eller sega skumbilar kanske kvittar?
Fast jag vågar nog inte prova. Skumbilarna kanske skulle köra runt som galna i magen och orsaka värsta kaoset? Lika bra att hålla sig till det jag vet funkar. Då har jag gett mig själv de bästa förutsättningarna, sen om det går åt pipan ändå är det liksom utanför min kontroll.
Då kan jag ju alltid skylla på vädret!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar