När man ringer upp för att berätta om nåt roligt och energitjuven svarar att "det låter jobbigt", eller "det skulle jag aldrig ha velat gjort". Glädjen man hade från början rinner av och byts mot nåt annat. Eller kanske ännu värre, när man nångång vill berätta om nåt jobbigt och energitjuven inte lyssnar utan börjar berätta om nån den känner som har varit med om nåt mycket värre. Eller avbryter och pratar om sig själv och sina problem. Som inte kan tänka sig att lyssna eller visa något intresse.
De dagar man känner sig stark, glad och pigg gör det inte så stor skada. Då kan jag hålla det ifrån mig och tänka "vad det måste vara jobbigt att vara så negativ". Sen rinner det av mig. Men dagar när jag inte är lika pigg från början, kanske har sovit dåligt eller känner mig lite låg. Då gör energitjuven mycket mer skada, då tar den kanske den sista energin jag har.
Känner ni igen vad jag menar?
Och hur hanterar man detta? Egentligen borde man såklart bara strunta i det och rycka på axlarna. Tänka att det inte berör mig och att det inte spelar nån roll. Eller att helt enkelt välja bort dem? Med dem man inte känner så väl eller måste umgås med är det inga problem, tids nog kommer kontakten dö ut. Men hur gör man om det är nån man känner väl och inte kan undvika? En granne, en jobbarkompis, bästa vännen eller kanske nån i familjen? Då är det inte lika lätt. Då måste man hitta ett förhållningssätt som funkar.
Naturligtvis är det upp till mig hur jag hanterar detta. Min reaktion kan jag inte lasta nån annan för. Hur jag tar emot detta beror på min dagsform, tidigare upplevelser och vilket förhållningssätt jag väljer. Jag inser att jag inte kan, och inte vill, förändra någon annan. Det är bara mig själv och min reaktion jag kan göra något åt.
Trots detta, är det ju så svårt! Jag blir påverkad fast jag inte vill. Jag tar åt mig, fast jag inte borde. Jag låter det, men bara ibland, gå ut över mitt eget humör.
Hur gör man? Hur hanterar ni energitjuvar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar