För ett par dagar sedan hade jag och stora dottern hyrt en badmintonbana i Skogås Racketcenter, mest bara för att testa lite badminton. Hon hade spelat i skolan ca två gånger och själv hade jag inte spelat sedan jag var liten, och då med bensinmacksrack ute på gräset typ. Det var med andra ord två riktiga blåbär som entrade banan.
Fel nummer ett kände jag direkt när jag kom in. Fel klädd!! Alla andra hade stora t-shirts, sportshorts och skor med gummifärgad sula. Jag hade mina vanliga gymmarkläder, dvs tight linne och tack och lov ett par pösiga trekvartisar. Hade lika gärna kunnat vara ett par tights, men där hade jag lite tur. På fötterna ett par vanliga, men rena, joggingskor vilket var nästan OK så jag fick i allafall komma in. Dottern fick spela barfota...
När vi väl kommit över första fadäsen med klädseln och börjat spela var det hur kul som helst. Kunde dock inte undgå att se att de på banorna intill hade lite annan schwung på sina slag och liksom såg lite proffsigare ut. Men vad tusan, spela roll, så länge vi inte stör någon med vårt ickebefintliga spel så må det ju räcka. Vi var ju där för att testa på och vi hade ju faktiskt dessutom betalat.
Efter en stund när vi tyckte att vi började bli riktigt duktiga och faktiskt nästan i klass med de andra, kom hon som jobbar i kassan förbi. Hon tittade lite underligt på mig och jag tänkte att hon nog mest var lite imponerad över hur fort jag lärt mig. Nja, inte riktigt... Efter en stund kom hon fram och sa lite försynt att det nog skulle vara lättare för mig om jag höll racket tvärt om. Vad då tvärt om undrade jag, ett rack kan väl bara hållas på ett sätt, dvs i handtaget!?! Hon höll med, men sa att det grepp jag hade brukar de kalla för "stekpanna" i barngrupperna. Alltså nybörjarbarngrupperna, de andra har redan lärt sig att det rätta greppet är mer som en "yxa" förklarade och visade hon. Jaha, där ser man...
Vid det laget hade vi redan konstaterat att vår utrustning inte riktigt (heller) höll måttet. Det var för all del riktiga rack och riktiga fjäderbollar, även om de har några år på nacken. Så många att handtaget liksom torkat och smular sönder när man håller i det. Det här märkte även tjejen i kassan när hon skulle visa mig proffsgreppet... Då tittade hon ännu skummare på mig och borstade av sig det svarta handtagssmulet.
Vi tackade för hjälpen och började läraktigt spela med yxgrepp istället. Och faktiskt, tror jag minsan att hon hade rätt. Både jag och dottern började lite mer frekvent träffa bollen och fick därmed en något högre hastighet i spelet. Då blev det ännu roligare och att vi var fel klädda struntade vi i vid det här laget. Vi hamrade på vår boll i över en timme och både skrattade och blev riktigt svettiga. Trodde aldrig att en 11-åring skulle erbjuda sånt motstånd. Bra där Greta! Timmen gick jättefort och vi sjönk ner på bänken, svettiga och glada. Det här ska vi absolut göra igen, det var vi helt överens om.
På väg ut säger tjejen i kassan att de för en ringa kostnad kan linda om handtagen på våra rack inför nästa gång så blir de som nya igen. Det lät ju bra. "Nya" rack, t-shirt och ofärgade skor. Nästa gång kommer vi briljera för det här var verkligen superkul. Det här kommer vi mycket snart göra igen!!
Och tack tjejen i kassan för att du visade mig hur man gör. Nu kan jag spela som ett proffs. Nästa steg får bli att lära sig lite regler!!
Badminton är skitroligt! Jag har eget rack, men tyvärr aldrig nån att spela med. När dottern blir lite lite större ska jag skaffa ett rack till henne.
SvaraRaderaMen jag har aldrig hört talas om stekpannegreppet och yxgreppet. Försöker föreställa mig hur de ser ut och undrar vilket jag har, mest troligt att det är nybörjargreppet ;-)