Lite om det komplicerade i att äta....

Nu ska jag vara försiktig. Väldigt försiktig. Förra gången jag skrev om mina funderingar kring mat och det i mina ögon komplicerade förhållandet vi i välfärdsvärlden har till mat fick jag väldigt mycket reaktioner. Förvånansvärt många måste jag säga. Många höll med, och många blev irriterade på mig.
Jag var inte alls beredd på att det skulle engagera så. Jag tror många kände sig träffade, tyckte att jag var lite för präktig eller helt enkelt la mig i sånt som jag inte hade med att göra. Säkert sant alltihop, jag är rätt präktig, men eftersom detta är mitt forum så tycker jag mig ändå ha rätt att skriva om det som engagerar mig. Just då var det mat, och just nu är det också mat!

Jag tänker lite så att äta, sova, gå på toa, andas och en hel del andra saker är helt grundläggande. Det är sånt vi människor alltid har gjort, annars hade vi som art inte överlevt. Tänker på stenåldersmänniskorna, de åt när de hittade nåt, och då åt de nog allt som fanns eftersom de inte visste när de skulle hitta nåt nästa gång. Ibland fanns det mycket och ibland lite, ibland säkerligen ganska ensidigt och ibland mer varierat. Över tid blev det ganska bra, och jag har svårt att tro att de drogs med några stora överviktsproblem eller några andra av de välfärdsrelaterade åkommor vi har idag.

Vad vill jag då komma med detta? Jo, jag tror att vi gör det så himla komplicerat så vi helt enkelt slår knut på oss själva. Jag blir rätt trött på alla kostråd, alla dieter, alla tillskott och allt sånt som möter oss. Hela tiden!! I vår stora tillgång på goda saker har vi helt slagit ut de mekanismer som styr vad vi egentligen behöver. Och vad gör vi då? Jo, vi hänger på den ena dieten efter den andra för att återfå kontrollen. Det är inte alltid lätt, och i kampen mot det perfekta finns inga förbjudna medel. Ibland vill jag bara skrika att låt mig vara. Jag vill inte se en enda mer löpsedel om nån ny diet. Jag vill inte se en massa reklam om det eller det kosttillskottet. Eller hur man får perfekta magrutor till sommaren. Jag vill inte!! Jag vill äta för att må bra och jag vill träna för att det är kul. För att jag mår bra av det och för att jag vill. Jag vill känna efter vad jag vill äta och lita på att min kropp vet vad den behöver. Och hur mycket. Jag behöver inte fler dieter och det tror jag inte att nån annan gör heller.

För nån månad sedan fick jag en bok om Mindful Eating. Jag har nu läst den, och den var fantastiskt bra. Det handlar kort och gott om att minska på takten, att ta oss tid. När vi lagar mat, när vi äter och när vi planerar våra måltider. Genom att ta oss tid hinner vi känna vad vi behöver och när det är nog. Väldigt kloka och bra saker som känns fullkomligt rätt. Går liksom inte att säga emot.

Men ändå, är inte nåt totalt fel när vi behöver en bok om det? Att vi behöver en bok som talar om för oss att vi ska känna efter. Att vi inte längre kan det själva, att det inte är självklart. Var blev det fel undrar jag? Och hur kommer jag på rätt spår? 

Jag har inte svaren på allt detta. Ändå tror jag att jag har dem. Nånstans vet jag ju vad som behövs för att jag ska må bra. Hur jag ska äta för att må bra. Hur jag ska träna för att må bra. När jag har balans i allt detta mår jag bra. Och jag vill lita på att jag kan känna det. Utan en massa pekpinnar och krav. Det är nog ingen katastrof om det råkar bli lite för mycket choklad ena veckan och lite för mycket sallad den andra.
- Ja ja, whatever, skulle barnen ha sagt, och jag tror faktiskt de har rätt. Lite mer whatever i tillvaron, så skulle åtminstone jag må bättre. Måste allt vara så komplicerat hela tiden? Måste vi göra allt så krångligt?

Ungefär så går mina tankar just nu. Hur tänker ni?