Men nu. Ingenting! Total idetorka, oinspiration, lättja eller vad det nu beror på. Har oavsett orsak inte riktigt haft lust att skriva. Och då låter jag hellre bli. Bloggen är min hobby, min avkoppling och något som normalt sett ger mig inspiration. Den ska inte bli en källa till stress eller prestationskrav. Därav att antalet inlägg har varit lite lägre.
Men för att summera lite hur året har börjat ur träningssynpunkt. Alltså avseende min egen träning, så har det varit desto bättre. Bortsett från den träning jag får via jobbet, och det är många timmar i veckan, har jag kört 2-3 egna kortare styrkepass samt 2-3 kortare löprundor per vecka.
Vad gäller styrkepassen har jag fokuserat på att lyfta tyngre. Tyngre för mig är inga monstervikter, men det har ändå blivit personbästa i både marklyft och knäböj. Det får man vara nöjd med, även om "rekord" av olika slag inte primärt är det som driver, eller motiverar mig mest.
Nu är det dags för ytterligare en time out. Om ett par timmar stänger jag ner datorn för ett par veckor vila från dator, blogg, mobiltelefon och annat sånt. Ingen styrketräning blir det heller, bara lite härliga löprundor. Om jag vill!
So long!
Helt rätt prioriterat att inte tvinga fram en massa blogginlägg om intresset/inspirationen inte finns där. Jag tycker likadant, att om jag inte har några idéer till inlägg så låter jag hellre bli att skriva istället för att tvinga fram något bara för att man ska prestera X antal inlägg på X tid.
SvaraRaderaMen lova att du kommer tillbaka snart. Den här bloggen verkar intressant och rolig att läsa.
SvaraRaderaTack, vad kul att du är intresserad av att läsa min blogg!! Självklart kommer jag tillbaka, kanske snarare än man tror.....:-)
SvaraRaderaJag har precis börjat springa själv. Kommer direkt från soffan. Har inte tränat de senaste 20 åren. Jag blir supernervös så fort det gör ont någonstans.
RaderaKul att du har hittat löpningen, världens bästa träningsform om du frågar mig. Ta det lugnt i början, konditionen ökar fort men ligament och muskelfästen tar lite längre tid på sig att anpassa sig till den nya belastningen. Känn efter och lyssna på kroppen så kommer du nog ha mycket glädje med löpningen!
RaderaJa, jag fick kramp i benet när jag sprang i söndags. Det kändes väldigt dramatiskt. Jag har hållit på i två månader nu och jag känner mig väldigt stolt över mig själv. I början orkade jag knappt jogga i fem minuter ens. Jag hittade ett sånt där träningsprogram "Kom igång". Men jag kunde inte köra så hårt för det orkade jag inte. Så första månaden tränade jag bara på att få igång en rutin på att röra mig. Men sen började jag följa träningsprogrammet. Har gjort det i tre veckor nu. Känner mig hemskt stolt över det också. I början var allt mest jobbigt. Men nu börjar jag känna att det är roligt också. Har du alltid tränat mycket? Eller har du varit soffpotatis någon gång som jag?
RaderaDu ska verkligen vara stolt över dig själv!! Superhäftigt att börja så från noll och börja bygga upp något nytt och bra. Själv har jag sprungit och gått på lite pass sporadiskt genom åren, ibland mer och ibland mindre eller inget alls. Men för 15 år sedan bestämde jag mig för att det skulle bli mer "på riktigt" och bli en del av livet. Med tiden har jag intresserat mig alltmer för att springa riktigt långt och har sprungit både marathon och även några ännu längre lopp. Så nej, jag har inte alltid tränat mycket!
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera