Jämtland, vi tackar för den här gången!

Jaha. Då var man hemma igen. Sitter och funderar över veckans upplevelser och kan inte annat än le. Alltså, vilken vecka! Ni som följer mitt instagram har sett en del. Utan att bli långrandig (kommer bli svårt) ska jag försöka summera veckans upplevelser.

Den korta versionen:
* Sol och värme. Har man någonsin tidigare kunnat ligga raklång i en fjällbäck och tyckt att vattnet är varmt?
* Frystorkad mat. Mycket bättre än jag trodde. Riktig delikatess faktiskt!
* Vandring. Ca 55-60 km totalt.
* Regn och blåst. I princip lyste ju regnet med sin frånvaro men när det väl kom så kom det rejält. Men tältet höll, och vi förblev torra.

Den långa versionen:
Resan började på bästa tänkbara sätt. Vi övernattade första natten hos vänner i Jämtland för att kunna starta första etappen i bra tid på dagen. Och vilken härlig kväll! Först bad i Storsjön och därefter blev vi bjudna på hemfiskad och hemrökt alldeles färsk regnbåge. Så fantastiskt gott, den där regnbågen kommer jag drömma länge om!

Första vandringsdagen och första etappen gick mellan Kläppen och Ljungans vindskydd. Här gjorde vi vandringens första och kanske egentligen enda misstag. Vi såg på kartan att vi skulle gå öster om ån, men ivriga att komma iväg, missade vi det och gick på västra sidan. Först på en liten stig. Som sedan försvann. Därav anledningen att man bör gå på andra sidan. Men allt löser sig, och till slut efter viss möda, kom vi ut på leden och nådde till slut Ljungans vindskydd där vi slog upp tältet.

 

 

Andra dagen tog vi oss vidare till Gåsen. Kanske resans vackraste vandring. Vi gick i en dal, och längst nere i dalen gick en ås med stigen längst upp på kammen, och med berg på båda sidor. När man såg stigen framför sig på bergskammen, fick man på något vis känslan av kinesiska muren. Efter ett par timmars vandring såg vi Sylarna torna upp sig framför oss, långt där borta. Värmen var minst sagt överväldigande och unga dottern ville bada. Så härligt att kunna ligga i en fjällbäck och bara känna det varma vattnet rinna över kroppen! Dagens etapp avslutades med en 2 km kraftig stigning upp till Gåsenstugan där vi skulle slå upp tältet denna kväll. När vi till slut såg fjällstugans tak skymta över krönet och blivit bjudna på saft somnade vi tämligen ovaggade.

Tredje dagen skulle vi dra oss söderut, mot Helags. Hela sträckan är 17 km och vi hade hört att den var ganska tuff. Mycket upp och ner och därmed ganska jobbig. Vi räknade med att kanske kunna gå halvvägs och ta nästa del dagen efter. Men. Efter 2 km ramlade unga dottern och stukade foten. Inte tal om att gå en endaste meter till. Vristen svullnade upp och hon kunde inte stödja på foten. Vi fick alltså bära henne ner till närmsta vatten som tack och lov bara var 200 m bort och där fick vi helt enkelt slå upp tältet och stanna på obestämd framtid. Det hela kändes minst sagt olustigt, vi var så långt bort från bilen som bara var möjligt, och dottern kunde inte stå på foten. Men tack och lov, allteftersom dagen gick blev foten allt bättre och på kvällen skuttade hon obekymrat runt. Dagen som började så eländigt, slutade så himla bra. Vi hittade den finaste tältplats man kan tänka sig. 3 m från tältet ner till ån. Där satt vi med fötterna i vattnet och åt, pratade, läste och bara myste. Och kanske är det en mening med allt? Hade hon inte gjort sig illa hade vi inte stannat just där, och inte hade vi fått denna härliga dag. Så, tack foten, och tack för att du blev bra så fort!

Dagen efter, på fjärde dagen, fortsatte vandringen mot Helags. Vi tänkte att vi går väl så långt foten vill och stannar och övernattar när det behövs. Men foten ville, och kunde gå! Vi förstod framåt dagen att vi nog skulle komma hela sträckan och det kändes riktigt, riktigt bra. När vi hade några km kvar mötte vi ett par som sa att de hade nybakat bullar och hemgjorda chokladbollar på fjällstationen. Då plockade vi fram de sista krafterna och sprintade det snabbaste som gick i vandringskängor och ryggsäck.

Den femte dagen tänkte vi oss en topptur upp på Helags topp. Men. Vädret ville annorlunda och vi vaknade till tät dimma. Under natten hade vi haft värsta åsk- och regnvädret och på morgonen hade alltså värsta Lützen dimman lagt sig. Ridå. Det fick bli en tur till en liten fjutt topp istället. Men, det gjorde att vi kunde äta våffellunch på fjällstationen, vilket var mer än gott. Dagen blev inte riktigt som vi tänkt, men den blev väldigt bra ändå!

Sjätte och sista dagen var det dags att gå sista sträckan tillbaka till bilen. Veckans lättaste etapp, lätt, lätt sluttande utför och på en bred och lättvandrad led. Skönt att sista etappen var så lätt. Och skönt nog hade vi fått låna en stuga att övernatta i. Kort tur förbi affären i Ljungdalen för att köpa mat och lite snacks. Och frukt! Resten av kvällen spenderade vi liggandes i soffan, slösurfandes och slötittandes på TV. 

Och nu har vi varit hemma i ett helt dygn. Hunnit tvätta, handla, vattna blommorna och fixat i ordning med utrustningen. Riktigt skönt att vara hemma faktiskt. Och kanske är det poängen med att vara borta, att det är så skönt att komma hem?!