Förberedelserna för Skövde 6-timmars fortsätter...

Nu är det inte mer än lite drygt en månad kvar till Skövde 6-timmars och träningen har gått riktigt bra så här långt! Känns nästan lite farligt att säga så, men jag känner mig väl förberedd och har ganska många mil i benen. Som vanligt inför ett långlopp hade det behövts fler långpass, det är de pass jag gillar mest, men som är svårast att få till för att de tar så lång tid. Jag har i alla fall fått ihop många mil och känner mig stark. Skön känsla!

Vanligtvis inför ett långlopp brukar jag springa på för fullt fram till ca 2 veckor innan, och därefter minska ner lite. Sista veckan brukar jag bara lufsa runt för att vara pigg och fräsch i benen. Inför detta lopp kommer det bli lite annorlunda. Februari kommer tveklöst bli en riktigt kass löparmånad, det saknas några dagar, en vecka kommer gå till skidåkning, vi kommer ha gäster en helg, lilla tjejen fyller år och sista helgen åker vi bort. Det kommer definitivt bli mycket träning men kanske lite mindre löpning än vad jag optimalt skulle vilja få till. Jag tänker att jag får se detta som ett test som kanske till och med blir bättre än det jag brukar köra på. Vi får se!

Grunden är lagd sedan tidigare och för att använda februari på bästa sätt, utifrån de förutsättningar som finns, kommer jag lägga in fler men kortare löppass. Nu får fokus ligga på att få lite mer säkerhet i det som jag ser som mina svagare punkter.
Jag tänker framför allt på backar och fart. Paradoxalt nog gillar jag backträning väldigt mycket, att under träning springa upp och ner för en backe ett visst antal gånger. Kommer jag däremot till en backe på ett vanligt distanspass blir jag trött i benen redan när jag ser den. Farten är nästan samma sak, jag är bekväm med att springa långt i ett behagligt tempo, men är inte säker på att jag ska klara att hålla ett högre tempo under någon längre tid.

Inte för att varken backar eller fart kommer vara avgörande i Skövde, men för att bli lite mer allround som löpare behöver jag bygga på mina svagare sidor. Höja min lägsta nivå ett snäpp. Det görs naturligtvis inte i en handvändning utan tar tid, om jag skulle välja att göra det ordentligt. Det jag vill uppnå på denna lilla korta månad är inga stordåd, utan mer en mental omställning. Att känna att jag behärskar backar, även i skarpt läge, och att det går att springa fort åtminstone under en kortare sträcka.

Genom att jobba lite extra med dessa delar kommer jag framför allt att ge mig själv lite mer säkerhet, och visshet om att jag har flyttat fram min gräns lite ytterligare. Och vetskapen om att det bara är jag som bestämmer var mina gränser går är en nog så viktig framgångsfaktor. Både i Skövde och i resten av livet!

Efter målgång i mitt första ultralopp - Stockholm Ultra 50 km 2013 - gränsen för vad som är möjligt att springa har med detta flyttats fram flera steg. Det går att springa längre än ett maraton!!