Inte för att intresse saknas, eller att jag är skadad eller så, utan helt enkelt för att nu har skolan startat och det får bli mitt prio 1 detta år. Alltså utöver familjen.
Min PT-utbildning drog igång i fredags och det känns Så Himla Jättekul! Och som att det kommer bli Så Himla Mycket Hemmaplugg! Men man har ju pluggat förr tänker jag, så jag får plocka fram de gamla goda plugghandgrepen från svunna tider och hoppas att de sitter lagrade i ryggmärgen. Förhoppningsvis går de att applicera på mitt liv idag, med jobb, familj, hus, trädgård och annat som jag inte hade när jag pluggade sist. Kul är det i alla fall!
Och som sagt, löpningen kommer få stå åt sidan lite. Jag kommer upprätthålla träningen, men att satsa på lopp kommer jag inte att göra. Men det hindrar ju inte att man kan tänka lite framåt och fundera över de lopp jag kunde ha sprungit och som jag kan springa i framtiden....
Det jag allra helst vill springa någon gång är en fjällmara i svenska fjällen. Finns några att välja på och det vore verkligen en upplevelse att få springa någon av dem. Jag har sprungit lite i fjällen de sista somrarna och för varje gång har jag tyckt allt mer om denna typ av löpning. Vilka naturupplevelser och vilken rolig löpning! Måste ha mer av det.
På lite närmre håll finns Jättelångt, 68 km i härliga Roslagen och målgång i Norrtälje. Det här loppet har jag kollat på en längre tid men inte riktigt vågat. Jättelångt är verkligen jättelångt. Men antagligen inte så jättelångt att det är omöjligt!? Och jag har ju faktiskt sprungit några lopp på 50 km+, så det borde vara inom räckhåll. Det här tror jag ska bli en av nästa års satsningar. Eller inte tror, det ska bli det!
High Coast Ultra är också något jag är nyfiken på. Jag har bara varit vid Höga Kusten en gång i mitt liv och då var det så bedrövligt dåligt väder med regn och dimma så man såg nästan ingenting. Men ändå, någonstans i dimman kunde jag urskilja hur oerhört fint det var och hur vackert det hade kunnat vara om inte om hade varit. När jag har klarat Jättelångt ska jag ta mig en allvarlig funderare på om jag ska våga mig på detta. Får självklart bli den korta varianten på 75 km i såfall, 129 km som den långa är, kan jag inte ens förstå att man kan springa.
Och alldeles självklart, SUM förstås! Detta elendes lopp som jag tränat för hela förra året och sedan fick bryta för att jag inte orkade. En j-a influensa några veckor tidigare tog alla mina krafter och när det var dags för loppet var jag helt enkelt inte stark nog. Kanske att jag kan ta revansch i höst, jag får se hur jag gör med det.
Sen finns det en del mindre lopp som jag skulle vilja springa också. Tex Runrundan i Vallentuna som jag sprang härom året, det vill jag gärna springa igen. Jättetrevligt arrangemang och väldigt trivsamt att få springa ett mindre lopp. Hälsoloppet i Huddinge är också ett mindre lopp som är kul. Ölands Marathon vore också roligt, även om det inte är ett mindre lopp. Finns hur mycket som helst jag vill springa!
Som ni ser handlar mina loppdrömmar framför allt om Sverige, och det är löpning i naturen som jag tänker mest på. Skulle någon ge mig en start plats till New York eller Berlin marathon skulle jag bli oerhört glad, men det är inte främst den typen av lopp jag drömmer om. Jag gillar att springa i naturen och jag gillar den sammanhållning som blir mellan löparna därute när man springer långt och stöttar och hjälper varandra. Det är mera sällsynt på stadsloppen.
Sen finns det platser på jorden som jag gärna skulle vilja springa på, Nya Zeeland, Holland och Norge förstås....
Men det får bli ett helt annat inlägg, nu anropar jorden. Dags att ta fram skelett- och muskelböckerna.
Tjingeling!
 |
| Någon gång springer jag här igen! |
Lite sorgsen att jag skulle "vakna" så sent i livet. Men det är inte fy skam att orka jogga som 62-åring, trots allt. Jag har många jämnåriga vänner som stånkar och stönar när de tar sig från soffan till sängen. Dem vill jag inte jämföra mig med, men jag gläds åt att kroppen fortfarande är med mig :)
SvaraRadera