Att leva hållbart

Att leva sunt, äta bra mat, röra på sig och må bra borde egentligen vara en självklarhet. Något som sker automatiskt utan att man tänker på det. Som en del av livet, ungefär som att andas. Ändå verkar det vara så väldigt svårt, nästan på gränsen till omöjligt.

Jag hör dagligen människor i min omgivning klaga på sina kroppar, kämpa med sin träning, fundera på dieter och olika sätt att uppnå bättre form, vilket ofta verkar betyda att bli smalare. Det kämpas och grejas och läggs ner så mycket tankemöda på hur man ska äta och hur man ska göra. Redan här tycker jag att tankarna spårar ur. Om man måste kämpa och lägga ner så mycket energi på något så grundläggande så måste nåt vara fel.

Jag tror inte att hälsa kan fixas över en natt med en diet eller ett nytt sätt att göra sit ups. Hälsa för mig är när tillvaron är i balans, när jag äter sånt jag mår bra av, när jag känner att jag är så stark att jag orkar med det jag vill göra, när jag orkar springa så långt som jag vill, när jag orkar leka med mina barn och när jag har lust och ork att slänga ihop en schysst middag en vanlig kväll. Det är en livsstil jag pratar om, inte nåt som kan fixas på en kaffekvart.

För att jag på lång sikt ska kunna leva det liv jag vill måste jag göra hållbara förändringar. Jag behöver äta bra mat, inte precis varje måltid, men oftast. Jag behöver röra på mig för att även i fortsättningen orka röra på mig. Och jag behöver styrketräna för att även i fortsättningen orka med att bära hem matkassar, jobba i trädgården och klara ett stillasittande jobb.

Ganska självklart egentligen. Det finns inga genvägar. Det går inte att äta massa skräp utan att det till slut syns på vågen. Och det går inte att bara sitta stilla och sen tro att man ska orka röra sig. Ganska självklart som sagt. Orsak och verkan.

När någon frågar mig om hur jag gör måste jag ofta tänka efter. Det betyder att det nästan går av sig självt numera. Det har blivit min livsstil att träna, och jag njuter av att äta god och nyttig mat. Det är inte längre något jag kämpar med, eller lägger ner en massa energi på, det sker av bara farten.
Men så har det inte alltid varit och vägen hit har varit lång och snårig.

Mitt svar till dem som frågar är att börja någonstans. Det spelar inte så stor roll vart, bara man gör något! Börja med att gå, och lägg sedan in korta springsekvenser. De kommer bli längre och längre tills du kanske springer hela sträckan. Eller börja med att ta bort den där extra mackan som du egentligen inte behöver. Känn att du överlever ändå. Lägg sedan till en förändring till och ytterligare en.... Motivation kommer inte av sig självt, men den kommer öka i takt med att du lyckas.

Det kommer vara ett steg framåt och två tillbaka ibland, men till slut kommer stegen framåt vara betydligt fler än de tillbaka. Och till slut har det gått så långt att du inte ens tänker att det kunde ha varit på ett annat sätt. Du valt ditt sätt, och det är bara ditt!

Var stolt över ditt val - jag är stolt över mitt!

Jag har kraft att stå upp - det har du med!