Själv har jag suttit inne med mina anatomi böcker hela dagen, det är ju prov på fredag! Länge sen jag skrev en tenta sist, det börjar närma sig 20 år. Lite nervös är jag allt, tänk om jag får totalt hjärnsläpp och inte kommer ihåg nåt. Om alla andra klarar sig och inte jag?!? Nä, bort med sådana tankar, klart jag klarar mig. Klart jag klarar mig! Peppa, peppa, peppa!
När jag var färdigpluggad för kvällen hade jag lovat mig en springtur för att komma ut lite, och för att få lite luft under vingarna. Kunde behövas efter en dag instängd med böckerna. När det var dags att ge mig ut sken solen och det såg riktigt härligt ut. På med kläderna och ut alltså!
Ute på verandan ca 3 min senare möts jag av värsta regnet. Lusten att springa bokstavligt talat rann bort! En mindre strid i min hjärna tar vid. Eller inte en strid, snarare ett världskrig. Kroppens skriker spring INTE, det är kallt, blåsigt och hemskt. Förståndet säger tvärt om, klart du ska springa, lite regn är ingen fara, det är bara första minuterna det är kallt. Jag hade nästan bestämt mig för att strunta i allt och smita in obemärkt genom altandörren när lilla dottern kommer ut. Hon lägger av ett stort, brett gapflabb, så spontant och retligt som bara en 7-åring kan. "Men mamma skulle inte du springa HA HA HA" Inte minsta medkänsla där inte, vad har jag gjort för fel???
Helsike heller, inte ska den där lilla skitungen få rätt! Tusan heller! Klart jag ska springa, svarar jag så där klämkäckt som jag absolut inte känner mig. Typiskt att hon skulle se mig. Springa, springa, springa. Och jag sprang! Och det kanske var tur, för efter en stund var härliga solen framme igen. Då var jag förvisso redan plaskvåt, men skit samma, lite vatten är ingen fara. Innan jag var hemma igen hade det hunnit regna tre gånger till och jag var helt stelfrusen. Men man ångrar ju som bekant aldrig en springrunda och således ångrar jag inte denna heller. När jag kollar på klockan får jag min belöning, vilken bra tid!! Nästan rekord. Inte konstigt så kallt som det var! Jag får väl helt enkelt tacka lilla tjejen för det elaka gapskrattet ute på trappan.
Tack älsklingen, nästa gång det regnar ropar jag på dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar