Men efter att ha dragit upp persiennen och tittat ut kändes det helt omöjligt i hela kroppen. Att ta en vilodag alltså. Solen sken, himlen klarblå och de gula höstlöven i björken utanför sovrumfönstret fyllde hela mig med glad och pigg energi. Jag kompromissade med mig själv i ett par sekunder och bestämde mig för att en kort, långsam tur i vackra omgivningar borde kunna funka. Det låter ju för all del som en av mina vanliga rundor, men ändå... Jag får vila i morgon.
Efter sommarens kanske sista frukost på balkongen stack jag iväg. Jag valde en runda som innehåller min älskade stig längs med sjön. Där vill jag springa med jämna mellanrum och uppleva alla årstider. Nu var det ett tag sen sist så den passade bra idag, när jag ändå bara skulle lufsa fram i lite sakta mak.
Vilken underbar dag! Löven som små gula solar. Luften frisk och lite sval, lite bitigt i kinderna till en början. Daggen som små silverdroppar på grästet. Vem kan låta bli att älska hösten? Jag sprang sakta, stannade ibland och fotade. Sprang lite till och stannade. På höga klipporna nästan nere vid sjön var klättrarna på väg upp längs berget. Det var längesen jag såg dem sist. Jag stannade och kollade lite, jag ville fotografera, men vågade inte riktigt. De kanske hade blivit störda och ramlat ner?
Jag fortsatte ner mot sjön och sprang förbi en gammal stubbe, alldeles full med små gula svampar. Såg ut som vårtor, riktigt lustigt. En stubbe med vårtor. Ja, varför inte?
Stubben med vårtor. |
Väl hemma igen var jag glad i hela kroppen. Huset fullt med ungar, både de egna och några extra. Men alla skrattade, och alla var överens, så är det ju inte alltid...
Vilken dag. Vilken dag! Kan man beställa fler?
Underbart :-)
SvaraRadera