O-ringen Sälen. Från högt till lågt!

Här ligger jag nedbäddad i soffan, ute på balkongen, omgiven av näsdukar, alvedon, nässpray och annat som tillhör en tokförkyld orienterare. Jag ligger här i mitt elende och summerar min och familjens premiär på O-ringen i Sälen under veckan som var.

Kort sammanfattning:

Barn nr 1: Sprang 3 etapper med bra resultat, hade roligt under tiden och är nöjd med sin insats. Bröt etapp 4 pga sjukdom och startade inte i etapp 5 pga samma sjukdom.

Barn nr 2: Kunde inte springa något alls på hela veckan på grund av sjukdom.

Vuxen nr 1: Kunde inte heller springa pga bruten fot tidigare under våren.

Vuxen nr 2 (jag själv): Sprang de 4 första etapperna och älskade det. Kunde inte starta etapp 5 pga sjukdom.

Redo för start, etapp 1.

Mycket hade alltså kunnat vara lite bättre, men man får vara nöjd med de ljusglimtar som finns, och det var trots rätt mycket sjukdom under veckan, ändå ganska många. 

Veckans första etapper bjöd på härligt väder och löpning i strålande sol. Jag hade på förväg bestämt mig för att satsa på långa distanser med lätt orientering. Lång distans i detta sammanhang är sträckor runt 10 km, fågelvägen på kartan. Kan bli betydligt längre i verkligheten.

Tävlingscenter, Högfjället.

Första dagen mjukstartade jag med en lite kortare bana för att känna på det hela, och komma in i rätt mood innan jag gav mig i kast med de längre sträckorna. Allt kändes bra och framför allt var det väldigt kul. Jag insåg dock redan ute i på fjället att min tid skulle bli urusel eftersom jag gjort alldeles för många  "säkra" vägval. Tex valt att springa längs en längre stig istället för att gå på kompassriktning. Men man lär sig hela tiden, och huvudsaken för mig med orienteringen är att ha kul och hitta alla kontroller. 

Dagarna efter sprang jag de långa distanserna och blev allt eftersom allt säkrare på vägvalen. Riktigt häftigt var det på etapp 4 när det småregnade, var jämngrått och dimman stod tät över fjället. Man kunde inte se mer än kanske 20 m framför sig och att ta ut riktning långt fram var totalt omöjligt. I denna dimma skulle jag ta mig ca 1,5 km rakt över fjället och ner i skogen för att hitta en kontroll vid sidan om ett litet, litet ensamt hus. Kändes till att börja med ganska omöjligt, fanns inget att ta sikte på och inget tydligt att säkra riktningen mot. Ett blåbär som jag behöver se TYDLIGA saker. Men jag var försökte vara systematisk och noggrann och kom faktiskt rakt på kontrollen. Det var riktigt kul, det hade jag aldrig lyckats med i början på veckan!

Efter de fyra första etapperna såg jag fram emot att avsluta veckan med ytterligare en långdistans. Tanken var att jag skulle ta sällskap med äldsta dottern till hennes jaktstart och sedan springa min bana. Så blev det tyvärr inte. Hon fick bryta etapp 4 och tog sig i mål sjuk och ledsen. Hon orkade helt enkelt inte, och sista dagen var både hon och jag rejält förkylda och febriga. Ridå!

Men trots sjukdom och brutna ben hade vi en mysig vecka i Sälen. Jag fick springa 4 härliga etapper och stora dottern 3. Mannen som  numera är avgipsad och kan cykla, cyklade 15 mil totalt och lilla dottern hann sticka färdigt sin halsduk. Vi hade mycket tid att vara tillsammans, mycket tid för stugmys och fick många fina naturupplevelser.

För mig som älskar fjällöpning var detta bästa möjliga miljö för min O-ringen debut. Vi är alla sugna på revansch och har sagt att nästa år i Värmland, då har vi inga brutna ben, inga förkylningar och ingen feber. Då är vi fit-for-fight och då ska vi springa allihopa!!!! Yeah!

Jodå, visst hittade vi lite hjortron också!