Och Tyresta älskar jag, så mer än gärna för mig!
Vi gick först genom naturreservatet, sen in i nationalparken och det brandhärjade området som nu mera är helt uppvuxet. Fascinerande egentligen, för 15-20 år sedan brann det mitt i den gamla urskogen och stora delar av nationalparken totalförstördes. Uråldrig natur jämnades med marken och det kändes som att det aldrig skulle bli fint igen. Nån naturexpert kommer jag ihåg sa, att det var en katastrof där och då, men i det långa loppet är det bra för skogen att brinna ibland. Det lät ju helt vansinnigt, mitt i förödelsen, men såklart hade han ju rätt. Nu, egentligen en väldigt kort tid efter, finns det arter där som inte fanns innan. Både växt- och djurlivet har berikats, och man kan inte längre se var det brann. Och det har inte ens gått 20 år, naturen är fantastisk!
Nåväl, när vi var tillbaka i Tyresta by passade vi på att fika på caféet som precis renoverats. Och så himla mysigt det hade blivit! Det var fortfarnde beläget i de gamla ladorna, men sortimentet hade bytts ut. De gamla fabriksbakade kakorna med plast runt, hade bytts ut mot hembakat. Närproducerade råvaror och ekologiska ingredienser så långt det är möjligt. Och massor av goda saker att välja på, allt från kakor och bakverk till mer mataktiga saker som sallader och wraps. Vilken förändring, jättekul att se, verkligen!
Det fanns också ett vandrarhem som dottern blev väldigt intresserad av att övernatta på nångång. Och varför inte? En ordentlig vandring med matsäck och sen sova över. Verkade jättemysigt, så det kanske vi faktiskt gör nångång, hon och jag.
En riktigt bra dag, måste jag säga. Vi hade jättemysigt och pratade om allt möjligt, ute i naturen är hon nästan frisk. Dit når inte Monstret. Och vi försöker hitta situationer och miljöer som är sådana, där det friska och sunda är starkast. Ute i skogen, eller på mountaibiken, är det så. Där kan hon koppla av. Och vi med!
På väg till bilen tog vi en extra sväng och kollade in lilla korta Urskogslingan. En relativt ny stig, lätt att gå och passar mindre barn som också vill vandra. Eller vuxna som har lite dålig koll, ha ha. Vi kom ifatt ett par, som antagligen aldrig varit ute i skogen innan, för tanten hade högklackade mockapumps på sig!!! Jag vet att jag är jättehemsk som smygfotade detta, men jag kunde bara inte låta bli. Jag var dessutom osäker på om jag faktiskt såg rätt, så jag ville kolla när jag kom hem.
Och faktiskt, hon hade högklackat på sig!
Ja ja, man tänker lite olika, bara att konstatera... Och vi fick ju ett gott skratt😃😃. Och totalt 8 km promenad blev det till slut!
Vilken bra idé att ge sig iväg och tanka energi sådär. Det är väldigt välgörande att söka upp platser och situationer som man mår bra i. Det var en av de saker som var mycket viktigt i min egen kamp mot matmonstret.
SvaraRaderaJag fortsätter springa. Och så tränar jag Core.
Häromdagen tränade jag på att springa fort uppför en backe. När jag hade sprungit tre gånger så tänkte jag att nu orkar jag nog bara en gång till. Precis då kom det förbi fyra barn i mellanstadieåldern. "Heja!" skrek de glatt när jag sprang uppför. Jag kunde inte låta bli att le och fick dessutom krafter att lägga in den där extra växeln. Sen orkade jag ett varv till. Tänk vad glada tillrop kan göra 😀
Backlöpning, det har jag periodvis ägnat mig en del åt. Jag har en bra backe här i området där vi bor, och på nåt sätt är den extra rolig en skön sommarkväll när folk sitter ute på sina altaner och ser mig springa upp och ner😃😃.
RaderaIgår sprang vi backintervaller med min löpargrupp. Det var kul, och nytt för flera!