-Och hur ska du bli mer motiverad, brukar jag fråga då. Frågan uppfattas ofta lite provocerande, vilket förstås är meningen. Jag vill få personen framför mig att tänka till, fundera på om det är något man själv kan påverka.
För själv är jag övertygad om att det är så. Att man kan påverka. Jag tror inte att motivation, eller något annat heller, bara kommer. Det man vill ha, måste man skaffa. Det funkar inte att sitta och vänta. Risken är att man kommer vänta för alltid. Eller åtminstone alldeles för länge. Som jag ser det måste man bestämma sig.
Vad vill jag ha?
Vad vill jag uppnå?
Varför vill jag detta?
När ska det hända?
-Och hur ska det gå till?!? Om jag redan visste, hade jag väl redan gjort det? Eller, jag vet precis hur jag ska göra, men jag gör det inte ändå. Oavsett så behöver man fundera igenom hur man skulle kunna gå tillväga. Om man rannsakar, brukar listan bli ganska lång. Det finns mycket man kan göra, och mycket av det vet man redan.
Sen tycker jag att något av det viktigaste är VARFÖR? Varför vill jag detta? Varför är det viktigt för mig? Är det viktigt på riktigt, eller kanske bara något jag tänkt vore lite bra? Att veta varför det är viktigt, för om jag inte vet varför, hur ska jag då kunna känna motivation till att verkligen göra?
För att må bättre
För att orka springa ett lopp
För att känna mig stark
För att hålla mig frisk
För att få en kropp som håller hela livet
Eller något annat. Bara man själv som vet!
Och när ska det hända? När motivationen kommer? Glöm det isåfall!!
Den kommer inte att komma. Du kommer inte att vakna en dag och känna att du är supermotiverad. Som jag ser det måste man bestämma sig. Och sen göra. Och ganska snart kommer man känna eller se lite resultat. Och DÅ! Det är då motivationen kommer, när man ser att det man gör är bra, att det gör skillnad.
Första tiden kan vara ganska jobbig. Då är disciplin och beslutsamhet det som gäller. Och vetskapen om att resultaten och belöningen kommer. Det är också i början, och närhelst det känns omöjligt, som det är bra att gå tillbaka till varför. Varför ville jag göra detta? Varför var detta viktigt för mig? Genom att återkomma till varför, är det lättare att hålla fokus och hålla kvar.
I jobbet möter jag ofta människor som vill göra en förändring. Som har bett mig om hjälp med träningsupplägg, kostråd och annat. Många lyckas göra den förändring de önskar, men tyvärr inte riktigt alla. Här är det såklart på sin plats att jag rannsakar mitt arbetssätt, vilket jag hela tiden gör, jag lär mig och försöker göra bättre nästa gång. Jag tycker mig dock se en skiljelinje mellan de som lyckas bra och de som inte lyckas fullt ut.
Skiljelinjen består av beslutsamheten, att bestämma sig och genomföra. Oavsett hur bra hjälp man har, vilka kostråd man har fått, eller vilket träningsprogram man följer blir inte resultatet 100%-igt om man inte ger 100%. Jag kan bidra med verktyg, med metoder och med uppmuntran och stöd längs vägen. Men jag kan inte göra jobbet. Det måste man göra själv. Och där är jag tillbaka till beslutsamheten, att genomföra, och att därigenom skapa sin egen motivation. Det finns inga genvägar.
Det är lite så jag ser på motivation och var den kommer ifrån. Vore kul att höra hur ni andra tänker om detta. Hur skapar ni er motivation? Var kommer den ifrån?
Det är lite så jag ser på motivation och var den kommer ifrån. Vore kul att höra hur ni andra tänker om detta. Hur skapar ni er motivation? Var kommer den ifrån?
Intressant inlägg. Alla gånger jag har försökt börja träna förut så har jag gjort det i högst en månad och sedan slutat. Den här gången har jag fortfarande inte slutat och nu har det alldeles snart gått ett halvår.
SvaraRaderaJag funderar på vad som är annorlunda. Dels tänker jag att den här gången har jag haft ett annat syfte med träningen än tidigare. Mitt mål har tidigare alltid varit att bli smal och bäst på den träningsform jag utför. Det har inte motiverat mig nog när det regnar. Dessutom har det varit så prestationsinriktat att jag har mått psykiskt dåligt av det. Jag har också betraktat det som ett måste som ska hinnas med bland en massa andra måsten.
Att jag alls satte igång och träna för ett halvår sedan beror på att jag läste en bok som heter "Hjärnstark" och som handlar om hur bra träning är för hjärnan.
Jag hade fått en utmattningsdepression ett år tidigare och i början av den mådde jag så dåligt att jag inte orkade läsa. Men nu orkade jag läsa en hel bok. Det stod att träning är jättebra mot depression och ångest. Jag bestämde mig för att testa. En av de första tankarna jag fick var hur jag skulle hålla motivationen uppe. Jag hade bestämt att jag i alla fall ville hålla på i 6 veckor för det är vad det tar för ett depressionsläkemedel att börja verka. Eftersom jag var ute efter att må bra så bestämde jag mig för att inte pressa mig utan istället känna efter i kroppen hur löpning känns. Till min förvåning verkade kroppen gilla att röra sig.
Det känns fortfarande roligt. Jag läser mycket böcker om löpning och om människor som skriver om hur mycket de gillar löpning och varför. Då blir jag inspirerad att själv ge mig ut. I början visualiserade jag mycket om vilka förändringar som skedde i min hjärna. Det hjälpte också.
Jag läste en bok om motivation till att träna och den hjälpte mig att komma igång efter en vecka då jag hade en svacka och tänkte lägga av.
Nuförtiden är jag inte ens rädd för vädret när jag ger mig ut. Jag har sprungit i både snömodd, regn och 26 graders värme. I de lägena är Facebook en morot. Springer jag en sväng i ösregnet kan jag skryta om det på Facebook sen 😂.
/Therese
Hjärnstark har jag funderat på att köpa faktiskt, den verkar väldigt intressant och användbar. Ha ha, ja att skryta på Facebook är inte att förakta, alla sätt är tillåtna vet du😃😃. Så kul att du gillar löpningen, för mig är den som du vet också jätteviktig och i vissa perioder nästan livsavgörande.
RaderaSandors motivationstrappa?
SvaraRaderaJag googlade den men hittade inget. Heter den verkligen Sandor?! Hm, nyfiken i alla fall...
RaderaJag kan inte hitta något om Sandors motivationstrappa när jag googlar.
SvaraRaderaI boken om motivation som jag läste talades om fem stadier enligt den transteoretiska modellen.
De fem huvudstadierna är
1.Ej beredd- när man inte funderar på förändring.
2.Begrundande - när man funderar på förändring.
3.Förberedelse- när man förbereder sig för att snart sätta igång med fysisk aktivitet.
4.Handling- när man nyligen satt igång med fysisk aktivitet.
5.Upprätthållande - när man varit igång länge med fysisk aktivitet.
Ja, ungefär den där har jag också sett i olika sammanhang. Men Sandor känner jag inte heller till.
RaderaJo, benämningen blev lite fel. Icke trappa men väl nivåer. Utarbetat av Sandor Rado. Nivåerna är Den entusiastiska, Den pliktmedvetna, Den Föräldraorienterade, Den magiska och Den konserverande. Kanske inget man i första hand tänker på/tillämpar dagligdags men likväl intressant. Du kan läsa mer om det i Ett helhetsperspektiv av Gertrud Roxendal.
SvaraRadera