Sidor

onsdag 9 augusti 2017

Mycket om att springa i backe, och lite om att fynda på rea!

I går gjorde jag nåt som jag periodvis gör väldigt ofta, eller åtminstone ganska regelbundet. Men nu var det länge sedan sist. Och så plötsligt fick jag ett infall och stack ut. Inte speciellt planerat utan mer på bara lust.
Och gjorde vadå kanske man kan undra. Jo, jag sprang backe. Precis så enkelt som det låter. Nån km uppvärmning bort till backen, upp och ner för nämnda backe några gånger, nån km tillbaka och så är det klart. I all enkelhet, och i all hemsk jobbighet, är det här ett pass jag tycker riktigt mycket om och som sagt tidigare kört regelbundet och mer strukturerat. Vad är då poängen och lärdomarna med backlöpning enligt mig? Jo, ungefär detta:

* Välj om möjligt backe efter vad du vill träna. En kortare brantare backe ger mer för benstyrkan och en flackare lång backe är bättre för uthållighet och kondition.

* I en väldigt brant backe är det svårt att hålla ett bra löpsteg, så tvekar du på vilken som är lämplig så välj hellre den flackare.

* Sträck på kroppen, lyft bröstet och höj blicken. Sjunk inte ihop utan ta sikte mot backens topp, kroppen ska sträva uppåt, i färdriktningen. 

* Arbeta aktivt med armarna, "förstärk" farten/kraften med hjälp av armarna. 

* Om man springer i ett tätbebyggt område så får man inte vara rädd för att bli uttittad. Folk tycker man är rätt skum när man kommer uppför samma backe för sjätte gången.

* Vill man ge riktigt dåligt samvete så förlägger man sitt pass vid 18-tiden en lördag. Lagom när folk har tänt grillen och hällt upp helgdrinken. 

* Det finns ju som bekant inga quick fixar vad gäller träning, men backintervaller är nog det närmaste man kan komma tror jag. Hög puls och maximal ansträgning på kort tid. Tidseffektivt helt enkelt!

* Eftersom pulsen hur man än gör når obehagliga höjder och nära-döden-upplevelsen infinner sig tämligen omgående behöver man inte oroa sig för om man tar i tillräckligt. Ganska skönt att släppa det faktiskt.

* Man blir rätt sliten, så lägg helst inte ett tungt benpass på gymmet dagen före eller efter. 

Min favvobacke är lång, uppemot 600 m. Första delen är något brantare än sista, men genomsnittet blir lagom brukar jag tänka. När jag för några år sedan tränade lite mer seriöst för olika långlopp brukade jag springa uppemot 10 gånger upp och ner. Igår orkade jag 5... Vanligtvis brukar jag köra 6-8 varv innan jag kroknar. 

Jag brukar köra backpasset när jag paradoxalt nog känner mig lite lat och egentligen inte orkar träna. Då känns det lättare att ge sig iväg till backen runt hörnet än att ge sig iväg på nån distansrunda kanske en mil hemifrån. Här saknas all logik hör jag ju själv. Distanspassen kan utan problem utföras i ett behagligt tempo, medan backen aldrig någonsin kan liknas vid något behagligt. Men psykologiskt känns det lättare att vara nära hemma. Lättlurad är vad jag är! 

Blir ni sugna så testa gärna, det är faktiskt kul! Låt mig gärna veta hur det gick, om det blev ett favoritpass eller inte. Eller ni som redan är inbitna backlöpare, varför gillar ni det? 

Apropå ingenting så var jag på slutspurten av Stadium rean idag. Bara slank in och hittade ett par Skins kompressionstights på typ halva halva reapriset. 200 kr betalade jag mot tidigare 1249, det tycker jag var ett synnerligen bra fynd. Gissa om jag känner mig nöjd!?!

Toksnygga. Och billiga!



6 kommentarer:

  1. Ha! Jag blev jättesugen. Jag bor på nån slags bergsplatå här. Det har hänt att jag har sprungit nerför den där mördarbacken som ligger därborta på vägen bort mot J-O. Då har jag ibland mött tävlingscyklister, rullskidåkare och löpare på väg uppför. Jag har tänkt att de är galna. Backen är 1,5 km lång! Men nu blir jag sugen på att testa 👍. Den ligger inte så långt hemifrån. 1,5 km dit och sen ner och sen upp. Jag kommer nog inte springa flera varv upp och ner. I alla fall inte till att börja med.
    Synd att det bara är skog runt. Det är bara älgarna som kommer att bli imponerade, om inte de andra motionärerna i backen känner ett sting av respekt vill säga. Och kanske någon bilist blir impad. Bara de ser mig i tid och inte kör över mig. Men de borde ändå ta det lugnt på grund av älgarna. Jag har ju lyckligtvis bättre trafikvett än en älg.
    Idag kommer min bror och hans flickvän. De pratade om att de ville ge sig ut tillsammans med mig och springa. Hoppas att de fortfarande är på för nu ser jag fram emot det.
    /Therese ❤️

    SvaraRadera
    Svar
    1. 1,5 km lång backe är verkligen inte att leka med. Det är långt! Men det är rätt kul så testa gärna och glöm inte att berätta hur det gick. Såklart brorsan och tjejen måste med ut. Hälsa dem det från mig😃

      Radera
    2. Hej igen, nu har jag testat backen. Var ute nyss ��. Det gick mycket lättare än vad jag hade byggt upp förväntningar om. Jag var riktigt nervös på vägen ner och tänkte "vad har jag gett mig in på?"
      Men det gick bra. Det var roligt. Nästa gång ska jag prova att springa något lite fortare. Jag var alldeles för pigg när jag kom upp nämligen. Eller också får jag ta mig ner och upp en gång till.
      Igår sprang jag med brorsans flickvän. Hon springer jättefort. Jag orkade inte hålla hennes tempo. Det orkade inte hon heller, hon var tvungen att stanna och gå rätt som det var. Därför var vi tillbaka exakt samtidigt för jag behövde inte gå.
      Men min bror sprang inte alls. Han hade tränat sina ben på gymmet och tyckte att han inte orkade träna en gång till.
      ��/ Therese ❤️

      Radera
    3. Härligt, du får ta ett varv till i backen nästa gång!

      Radera
  2. Jag är likadan. Intervallpassen känns lättare att genomföra än långpassen. Paradoxalt så det förslår:).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst är det skumt! Men jag tackar och tar emot, så skönt att inte behöva kämpa med motivationen just där😃😃

      Radera