Äntligen långpass, vad är det som händer?!?

Det här är ju verkligen inte ens gårdagens nyheter, det är flera dagar för sent. Händelsen ägde rum i söndags, och nu är det onsdag. Men - inte mindre sensationellt för det!

Jag. Sprang. Långpass. Jag sprang långpass!!!

Hade detta varit för ett år sedan hade det inte varit mycket att höja på ögonbrynen för. Då ingick långpass som en självklar del av träningsplaneringen. Nu ser träningen annorlunda ut och jag har svårt att få in långpassen. Vilket är synd eftersom jag tycker så mycket om dem. Det är inte så att tiden saknas, jag har fortfarande 24 timmar på dygnet. Men de få träningsfria dagar jag har behöver jag använda till återhämtning. Och då blir långpassen lidande! Detta har stressat mig lite den sista tiden, Skövde 6-timmars är om knappt tre veckor och sista långpasset värt namnet var i november. 

Men i söndags när lilla dottern var bjuden på kalas på Andys lekland och jag skulle få 2,5 timmes väntetid tänkte jag ändå passa på. Måste känna om det går att springa lite längre överhuvudtaget. Hade tänkt att springa över till Nackareservatet och springa där, men hade dessvärre valt helt fel skor. Vet inte hur jag tänkte, det hade behövts rejäla dubbar (såklart!!) men jag hade valt de tunnare asfaltsskorna. Det blev alltså en mycket kort sträcka i skogen innan jag tog mig tillbaka till löpbara vägar igen. Väl över på Sicklasidan tog jag mig längs vattnet vid Järla sjö och tittade på fina hus istället.  Eftersom jag tänkt springa nån helt annanstans och inte känner omgivningarna så väl, fick det bli att springa på ren känsla. Det är också kul! Springa lite åt ena hållet, sen vika av på en annan väg som verkar fin, sen ytterligare en och på så sätt brukar det alltid bli väldigt roliga rundor. Lite sightseeinglöpning helt enkelt! 

Ni som bor här får ursäkta at jag fotade era hus. Jag tyckte bara det såg så fint ut med bryggan mellan husen och vattnet. Så skulle jag absolut kunna bo!

På något sätt lyckades jag även hitta en stig precis nere vid vattnet, liksom mellan de stora sekelskifteshusen jag hittade lite senare, och sjön. Jag funderade ett kort ögonblick över lämpligheten att springa där, men nyfikenheten tog helt enkelt överhanden. Och naturligtvis var det ingen fara, stigen som blev mindre och mindre för att till slut nästan inte ens finnas, kom till slut ut på en liten väg som ledde tillbaka till stora vägen. Inte för att det går att springa vilse när det finns vatten på ena sidan och järnväg en bit åt andra hållet, men ändå, jag ville vara tillbaka i tid för hämtning av kalasbarnet. 

Typiskt mig att alltid hitta en liten stig! Typiskt mig att alltid vilja springa utanför vägen! Typiskt mig att alltid välja skogen!

Väl tillbaka kunde jag summera mitt långpass med följande:

* Jag orkade!

* Jag kan fortfarande springa långt.

* Man behöver ha med sig nån extra energi. Hade jag inte tänkt på idag.

* Man behöver torra strumpor att byta till om man inte springer direkt hem. Jag var blöt upp till knäna och hade bara en torr tröja. 

* Ullstrumpor hade varit att föredra då de hade hållt värmen bättre när de blivit våta. 

* Tänk efter innan vilken typ av underlag det är och välj rätt skor. 

* Om något, eller allt, av ovanstående misslyckas, tänk om och hitta ett annat sätt. Tappa inte humöret utan skratta åt allt som blev fel! 

Slutligen konstaterar jag att jag kommer kunna springa i Skövde den 12 mars. Det kanske inte blir rekord, men det kommer gå. Och det kommer bli kul!! 

Nu längtar jag! Nu kör vi!

Lördagspyssel

Man kan ju inte beskylla mig för att ha slitit ut mina läsare med täta blogginlägg den senaste tiden. Jag har helt enkelt haft väldigt låg skrivinspiration. Och eftersom bloggen ska vara en kul grej, inte något tvång, har jag inte skrivit nåt. Att skriva för sakens skull vill jag inte göra, bättre då att sätta skrivandet på hold och komma igen när lusten är tillbaka. Denna lilla paus har dock inte hindrat mig från att tänka på bloggen och vad jag ska skriva om framöver. Har fått flera idéer och tagit många fina foton som bara väntar på att komma till nytta.

Det jag verkligen borde ha gjort idag, med tanke på Skövde 6-timmars som infaller om bara tre korta veckor, är att gett mig ut på ett riktigt saftigt, rejält långpass. Ett långpass på en tre timmar hade varit på sin plats. Fast jag vete tusan, jag är så trött i kroppen så ett långpass verkar nästintill omöjligt. 

Idag också. 

Det har känts omöjligt ganska länge faktiskt. Som jag har skrivit om tidigare, tränar gör jag ju, och dessutom ganska mycket. Men löpningen har verkligen legat för fäfot ett bra tag. Hade det inte varit för transportlöpningen till och från jobbet, (ca 3 km enkel väg) i stort sett varje dag hade det inte blivit många kilometer. 

Tjejerna var pysselsugna idag, och jag var inte speciellt svårövertalad när de vill ha hjälp med pärlor och annat. Själv fortsatte jag mina experiment i köket. Jag tycker just nu att det är väldigt kul att experimentera fram olika sorters bollar och bars. Vet inte hur många varianter jag har gjort senaste halvåret men många är det. De flesta har blivit jättebra, andra ganska bra och någon lite mindre bra. Det som är så kul är att man nästan kan göra hur som helst och det funkar! Idag blandade jag bovetegryn, raw cacao, jordnötssmör och dadlar i mixern. Halva degen smaksatte jag med färsk finriven ingefära och andra halvan med chili. Båda sorterna blev riktigt bra, men ingefärsbollarna blev mer än bra, de blev faktiskt helt outstanding om jag får säga det själv. En riktigt höjdare för en ingefärsälskare som jag! Eftersom detta var ett spontanprojekt hade jag inget annat att rulla dem i än sesamfrön. Det är roligare om de ser olika ut när det är olika sorter. Hade ju kunnat ta chiliflakes till chilibollarna förstås men det kom jag inte på förrän det var för sent. Får bli nästa gång! 

Tjejernas pyssel resulterade i varsin pärlklädd sladd till hörlurarna samt att yngsta flickan började dekorera sin pigtittare som hon fick av en kompis i födelsedagspresent för ett tag sedan. 

En riktigt bra dag och klockan är bara 3, många timmar kvar av sköna, lata lördagen. Och i morgon - då - då kanske jag springer ett kortare långpass. Med en ingefärsboll eller två med mig borde det bli en  rätt behaglig runda. Så får det bli!

Nu är jag även Moveoo instruktör

Jag har flera gånger under våra träningsresor haft förmånen att få träna Moveoo med dess grundare, Jose Nunez. Alltid så lustfyllt, så roligt, så utmanande och så himla inspirerande. Precis så som jag vill att mina PT kunder ska uppleva att det är att träna med mig!

I helgen var det äntligen dags att göra slag i saken och gå Moveoo instruktörskursen. Eftersom jag tränat en del Moveoo hade jag ett ganska gott hum om vad det handlade om och kände mig både förväntansfull och lite otålig på att få komma igång. Så kul att få ägna en hel helg åt detta!

Lördagen inleddes med att vi nästan utan introduktion gick rakt in i Flex konceptet, dvs träning med bollar. Jag som hade provat detta sätt att träna tidigare kunde förstå ungefär vad som väntade, men för de som aldrig provat, tror jag nästan att tillvaron vändes uppochner den första stunden. Alltså uppochner på ett bra sätt! Man inser på en gång att här är det ett helt annat angreppssätt, en helt annan ingång eller ett helt annat sätt att förhålla sig till träning än vad de flesta kommit i kontakt med tidigare. Vi gick senare under dagen över till att jobba med viktskivor och skivstänger, det som ingår i konceptet Athletics, och komplexiteten i utmaningarna ökade. Dagen bestod av massor med skratt, massor med nyfikenhet, massor av kreativitet och massor med aha-upplevelser. Så häftigt att kunna träna så annorlunda med de redskap vi alla kände så väl och hade använt så mycket. Fast nu på ett helt annat sätt. Helt underbart!

På söndagen spände vi bågen ytterligare och tog oss an pressövningar, dragövningar och rotationer. Vi  jobbade med gummiband och käppar och provade olika sätt att öka, minska och justera utmaningarna. Vi tittade också på boxkonceptet, Aerobox, som grundar sig i den traditionella boxningen. Men vidareutvecklad till att bli boxning på Moveoo sätt. Även den här dagen öppnade sig lite av en ny värld. Trots att vi alla var vana att träna och har tränat många saker, var det nog få av oss som tränat på detta sätt. Och använt redskapen så här. På något sätt har alla sanningar, alla regler och alla måsten ställts på sin spets till förmån för nyfikenhet och upptäckarlust i träningen. Så himla coolt!

Vad är då funktionell träning enligt Moveoo? 

Ja, det är verkligen svårt att förklara med några få meningar. Risken är att jag förminskar genom att ens försöka. Men genom mina ögon, silat med mina erfarenheter och mina preferenser blir Moveoo med ett enda ord: LYCKA! 

Ska jag utveckla det något mer kännetecknas träningen av lusten att utforska, lekfullhet och nyfikenhet. Man pratar inte om övningar utan om utmaningar, som ökas steg för steg så att alla kan vara med. Det finns inget rätt och fel utan alla jobbar på sin nivå utifrån det man har. Man jobbar med oregelbundenheter, asymmetrier, diagonaler osv för att skapa utmaningar i rörelsen. Helt oundvikligt fylls salen med energi från allra första stund och jag har sällan hört så mycket skratt under ett träningspass tidigare. Helt omöjligt att vara med utan att känna sig LYCKLIG! 

Som ni förstår är jag just nu, en dag efter, alldeles slut i kroppen, alldeles glad och alldeles full av inspiration. Så roligt att få vara med om allt detta.

Just nu kan inget stoppa mig!