Jag är inte jättebra på nåt egentligen...

Jag möter ganska ofta människor, både på jobbet på gymmet och privat, som undrar hur snabbt jag springer en mil, hur mycket jag tar i knäböj och liknande. Jag berättar gärna, det är inga hemligheter, mina tider på lopp kan man dessutom säkert googla fram. Och jag förstår att man vill veta, vi människor har ett rätt märkligt behov av att ha koll på varandra. Vill veta var vi har oss själva i förhållande till omgivningen och då blir den här typen av frågor ganska naturliga.

Det som däremot förundrar mig är reaktionen jag får när jag svarar. "Va?! Springer du inte fortare än 53 min? Va?! Tar du inte mer än 80 kg?! Du som tränar så mycket" Eller ett nöjt konstaterande; Jag gör det på 45! Jaha, tänker jag då, vad bra. Och så går livet vidare.

Man kan bara konstatera att jag inte är speciellt bra på nåt. Jag är i själva verket ganska medioker på ganska många saker. Och jag är nöjd med det! Det är faktiskt precis så jag vill ha det. Jag vill ha en kropp som funkar till det mesta. Som orkar med några mil cykel, som klarar att springa ett marathon, som orkar en tung skivstång på axlarna, som klarar att stå på i skidbacken, som är smidig nog på en klättervägg osv. Detta vill jag klara, även om det sker på bekostnad av vartannat. Jag inser att jag skulle bli en snabbare löpare om jag vägde lite mindre, tränade lite mer löpning eller körde lite mer intervaller. Men då skulle det samtidigt innebära att jag inte skulle ha tid att simma, cykla, yoga eller hänga med på crossfit någon gång iband.
Och det är det inte värt! Jag vill vara allround, lite halvbra på allt, inte jättebra på en sak.

Hur tänker ni om detta? Satsar ni på en sak, eller vill ni göra allt?!

.

Jämtland, vi tackar för den här gången!

Jaha. Då var man hemma igen. Sitter och funderar över veckans upplevelser och kan inte annat än le. Alltså, vilken vecka! Ni som följer mitt instagram har sett en del. Utan att bli långrandig (kommer bli svårt) ska jag försöka summera veckans upplevelser.

Den korta versionen:
* Sol och värme. Har man någonsin tidigare kunnat ligga raklång i en fjällbäck och tyckt att vattnet är varmt?
* Frystorkad mat. Mycket bättre än jag trodde. Riktig delikatess faktiskt!
* Vandring. Ca 55-60 km totalt.
* Regn och blåst. I princip lyste ju regnet med sin frånvaro men när det väl kom så kom det rejält. Men tältet höll, och vi förblev torra.

Den långa versionen:
Resan började på bästa tänkbara sätt. Vi övernattade första natten hos vänner i Jämtland för att kunna starta första etappen i bra tid på dagen. Och vilken härlig kväll! Först bad i Storsjön och därefter blev vi bjudna på hemfiskad och hemrökt alldeles färsk regnbåge. Så fantastiskt gott, den där regnbågen kommer jag drömma länge om!

Första vandringsdagen och första etappen gick mellan Kläppen och Ljungans vindskydd. Här gjorde vi vandringens första och kanske egentligen enda misstag. Vi såg på kartan att vi skulle gå öster om ån, men ivriga att komma iväg, missade vi det och gick på västra sidan. Först på en liten stig. Som sedan försvann. Därav anledningen att man bör gå på andra sidan. Men allt löser sig, och till slut efter viss möda, kom vi ut på leden och nådde till slut Ljungans vindskydd där vi slog upp tältet.

 

 

Andra dagen tog vi oss vidare till Gåsen. Kanske resans vackraste vandring. Vi gick i en dal, och längst nere i dalen gick en ås med stigen längst upp på kammen, och med berg på båda sidor. När man såg stigen framför sig på bergskammen, fick man på något vis känslan av kinesiska muren. Efter ett par timmars vandring såg vi Sylarna torna upp sig framför oss, långt där borta. Värmen var minst sagt överväldigande och unga dottern ville bada. Så härligt att kunna ligga i en fjällbäck och bara känna det varma vattnet rinna över kroppen! Dagens etapp avslutades med en 2 km kraftig stigning upp till Gåsenstugan där vi skulle slå upp tältet denna kväll. När vi till slut såg fjällstugans tak skymta över krönet och blivit bjudna på saft somnade vi tämligen ovaggade.

Tredje dagen skulle vi dra oss söderut, mot Helags. Hela sträckan är 17 km och vi hade hört att den var ganska tuff. Mycket upp och ner och därmed ganska jobbig. Vi räknade med att kanske kunna gå halvvägs och ta nästa del dagen efter. Men. Efter 2 km ramlade unga dottern och stukade foten. Inte tal om att gå en endaste meter till. Vristen svullnade upp och hon kunde inte stödja på foten. Vi fick alltså bära henne ner till närmsta vatten som tack och lov bara var 200 m bort och där fick vi helt enkelt slå upp tältet och stanna på obestämd framtid. Det hela kändes minst sagt olustigt, vi var så långt bort från bilen som bara var möjligt, och dottern kunde inte stå på foten. Men tack och lov, allteftersom dagen gick blev foten allt bättre och på kvällen skuttade hon obekymrat runt. Dagen som började så eländigt, slutade så himla bra. Vi hittade den finaste tältplats man kan tänka sig. 3 m från tältet ner till ån. Där satt vi med fötterna i vattnet och åt, pratade, läste och bara myste. Och kanske är det en mening med allt? Hade hon inte gjort sig illa hade vi inte stannat just där, och inte hade vi fått denna härliga dag. Så, tack foten, och tack för att du blev bra så fort!

Dagen efter, på fjärde dagen, fortsatte vandringen mot Helags. Vi tänkte att vi går väl så långt foten vill och stannar och övernattar när det behövs. Men foten ville, och kunde gå! Vi förstod framåt dagen att vi nog skulle komma hela sträckan och det kändes riktigt, riktigt bra. När vi hade några km kvar mötte vi ett par som sa att de hade nybakat bullar och hemgjorda chokladbollar på fjällstationen. Då plockade vi fram de sista krafterna och sprintade det snabbaste som gick i vandringskängor och ryggsäck.

Den femte dagen tänkte vi oss en topptur upp på Helags topp. Men. Vädret ville annorlunda och vi vaknade till tät dimma. Under natten hade vi haft värsta åsk- och regnvädret och på morgonen hade alltså värsta Lützen dimman lagt sig. Ridå. Det fick bli en tur till en liten fjutt topp istället. Men, det gjorde att vi kunde äta våffellunch på fjällstationen, vilket var mer än gott. Dagen blev inte riktigt som vi tänkt, men den blev väldigt bra ändå!

Sjätte och sista dagen var det dags att gå sista sträckan tillbaka till bilen. Veckans lättaste etapp, lätt, lätt sluttande utför och på en bred och lättvandrad led. Skönt att sista etappen var så lätt. Och skönt nog hade vi fått låna en stuga att övernatta i. Kort tur förbi affären i Ljungdalen för att köpa mat och lite snacks. Och frukt! Resten av kvällen spenderade vi liggandes i soffan, slösurfandes och slötittandes på TV. 

Och nu har vi varit hemma i ett helt dygn. Hunnit tvätta, handla, vattna blommorna och fixat i ordning med utrustningen. Riktigt skönt att vara hemma faktiskt. Och kanske är det poängen med att vara borta, att det är så skönt att komma hem?!

Packning pågår

Vardagsrummet har sett ut som ett veritabelt kaos sista veckan. Alla vandringsgrejer, all frystorkad mat, alla kläder och all annan utrustning är framtagen och upplagd i högar. På det sättet hoppas vi kunna se om nåt saknas, behöver kompletteras, köpas eller helt enkelt inte behövs. En vecka i fjällen med tält och två halvstora barn kräver sin planering. Vill helst inte stå mitt ute i ödemarken och komma på att maten är slut, men inte heller att vi kroknar av tyngd för att vi tagit med oss 17 tröjor ”ifall vi behöver byta”.

Och stor förhandling pågår. Barnen vill ha med både böcker, telefoner och en hel hög gosedjur. Var. Diskussionen har så här långt landat i ett gosedjur, en pocketbok av den tunnare sorten och varsin telefon. Det får man vara nöjd med!

Själv funderar jag mest på hur mycket kläder som behövs. Jag fryser ju jämt och hur mycket kommer det behövas? Min värsta farhåga är nog att vara kall och blöt i en vecka och komma hem typ nedkyld. Mannen säger att jag inte behöver oroa mig för det kommer inte vara under nollan ens på natten. Det känns ju mycket tryggare på en gång.... när ingen ser kanske jag smusslar ner en extratröja ändå. I hans ryggsäck får det bli, för i min vill jag inte ha nån onödig vikt och i barnens kan jag inte med att lägga den.

Med två dagar kvar till avresa tror jag allt är under kontroll. Tältet är provsovet, rutten är ungefärligen fastställd, powerbanken laddad och gosedjuren packade.

Det saknas bara två par strumpor, men de ska jag köpa i eftermiddag. Sen är vi redo.

Jämtland -Here we come!

Nya utmaningar i sikte

Klockan är bara 9 och jag är redan hemma. Känner mig lite smått nöjd med starten på dagen. Klockan ringde tidigt för att kunna cykla de 16 kilometrarna till gymmet där jag skulle köra sista spinningpasset innan sommaren.

Och vilken morgon! Sjön låg spegelblank, fåglarna kvittade och den semesterlugna trafiken var just väldigt lugn. Vilken start, såhär skulle man börja varje dag.

Vid 7 drog jag igång ett Spin Intervall pass, ett gammalt pass som jag kört många gånger men som alltid funkar. Glad musik, glada semestersugna deltagare och så jag då, som också kände mig riktigt glad dagen till ära. Blev ett bra pass att avsluta vårterminen med!

Svettig, lite trött, och som sagt glad och nöjd hojade jag hem igen. Genom skog, villaområde och över sjön.

På cykeln tillbaka funderade jag lite på min och kompisens cykelutmaning nästa sommar. För ett par veckor sedan kläckte jag idén och hon var genast på. Jag funderar ändå på om hon är på, på riktigt, eller om det bara var just då? Hoppas, hoppas för det vore så kul! Jag måste nog dubbelkolla för säkerhets skull. Vad vi ska göra väntar jag med att berätta. Men det börjar på H. Eller möjligen V, beroende på hur man tänker :-)

Morgonen kan alltså summeras med 32 km cykel och 45 min spinning. Nu är det dags för frukost nr 2, riktig lyxfrulle på balkongen med barnen. Och klockan är bara 9. Sa jag att jag var ganska nöjd?!

.

Mitt sociala flöde mitt i sommaren

Sommar, sommar, sommar. Tempot är nere runt nollstrecket och jag vill mest bara vara ledig. Kollar över mina sociala kanaler och konstaterar att det är tre saker dominerar som dominerar mitt flöde i dessa dagar.

1. Fotboll. Mer eller mindre olika dagar förstås, men i tex i tisdags var det typ översvämning av ”Jaaaa” och liknande. Samt även såklart bilder på den nära nog obligatoriska fotbollsölen. Misstänker att flödet kommer se liknande ut framåt i morgon. Eller kanske börjar det redan i kväll. Som icke-speciellt-fotbollsintresserad är det svårt att stå vid sidan om detta. Man åker med vare sig man vill eller inte. Så på lördag kapitulerar jag och målar en svensk flagga på varje kind och hejar framför TVn. 

2. Semesterbilder. Dessa tycker jag är betydligt roligare än allt under punkt 1. Ser så härligt ut med sandstränder i solen, rosevin och magiska middagar. När jag ser detta längtar jag ännu mer efter min egen semester. Lite försiktigt tänker jag ändå, är allt så fint och mysigt som det ser ut? Finns det ingen som har gnälliga barn, ösregn, eller bara inte helt  perfekt? Nån?

3. Träningsbilder. Detta är även normalt sett det som i särklass dominerar mitt flöde. Och det gillar jag! Får så mycket inspiration och så mycket idéer av dessa bilder. Folk som springer i skogen, lyfter tungt, svingar kettlebells, tränar crossfit, klättrar och kör mountainbike. Jag vill göra allt, bring it on bara! 

Själv har jag för flera dagar sedan tagit mental semester. Bara gjort det nödvändigaste. Men det är skönt, bara en vecka kvar till semestern börjar. 

Och innan dess - sista inköpen, sista planeringen och sista förberedelserna inför vår fjällvandring. Men det är ett annat inlägg. Snart i en blogg nära dig!