Ironhen 2018

Idag, onsdag, 4 dagar efter årets happening känner jag mig redo att sammanfatta upplevelsen. Det var mycket att göra innan, och dagen D var det fullt upp. Och sen? Ja, då gick nog luften ur mig lite. Men nu är jag på gång och på hugget igen.

Ironhen ja. Vårt eget triathlon som jag för fjärde året är med och arrangerar. I, brevid och omkring Drevviken. Utan tidtagning, utan prestige och utan press. Ett triathlon för alla, helt enkelt. 500 m sim, 3 mil cykel (som kan kortas till 1,5 mil om man vill) och till slut 7 km löpning. Och att det är ett lopp för alla blev extra tydligt i år. Vi har ingen tidtagning och därmed ingen vinnare, men från första till sista som gick i mål var spreaden över 2 timmar. Och jag vågar säga att alla hade lika roligt! De första som maxade och tyckte det var kul att se vad cykeln gick för och den sista, som var så nöjd att hon klarat alltihop. Så stora och så fina prestationer alltihop!

Startfältet precis före start.

Dagarna innan loppet var hektiska för oss arrangörer. Det blev stök med en av våra sponsorer, men som en gudagåva ville vår ICA butik vara med och sponsra istället. Och tack vare dem kunde vi bjuda på korv och dryck efter loppet, samt dela ut varsin fin goodiebag med banan, bars, smoothie och annat. Houdini sponsrade med fina vinster som vi lottade ut efter loppet samt med rabattkod om man ville beställa något. Själv sponsrade jag genom mitt företag Naturkraft H.I.T. med två valfria massagebehandlingar.

Vi hade också något fler deltagare än tidigare. I år var vi drygt 30 st. Några fler får plats till nästa år, men vi har inte ambitionen att göra det till något stort. Det ska vara litet och familjärt och det ska vara för alla!

Det som också gjorde årets lopp extra roligt var att hela familjen var med. Mannen och äldsta dottern som deltagare. Yngsta dottern och hennes kompis som funktionärer och jag själv som samordnare på plats. Det var alltså första året som jag inte deltog i själva loppet, utan fixade, råddade, styrde och ställde i växlingsområdet, med saker, listor, priser och massa annat. Nån behöver ha den uppgiften märkte vi förra året och i år valde jag att stå över. Men nästa år, då vill jag vara med på riktigt igen.

Ska jag med några få ord sammanfatta lördagens lopp får det bli med orden: Kämpa, glädje, gemenskap och stolthet. Eller som en deltagare sa; Det här var det roligaste jag har gjort, bästa lördagen på länge. Jag håller med!

Jag behöver lite fjäll igen!

Nu har jag varit igång i jobb en vecka efter den bästa semestern på väldigt länge. Under denna vecka inkl helg har jag hunnit med:

• 2,5 arbetsdag
• Den värsta magsjuka i mannaminne. Inga mer detaljer lämnas!
• Femte perioden i min Massageutbildning. Egentligen är det ju fel att kalla det massageutbildning eftersom massagedelen blev klar redan i mars. Sedan dess har vi ju faktiskt bara hållit på med behandlande tekniker.

Ganska bra jobbat på bara en vecka tycker jag nog.

Men faktiskt, börjar jag redan längta till nästa semester. Om bara 3,5 vecka har jag ytterligare ett par dagar ledigt. Då ska jag själv, utan familjen, åka upp till Norrland och hälsa på min kompis. Vi ska åka till hennes stuga. Springa i fjällen, vandra, prata och bara umgås.
Det. Ska. Bli. Så. Härligt!

Fast det bara är ett par veckor sedan vi kom hem från vandringen i Jämtland känner jag att jag bara vill ha mer. Mer fjäll, mer natur, mer vandring, mer löpning.

-Och mindre stress och press. Jag vill hinna tänka en tanke färdigt. Jag vill styra min tid. Jag vill kunna slösa bort en stund på ”ingenting” utan att det gör nåt, jag vill hinna ändå. Nån som känner igen sig?

På olika sätt försöker jag skapa detta. Ibland lyckas jag bättre och inbland sämre, men jag försöker. Och att planera in små och stora andningshål är superviktigt. Som mina egna dagar i Norrland. Bland fjällbäckar och renar. Med Maja som sällskap. 

Fram tills dess ska jag fiska kräftor, springa i smålandska skogar och kanske ta sommarens sista simtur. Som sagt, skapa små andningshål här och där. Det får bli min höstambition!