Då har jag vunnit över tvätthögen ytterligare en gång. Känns riktigt bra! Kan inte förstå hur mycket tvätt en familj på fyra personer kan generera på en vecka. Men det var inte det jag skulle skriva om utan kanske mer vad som föregick tvättberget.
Igår kväll kom vi nämligen hem från en spännande och rolig tur till Jämtland där vi spenderat senaste veckan. Fyra av dessa dagar tillbringade vi till fots i fjällen. Redan förra sommaren när vi var i Grövelsjön, tror jag vi visste att vi skulle utöka vandringen till detta år, eftersom vi redan då kände att det här är nåt vi verkligen tycker om. Tystnaden, fjällen, vidderna och att ta sig an naturen så som den är.
Nytt för i år var också att vi inte bara skulle ta dagsturer utan även sova längs vägen i fjällstuga. Tält sparar vi till ett annat år, man får liksom äta elefanten i små tuggor. Detta innebar alltså att alla fick bära packning, det tyngsta bar vi vuxna såklart, stora tjejen bar sin sovsäck och sina kläder och lilltjejen bara sovsäcken. Barnen var dessutom utrustade med varsin kikare och en täljkniv. Mycket viktiga attiraljer att ha med!
Att sova i fjällstuga var spännande för oss alla. Vilka ska vara där, kommer det finnas fler barn, hur ska vi laga maten, hur är toan, hur ska man tvätta sig, kommer man få en egen säng? Tusen frågor, tusen tankar. Men vi hade inte behövt fundera alls, för väl framme i Lunndörrens fjällstuga möttes vi av stugvärden och hand fru. De bjöd på saft och berättade hur allt gick till och fungerade och var allt fanns. Vi fick ett eget rum men delade kök med de andra. Vatten fick vi hämta i sjön och om vi behövde ved fick vi hugga det. Ingen el, så om vi behövde lite ljus på kvällskröken fick vi helt enkelt tända ett.
Fram på kvällen var det dags för dagens höjdpunkt, enligt halva familjen, nämligen den vedeldade bastun. Efter det tyckte mannen och lilla tjejen att det var dags för ett bad i tjärnen. Själv avstod jag både bastu och tjärn, det ena för varmt och det andra alldeles för kallt för mig. Men en fantastisk upplevelse i skymningen var det förstås!
Dagen efter gick vi vidare, ut på fjället igen och vidare in genom skogen. Och ytterligare nästa dag var det dags för den sista delen av vandringen och den skulle bestå av en tur upp till Ottfjällets topp. För mig var nog det den bästa vandringen. Nästan direkt ut på kalfjället och därefter stadigt uppför i lite drygt 6 km innan vi var uppe på toppen. Vädret var klart, mestadels hela tiden, och naturen och utsikten helt fantastisk.
I bilen hem igår funderade jag lite på varför jag gillar detta så mycket. Det finns säkert många svar och många anledningar. Att vara i naturen tror jag att jag har tyckt om, ända sen jag var liten, men det känns viktigare och viktigare på nåt vis. Kanske tycker jag om den här typen av semestrar för att det är så helt annorlunda mot det man gör i vardagen. På fjället spelar det ingen roll vad man jobbar med, hur stort hus man har, vilken bil man har osv. Det handlar om andra saker. Att ta sig fram för egen maskin, med egen kraft, att bara har med sig det som är absolut nödvändigt. Ingen dator, ingen surfplatta, inget extra. Och att tycka att det inte bara är skönt, utan rentav befriande! Att bli sådär skönt trött. Trött i benen för att man har varit ute och rört sig, inte för att man suttit inne på kontoret. Härligt trött av mycket frisk luft, inte mentalt slut av alla måsten och inkommande mail.
Tänk att få uppleva det, och att barnen får uppleva det. Och att de till all lycka tycker om det! Jag är så glad och jag är så tacksam, ända in i hjärtat, för att vi får ta del av naturen och för att vi har möjlighet att göra det. Och för att jag har förstått hur mycket det betyder för mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar