Lite mera tisdagslyx - Sturebadet!

En gång är ingen gång och två gånger är en vana. Och nu börjar lyxiga tisdagar bli en vana för det här var den andra på raken. Förra veckan var jag ute i skogen och sprang ett härligt långpass. Den här tisdagen hade jag bokat in en SPA-dag på Sturebadet.

För en tid sedan fick jag en sådär underbart lyxig present, nämligen denna SPA-dag innehållande allt man bara kan önska sig och lite till. Fri tillgång till gym, gruppträningsklasser, badet, det härliga aromarummet, relaxavdelning, sköna SPA produkter, lunch och inte minst ett glas champagne med en liten pralin. I går hade jag bokat in denna dag, alldeles för mig själv nu när jag har lite extra tid mellan gamla och nya jobbet.

Jag började dagen i gymmet. Lite sliten i kroppen efter en period av hårdare träning och körde därför ett lugnt pass med fokus på stabilitet och core. Gymmet var helt nyrenoverat och SÅ fint. Havsblått, vitt och svart och alldeles blänkande. Jag hade gärna velat ta några kort men det stod tydligt att kamera var förbjudet så jag vågade inte ens ta ett litet smygfoto. Egentligen är det bra tycker jag, man ska kunna träna utan att fundera om man kommer med på någons foton. Ni får tänka er istället!

Fortsatte därefter ner till relaxavdelningen och satt mig i det 38 grader varma aromarummet som doftade härligt av fina oljor. Blev alldeles varm och alldeles mjuk i hela kroppen och kände mig sådär avslappnad som man nästan aldrig är. Underbart. Helt enkelt!

Efter aromarummet gick jag en våning upp till stora badet. Jag hade bestämt mig för att vara med på ett vattenträningspass och detta pass var självaste Susan Lanefelt som höll. Rätt underlig upplevelse med mycket fart och fläkt och glad popmusik från svunnen tid. På nåt märkligt sätt kändes det som att jag var med i nån parodi över 80-talet eller dolda kameran eller nåt. Det var blanka trikåer, pastellfärger, benvärmare och hurtiga hejarop. Fast i badmiljö. Smått surrealistiskt, men väldigt kul!

En tant med blå badmössa med massor av små blommor som vippade i vattnet tog mig under sina vingars skydd. Hon tyckte nog att jag verkade lite bortkommen eller nåt för hon påpekade inför varje ny övning hur jag skulle göra för att det skulle ge mest. Tur att det finns omtänksamma människor. Tänk om jag hade gått därifrån och inte fått nån träning för att jag gjort fel! Hemska tanke, men tanten räddade mig. Vad skönt!

Dags för lunch. Jag valde en räksallad med gott bröd till. Efter mat och kaffe tog jag min bok och satte mig i relaxavdelningen och bara slappade. Läste lite, lät tankarna gå och bara softade.

I min present ingick en komplett miniatyruppsättning av SPA produkter som räckte både för dagen och för en behandling hemma någon gång. De kan jag använda nästa tisdag,så blir även det en dag med tisdagslyx, nu när jag har slagit in på den vägen menar jag. Eller förresten, nästa tisdag börjar jag på nya jobbet och det är ju faktiskt verklig lyx. På riktigt. Tänk att få jobba med det man älskar, det måste ju nästan vara det bästa. Jobbar gör man ju varje dag, inte bara ibland.

Mitt besök avslutade jag med ett glas champagne och den lilla pralinen. Inte illa för en vanlig tisdag, eller hur?

Återhämtningspass

Efter en tid av mycket träning, och bitvis ganska tung sådan, var det verkligen läge för lite återhämtning. Kroppen värkte av träningsvärk efter lördagens styrkepass och huvudet var inte lönt att pressa heller. Stora flickan ville gärna ut i skogen och lilltjejen skulle på kalas så det kunde ju onekligen passa ganska bra att springa lite med henne då. Några kilometer i maklig takt är ofta betydligt bättre återhämtning än att lägga sig i soffan, även om det också är ganska skönt ibland.

Sagt och gjort. Vi tog bilen ner till Rudan för att springa en kortare slinga som dottern trodde sig ha sprungit med skolan nångång. Det visade sig vara fel, i skolan hade de sprungit lightvarianten, den på grusvägar. Den vi ville springa var lite mer offroad, mestadels på stigar och ibland inte ens det.

Förra gången jag var här var det milt och blött. I går var det kallt och lite halt. Isdubbar på skorna hade varit bra, men vi tog det försiktigt istället. Vi tog oss förbi flera bevis på att det har varit istid i Sverige, just här finns många tecken. Jätteblock, jättegrytor, morän och rundhällar. Allt uppmärkt med skyltar så man kan läsa om man vill. Riktigt spännande!

Greta i en jättegryta. Precis bakom henne finns en liten också.

Kallt, som sagt! Härligt och krispigt i luften. Lite bitigt i kinderna. Riktigt fint, idag också. Vi pratade och sprang och stannade lite i bland. Precis så lugnt och skönt som jag behövde, och tillräckligt snabbt för att hon skulle känna att det var ett riktigt träningspass. Totalt blev det ca 4 km i varierande terräng. Riktigt skönt och alla nöjda!

 

På kvällen var jag härligt avslappnad i hela kroppen och började se fram emot veckan som kommer. Kör igång måndagen med långpass på morgonen och ett Crossnaturepass på kvällen. Då blir det andra bullar, då är vilan slut!

I morse var snökanonerna i full gång, snart kan man byta löpning mot skidåkning!

Lite tisdagslyx - Långpass!!

Eftersom jag har förmånen att vara ledig någon vecka nu innan jag börjar på nya jobbet har jag en del tid att göra egna saker på. Idag var min egna sak att springa långpass när jag lämnat barnen i skolan.

Efter lämning åkte jag därför ner till Rudan som är ett helt underbart friluftsområde ca en mil härifrån. Där finns ett trailspår på ca 16-17 km som jag tänkte springa. Jag springer där ganska sällan egentligen, men idag var jag lite sugen på att åka just dit. Vädret var dessutom bästa tänkbara, sol, blå himmel och 5 grader varmt. Som en vårdag, fast i november. Helt perfekt för ett riktigt njut-lyx-långpass!

Jag tassade iväg lite sakta och lugnt och hittade ganska snart ett behagligt tempo. Jag var inte ute efter att springa fort utan ville bara springa på känsla så fick tiden bli som den blir. Sjön låg helt stilla, inte en krusning, och i skuggan låg ännu lite av nattens frost. I sänkorna dröjde sig dimman kvar medan solen långsamt värmde upp och gav luften ett sådär nästan magiskt sken. Svårt att beskriva med ord och svårt att fånga på bild.

Det här spåret är ett riktigt favoritspår. Första kilometrarna går längs de "vanliga" motionsspåren, på vanligt motionsspårsunderlag. Inte jättekul, men perfekt som uppvärmning. Därefter viker man av från tillrättalagda vägar och rätt in i skogen. Längs småstigar, över rötter, mellan stenar, över ängar och nu på hösten genom leran. Riktigt teknisk löpning periodvis och dessutom tämligen kuperat. Ni som känner mina löparpreferenser vet att det är den här löpningen jag gillar allra bäst, den som jag bara älskar. 

Jag gillar det växlande underlaget, den varierade naturen och att uppleva hur otroligt olika det är beroende på årstid och väder. Att springa i bebyggelsen, på asfalterade vägar, blir på något sätt likadant hela tiden. Det spelar inte så stor roll om det är sommar eller vinter, det är nästan lika. Men i skogen är det inte lika. Den senaste tiden har bjudit på en del regn och idag var det därför ganska blött. När jag sprang här sist var det vinter och kallt och ca 20 cm nysnö. Ganska olika upplevelse av samma sak!

 

Men idag var det alltså blött. Att försöka ta sig igenom torrskodd var bara att glömma. Första vattenpölen försöker man springa bredvid, kanske den andra också, därefter är det bara att inse att det är lika bra att springa på. Kommer bli lerig upp till midjan iallafall, hur jag än gör. Och lerig blev jag, men vad gör det? Kläder går att tvätta och skorna torkar med tidningspapper i!

 

Efter lite drygt två timmar var jag framme vid bilen och kände mig lycklig ända in i själen. Vilken ynnest att kunna springa så här, att känna att kroppen kan och vill och orkar. Och att man på något sätt känner sig mycket piggare efter än innan.
Trots, eller tack vare, 17 km över stock och sten!

Highlights från träningveckan som var

Veckan som gått var en riktigt bra träningsvecka. Ska jag sammanfatta den med ett ord blir det UTE. Och kanske MÖRKER om jag ska använda ytterligare ett.

Veckan började för all del inte så bra. Mitt Crossnature pass i måndags fick ställas in pga för få anmälda. Men, jag passade på att köra ett spinningpas istället. Riktigt länge sedan, så det var riktigt kul trots att det inte var ute, utan inne i en svettig spinningsal.

I tisdags hade stora tjejen haft det lite jobbigt i skolan och ville inte vara med på inneorienteringen med de andra barnen, utan ville hellre att hon och jag skulle ut springa själva istället. Och såklart gjorde vi det! Vi tog på varsin pannlampa och gav oss ut i skogen samtidigt som de andra tränade inne. Vi sprang dels på elljusspåret och dels i skogen där det var helt obelyst. Det är så coolt att lämna belysningen och bara springa i pannlampans sken. Omgivningen blir helt annorlunda mot på dagen, man får en känsla av att vara så nära allt. Rätt som det var såg vi fyra ögon i mörkret precis brevid oss. Det var två rådjur. Lite senare såg vi en hare. Jag gillar verkligen att att vara ute med stora tjejen så här. Så härligt att hon tycker så mycket om det, och så roligt att få dela äventyret. Verkligen ett bra slut på dagen!

Onsdagen började jag med att springa terrängspåret vid jobbet, innan arbetsdagen började. Det var min sista dag på det jobbet och det kändes skönt att börja sista jobbdagen med löpning i skogen. På kvällen blev det återigen pannlampslöpning. Stora tjejen har flera gånger velat åka bort till Hammarbybacken och ta sig upp på toppen. Vi joggade så länge vi orkade sen gick vi resten. När vi kom upp på toppen blev dottern helt tyst, det är häftigt att stå högst upp på en skidbacke, mitt i Stockholm och se hela stan åt alla håll!

På torsdagen var det dags för träning med orienteringsklubben och på programmet stod reflexbana. Jag har sprungit reflexbana tidigare, dock inte denna, vilket egentligen är lite konstigt eftersom det är vår hemmabana. Den här går verkligen rakt genom skogen, inte mycket till stigar utan rakt genom vatten och över stock och sten. Inte så tillrättalagd som en del andra. En bana för orienterare helt enkelt! Jag hamnade i en lite för långsam grupp, mycket prat och mindre spring men trevligt ändå. Efter ett tag kunde jag och en till dra ifrån och då blev det lite mera spring och bättre tempo och då var jag nöjd igen. Reflexbana är hur kul som helst, det gillar jag verkligen. Det är nog faktiskt det roligaste som finns att springa! När vi kom tillbaka blev såklart stora flickan nyfiken och ville också prova, så det blir nog en tur med henne framöver....

Veckans sista pass blev ett familjepass Crossnature. Vi var med allihopa och tränade ute tillsammans. Båda barnen tyckte det var jätteroligt och det tyckte vi vuxna också. Svettiga och rosiga och skrattande avslutade vi alltså veckan. Det blir en bra känsla att ta med in i nästa.

 


Nån kväll till veckan ska jag ta med lilla tjejen ut i skogen så hon också får springa med lampa. Hon måste också få prova och se om hon gillar det. Och känner jag henne rätt kommer det bli succé. Ska bli spännande att se om jag har rätt...men det vet jag att jag har!

Inlägg som väntar på att bli skrivna

Jag har funderingar, tankar, och några lite mer vaga idéer om inlägg jag skulle vilja skriva. Men - när jag sätter mig vid datorn tar det liksom emot lite. Inte för att jag inte vill skriva, för det vill jag. Utan mer för att de tankar som ligger och gror inte riktigt hittar sitt uttryck på pränt. De kanske skulle bli missuppfattade, feltolkade eller tom felciterade nånstans. Och detta helt utan att jag skulle få möjlighet att förklara eller förtydliga.

Det är inte så att jag vill framföra några kontroversiella politiska eller religiösa ställningstagande. För några sådana har jag inte. Jag vill inte heller komma med några pekpinnar eller att "jag-vet-bäst-i-alla-lägen".

Jag vill förmedla inspiration till att göra egna val. Jag vill dela med mig av de erfarenheter jag har samlat in genom många års springande och genom många genomförda lopp. Hur man kan utvecklas från att inte kunna springa en meter till att springa ultralopp. Hur jag funderar och testar mig fram till vad som funkar för mig att äta och må bra av, dels i vardagen, och dels i hop med träning och tävling. Kanske kan mina tankar och erfarenheter kring detta bidra till att någon annan vill testa att också springa lite längre, eller att våga något nytt. Kan hon så kan jag, ungefär.

Men jag märker, när jag skriver, att det inte är lätt att få fram det man vill. I våras skrev jag ett par inlägg om kost och livsstil. Dessa inlägg lästes av många och jag fick många kommentarer på olika ställen och på olika sociala medier. Jättekul med så mycket engagemang! Huvuddelen av kommentarerna var positiva, men även en del negativa. Och så ska det vara, tanken är ju att det man skriver ska beröra och engagera, inte bara gå spårlöst förbi.
Men antalet kommentarer och dess innehåll visar också hur svårt det verkligen är att förmedla det man vill. Det är så lätt att bli missuppfattad, att man uttrycker sig lite oklart eller klumpigt och så har själva poängen gått förlorad. Nån som har varit med om det?

Men så kanske det ska vara, tänker jag sen? Att vissa inlägg nästan skriver sig själva, orden bara kommer. Och andra funderar man länge på, vänder och vrider, och blir ändå inte nöjd. Jag tänker ofta att jag bara borde skriva. Bara skriva ner det som ploppar upp och inte fundera så mycket. Men så ändå, så sitter jag där och funderar. Och funderar lite till.
Och det klart, skriver man om nåt som ligger en speciellt nära, känns det ju extra viktigt att det blir som man vill. Och att man skriver så att den som läser ska förstå, även om de inte håller med.

Hur tänker ni andra som bloggar? Har ni också inlägg som ni funderar länge på? Eller skriver ni alltid sådär härligt spontant? Tänker ni efter före? Eller efter?

Och ni som läser? Hur vill ni att det ska vara? Spontant och kanske lite crazy? Eller genomtänkt och mer balanserat? Eller något annat?

Hjälp!!

Så nöjd - hemma igen!

Jag sitter här i soffan och ler lite smått. Känner mig så nöjd med nästan allt faktiskt. Kvällens backpass är avklarat och jag hade rejält med kraft i benen, inte alltid det känns så....
Igår kom vi hem från Springtimes Familjevecka i Portugal. Det var fjärde året vi var med och detta är verkligen en av årets höjdpunkter. En inspirationsinjektion utan dess like! Vi har tränat så mycket och gått på så många roliga, jobbiga och härliga pass så jag vet inte ens var jag ska börja. Jag försöker mig inte ens på att ge någon komplett bild av veckan utan nöjer mig med det som var mina höjdpunkter.

Höjdpunkt nr 1: Löpningen, såklart!
Som vanligt startar vi varje dag med morgonlöpning längs den helt fantastiska oändligt långa stranden. Beroende på vädret är stranden helt olika, men i soluppgång är den alltid helt magisk! Kan inte tänka mig en finare start på dagen än morgonlöpningen i Portugal.

På kvällen bestod löppasset av teknikträning på olika sätt. I år var denna delen betydligt bättre än tidigare. Trots att jag har sprungit jättemycket och jättelänge och vid olika tillfällen fått mig en hel del löpteknik till livs, fick jag lära mig massor.

Vi började veckan med löpteknik och löpskolningsövningar i syfte at få ett bättre och mer ekonomiskt löpsteg. Dessa övningar kom vi sedan tillbaka till under varje pass. Under veckan sprang vi pyramidintervaller (2-3-4-3-2 min), fartlek, backe och korta intervaller (15 sek löpning-15 sek vila 8ggr, 2 min vila sedan ett set till). Inte helt förvånande var det pyramidintervallerna som jag gillade bäst. Sen är jag grymt nöjd med fartlekspasset där jag fick ihop ganska många km i ett rasande tempo. Nåja...

Höjdpunkt nr 2: Moveoo
Redan förra året kom jag i kontakt med Moveoo och gillade det på en gång. Utan att försöka mig på en jätteförklaring till konceptet handlar det om att gå tillbaka till vår ursprungliga rörelser och släppa så många regler och måsten som möjligt. Att utmana de gamla sanningar och regler som existerar inom träningsvärlden och våga lita på att kroppen och hjärnan har förmåga att agera och fungera även när man gör helt annorlunda. Man använder mycket olika grejer, bollar, gummiband, kuddar, rep, TRX band, pinnar och allt möjligt annat. Och man använder det på ett helt annat sätt än vad man är van vid sen tidigare. Vem brukar tex kasta en skivstång från ena handen till den andra över huvudet och blunda samtidigt? Men det går!! Kroppen är en fantastisk mekanism och vi har verkligen en väldigt stor outnyttjad kapacitet att klara ännu mer. Moveoo är ett koncept jag verkligen skulle vilja jobba med, måste ta reda på hur jag kan lära mig det.

Höjdpunkt nr 3: SomaMove
En annorlunda favorit, för att vara mig. Nån slags blandning av yoga, styrka, smidighet och rörlighet. Allt sånt som jag normalt sett inte gillar och är jättedålig på. Men detta - helt fantastiskt! Man jobbar med långa muskelrörelser i olika djurliknande positioner och man jobbar mycket i egen takt. Vissa positioner är avslappnande och vissa är styrkemässigt mycket krävande. Även Soman kom jag i kontakt med förra året och fick möjlighet att prova i år igen. En riktig favorit!

Höjdpunkt nr 4: Bergspasset
Att få komma upp i bergen och springa eller gå är också en riktig favorit. I år skulle barnen vara med och gå korta sträckan, 8 km, för första gången. Vi hade fixat gåstavar och de var riktigt taggade och förväntansfulla på uppgiften. Men - som ganska ofta när det gäller våra barn så blev båda akut åksjuka i bussen dit. Båda tjejerna tokkräktes samtidigt och vi kom alltså upp i berget med två helt tomma magar. Inget bra läge för att gå 8 km i raskt tempo. Jag och tjejerna stannade därför i byn när de andra stack iväg. Lite snopet måste jag säga. Men vi hade en skön stund ändå, plockade två nedfallna apelsiner och bara strosade runt.

Utöver ovanstående var det kul att träffa alla andra deltagare. Flera kände vi igen från tidigare år och många var nya. Men man delar ett intresse och man umgås lite lagom mycket så nånstans passar deta oss väldigt bra. Kanske lite tidigt att redan börja planera nästa höstlov - men får jag bestämma så blir det Portugal då också! See you there!