Årets träningslista

Så här dags på året duggar summeringarna och listorna tätt. Min bloggkollega Märta, publicerade en rolig lista häromdagen. Den snodde jag på studs och här kommer min version av Årets Träningslista:

Årets trevligaste träningspass: Svårt att inte tänka på något av Majas och mina bravader i fjällen. Kanske när vi sprang runt tjärnen, eller när vi skulle försöka oss på en topptur upp på Svaipa och fick ge upp när vi var nästan framme? Den dagen vandrade vi över 32 km och hann ha riktigt, riktigt trevligt i höstsolen.

Årets roligaste träningspass: Absolut nåt av de pass jag gjort tillsamans med barnen. När stora tjejen sprang sin första mil, eller kanske häromdagen när unga dottern var med och tränade på gymmet för första gången? Så himla roligt att göra saker ihop och så himla kul att de gillar att röra på sig. Mina tjejer💕

Årets segaste skada: Höger vad och fot, utan tvekan. Detta elende drogs jag med hela första halvåret vilket innebar nästan ingen löpning alls. Året avslutades med rygg- och nackproblem, men eftersom jag springer med benen så räknas det nästan inte.

Årets sämsta träningsperiod: Första halvåret, av orsak som nämns ovan. Åh andra sidan gjorde det att jag satsade mer på styrketräningen och fått bra framsteg där. Och dessutom kom jag dithän att jag faktiskt tyckte det var riktigt kul att lyfta, så kanske var det inte så dåligt trots allt?!

Årets bästa träningsperiod: Sommaren och hösten helt klart. Jag kunde äntligen börja springa igen, samtidigt som jag fått till en bra rutin i styrketräningen. Tillsammans kommer dessa delar vara jätteviktiga för målen 2019.

 

Bästa spellistan: Äh, sånt där som musik bryr jag mig inte så mycket om. Jag tar nåt bara och så får det vara bra med det. Fast oftast och helst, inget alls.

Årets lärdom: Det blir bättre! Tids nog vänder det. Vad gäller träningen har det redan hänt, jag springer ju igen! På andra delar av mitt liv måste jag har ännu mera tålamod.

Årets kilometerstatistik: Nu åker nästan skämskudden fram. Löpningen kan summeras med 58,1 mil, vilket är ungefär en tredjedel av vad jag brukade springa i mina fornstora dagar. Men, men. Årets statistik är med detta både stängd och bortglömd, nu kan det bara bli bättre.

Årets mest misslyckade pass: Jag brukar inte tänka att pass är misslyckade. Man kan vara trött, orkeslös, omotiverad osv men har passet blivit av kan jag inte se det som misslyckat. Det är väl de pass man inte gör som är misslyckade?!

Årets utmaning: Pga ont här och där har jag inte tagit mig an några riktiga utmaningar, de sparar jag till 2019. Då blir det både Trosa Ultra Backyard och Halvvättern. Samt gärna nåt mountaibikelopp och nåt mer springlopp.

Något helt nytt jag provade: Klättring! Jag och unga dottern var och klättrade i november och det var bland det roligaste, läskigaste och svåraste jag har gjort. Men så jäkla kul!

Årets övning: Marklyft. I brist på löpning har jag fått ägna mig åt styrketräning. Har därför kört en hel del både knäböj och marklyft. Knäböj är jag rätt bra på om jag får säga det själv, men marklyften har jag fått kämpa mer med. Men det är det värt, marklyften är kanske den mest kompletta övningen av alla.

Årets mest sociala träning: Bergspasset nere i Portugal, helt klart. Jag ville springa långa sträckan, men inte så fort. Fick med mig en annan tjej på det och tillsammans med en av löpledarna tog vi oss ca 15 km på vääääldigt lång tid. Han ångrade nog att han gjort oss sällskap, antagligen fick han skavsår i öronen av vårt kackel, för socialt var det med besked!

Årets träningsmål: När jag i början på hösten tog mig an marklyften lite mer strukturerat och systematiskt hade jag tänkt mig att knäcka 100 kg innan året var slut. Men problem i rygg och nacke under hösten gjorde att jag inte kunde lyfta så tungt, och nådde "bara" 85 kg. En bra bit på väg, men inte ända fram alltså!

Årets hell yeah: Att det går att springa igen! Som jag har längtat och som jag har väntat! Har misströstat många gånger och tänkt att det aldrig mer blir några långlopp för mig. Nu börjar jag förstå att det kommer gå, med tålamod och rätt träning tror jag att det är fullt möjlig under nästa år. Yeah!

Årets slutsats: Det blir verkligen inte alltid som man tänkt sig, men det kan bli väldigt bra ändå!

Intervaller på löpband

Håller av nyfikenhet och eget intresse på att testa mig fram bland konditionsmaskinerna. Såklart har jag kört allt från crosstrainer till rodd maskin och löpband tidigare, men kronan har så att säga aldrig trillat ner. Jag har aldrig förstått hur man kan åka till gymmet för att springa på löpband när man kan ge sig rätt ut utanför dörren för att springa. Men det är ju jag det, här kan man självklart tänka olika. De gånger jag har använt konditionsmaskinerna har alltid varit som antingen uppvärmning, eller i ev väntetider mellan två pass när jag ändå har varit där. Inte som huvudaktivitet alltså. Nu tänkte jag ändå att jag måste ge det en chans. Tom jag fattar ju att det finns klara fördelar med att springa intervaller på löpband. Sagt och gjort, igår förmiddag entrade jag således löpbandet för att ge mig i kast med intervaller enl följande:

2 km uppvärmningsjogg
4 min x 1
3 min x 2
2 min x 3
1 min x 4
1 km nedvarvingsjogg

Upplägget hade jag hittat i mitt instagramflöde och tyckte verkade bra. Och faktiskt, det var helt ok!
Efter avslutat pass, dusch och mellanmål finns följande reflektioner:

• Lätt att hålla jämn och hög fart, mycket lättare att medvetet eller omedvetet fuska utomhus. 
• Intervallerna gör att det ”händer” något, distanslöpning hade absolut varit värre. 
• Varmt och ohalt att springa inne. Man behöver inte vara rädd för att ramla. 
• Borde ha tagit med mig nån musik/pod eller dyl. Att jag inte lär mig!
• Väldigt svettigt! 

Mitt samlade intryck var alltså att detta var helt OK. Åtminstone betydligt mer ok än jag trodde innan. Löpband kommer absolut inte konkurrera ut löpningen ute, det är som två helt olika sporter. Som att jämföra julskinkan med pepparkakorna. Men intervaller kan absolut vara ett alternativ att köra inne nån gång ibland när det passar. Jag lovar att det inte kommer ske på veckobasis, men kanske en gång i månaden?! Kanske.

Konditionsträning inne?! Nja.....

Jag brukar väldigt sällan konditionsträna inomhus, trots att jag jobbar på gym. Däremot tycker jag att det är bra för mig att veta hur det är, hur det känns och hur det funkar. Det är ju trots allt väldigt mycket människor som gillar detta. Hade en stund över och bestämde mig därför för att göra nåt jag aldrig har gjort innan (och kanske aldrig kommer göra om heller) Dvs köra 45 min högpulscardio i crosstrainern. Valde det förinställda programmet ”Hill plus” för ändamålet, det kändes passande, lät som om det skulle kunna ge visst pulspåslag. 

Så, passet genomfördes och här följer mina reflektioner:

* Tog lång tid att få upp pulsen, löpband eller roddmaskin är betydligt mer pulsdrivande.

* Lika händelserikt som att se på torkande färg, gäller nog i och för sig samtliga konditionsmaskiner.
* Lite svettigt på slutet. 

* Skonsamt och snällt mot knän etc. Blir inte samma stötbelastning som vid löpning. 

* Varmt och skönt att träna inomhus. Är dock lite osäker på om detta verkligen kan räknas som fördel, men ok då. 

* Man jobbar med hela kroppen. DET är en fördel i alla fall. 

* Förvånansvärt många brända kalorier. Mycket tveksam till om mätaren stämmer. För lätt liksom!
* Borde verkligen ha haft nån film/pod/musik med mig.

* Lätt tillgängligt för mig som dagligen befinner mig i gymmiljö. Kan lätt petas in mellan två kunder. 

Samlad slutsats: Finns absolut vissa fördelar, och som komplement till annan träning kan det säkert funka. Men ändå. Nej! Konditionstränar gör man (jag) utomhus. Oavsett väder. Trots vissa fördelar blir det här alldeles för tråkigt! 

Nästa gång ska jag matcha kläderna med maskinen, då kommer det bli superkul ;-)

Klart slut på denna något vinklade och något negativa recension. Nästa projekt på¨samma tema blir intervaller på löpband. Återkommer!

Hostan from hell

Fick just en halvtimmes väntetid i väntan på naprapaten. Passar därför på att ge en uppdateraing av senaste tiden. Har ju hostat så förskräckligt denna höst så jag tror nästan att lungorna är förstörda, om de nu kan bli det. I vilket fall har ryggen låst sig och även nacken känns det som. Och nu ska jag få hjälp att lossa på detta. Jag ser fram emot att bli hopknycklad, knakad och kanske även få en nål om jag har tur/otur. Han gillar nålar lite, min naprapat:-) Nålar eller inte, bara ryggen lossnar så jag kan ta ett djupt andetag igen är jag glad.

Hostan är betydligt bättre efter besöket på akuten förra söndagen. Hade så ont så jag tänkte att jag fått en hjärtinfakt allra minst. Riktigt så illa var det inte, tack och lov. Läkaren titade lite medlidsamt på mig och sa att det är gaaaanska ovanligt med hjärtinfarkt på kvinnliga 70-talister. Han nöjde sig med att konstatera Bronkit och ge mig lite olika mediciner för det. Han hade nog rätt för nu är jag mycket bättre. Vad skönt. Nu ska bara låsningen i ryggen släppa också så är jag nog som ny efteråt.

Förra veckan fick jag därför ställa in alla jobb som bara gick att ställa in. Inte helt lätt som egen företagare i träningsbranchen. Åh ena sidan är man jätterädd om sina jobb och vill inte förlora sina kunder eller sätta dem i klistret. Åh andra sidan varken kan eller ska man ut och springa när man är jättedålig. Och där sitter man med skägget i brevlådan och hur man än gör så känner man att det blir fel. Nåväl, jag har väldigt bra och förstående kunder och nu är jag ganska frisk igen. Bara lite knak i ryggen som återstår.

Och så är det ju helg nu också, det gör inte saken sämre. Lite gäster, lite baka lussekatter, lite göra julgodis, lite jobb och mycket, mycket mys. Känner att det här kan bli några bra dagar. Hoppas ni också får en fin helg!

Ja, jag vet....jag har snott bilden......