Test av Cykeltröja 8848 Altitude Merete

I ett samarbete med Cykelkraft.se har jag fått möjligheten att uppgradera min garderob med en ny fin tröja från 8848 Altitude. Eftersom jag ska cykla Halvättern till sommaren behövs en del nya grejer och lite nya kläder gör ju definitivt nytta för motivationen.

Tröjan är kortärmad och därmed kanske inte optimal för årstiden vi har framför oss, men fortare än man anar är våren här! I vilket fall har jag redan provcyklat den några gånger och jag måste helt ärligt saga att jag bara älskar den. Tunn och följsam, sitter liksom “lätt” på kroppen, alldeles lagom tight. En del tröjor jag har haft tidigare har suttit åt för mycket, skavt och jag har nästan känt mig lite fängslad. Men denna har en jättebra passform. Tycker den är något bredare över axlar och rygg än flera andra tröjor jag testat vilket passar mig bra. Som vanligt på cykeltröjor så har den fickor bak för att lätt komma åt det som behövs i farten, och antiglidband i nederkanten, vilket gör att den sitter bra och inte åker upp. Har med andra ord alla de funktioner man förväntar sig av en cykeltröja. Sen är den ju snygg också, vilket såklart är en fördel. Vem vill inte känna sig lite cool därute?!

Appropå snyggt så tycker jag att cykelkläder ofta är lite väl mycket tryck på för min smak. Jag vill inte gärna se ut som att jag ska cykla Giro d´Italia när jag ska transportcykla mig till jobbet på hybridhojen. Det känner jag mig inte bekväm med, utan mest bara lite löjlig. Men igen, den här är jättefin, alldeles lagom med tryck. Kan inte misstas för en löpartröja och ser alldeles lagom rejsig ut. Känner mig både fin och snabb i den:-)

Jag är totalt sett väldigt nöjd med min tröja. Kan säga att jag beställde fel storlek från början och fick ta kontakt med kundtjänst för att få hjälp med bytet. Där fick jag jättebra hjälp och allt löste sig både snabbt och enkelt. Och kanske är det egentligen detta jag uppskattar mest, att ev problem löses fort, utan att man behöver bekymra sig eller känna sig besvärlig. En bra tröja hade jag säkert kunna hitta nån annanstans, men att få så bra hjälp när man själv stökar till det tycker jag är ett extra stort plus. Det ger en bra känsla efteråt och jag handlar absolut gärna på Cykelkraft.se när det är dags att komplettera nåt nästa gång!

PS: Förutom tröjan till mig så passade mannen på att beställa ett par skoöverdrag nu när det börjar bli kallt, samt lite lagningslappar eftersom hans cyklar verkar äta däck. Min däremot, har aldrig haft punka. Förresten, det där borde jag nog inte ha skrivit, är väl som att be om problem?!

Vid fjället där vägen slutar....

Här sitter jag och är bara nöjd. Nöjd efter att ha varit upp i Norrland några dagar. Jag har fått uppleva så mycket härligt med löpning, vandring, sol, fina höstfärger, prat och avkoppling ihop med Maja i hennes stuga.

Nog för att jag kommer från landet från början, men såhär mycket land är det inte så ofta man upplever. Stugan ligger i Adolfstöm, så långt bort i Arjeplogsfjällen man kan komma tror jag. Man kör, och kör och kör. Och när man inte kommer längre och vägen tar slut kommer Adolfström. Ett litet samhälle, eller mer by kanske, med 6 året runt hushåll. Närmaste tätort är Arjeplog, ca 10 mil bort. Det är också där man handlar mat, går i skolan osv. Näst intill ofattbart att leva så långt borta, för nån som mig som är van vid tätort. Ett väldigt annorlunda liv helt enkelt!

Men som besökare är det helt underbart. Så lugnt, så tyst, så vackert och så härligt! Vi började med att ta cyklarna ner till byn och tittade på det gamla sågverket, sjön och fikade i lilla söta handelsboden. På väg hem stannade vi till hos Rolf och Karin som har camping och stuguthyrning. Karin visade oss runt och berättade om hur det är att bo i Adolfström året runt. Ett väldigt annorlunda liv mot vad jag är van vid, helt klart! På eftermiddagen bytte vi till löparkläder och terrängskor och sprang runt Lomtjärn, med en avstickare upp till utsiktsplatsen. Härlig dag som avslutades med bastu. Försökte få se ett norrsken också frampå kvällskröken, men det fanns inget. Kanske i morgon!

 

 

Nästa dag var det dags för vandring. Vi cyklade ner till kajen och mötte upp Arnold som körde oss med båt över sjön. Där anslöt vi till Kungsleden söderut, riktning mot Ammarnäs. Efter ca 8 km längs leden vek vi av mot Svaippa, som var målet för dagen. Vi hade tänkt oss en tur till toppen på knappt 1500 möh. Efter att ha konsulterat kartan beräknade vi att det var ca 8 km kvar dit, uppåt hela vägen. Trots att vi var utanför leden var det väldigt lättvandrat, dock naturligtvis mer eller mindre uppåt hela tiden, vilket gjorde att det tog ett tag. Men vädret var vackert, strålande sol och dessutom varmt, så det kändes ändå ganska lätt. När vi närmade oss toppen efter ett stort antal timmar var klockan redan ganska mycket och vi valde faktiskt att vända där. Lite surt med tanke på att det bara var ca 100 höjdmeter kvar, men det var brant och skulle ta ett bra tag. Och så lika långt tillbaka…även om det var nedför. Men det gjorde egentligen inget att vi inte nådde toppen, det var en härlig dag och vi fick uppleva mycket. När dagen var slut kunde vi konstatera att vi gått närmare 32 km. Inget norrsken i kväll heller….

 

Lite trötta och möra i benen efter gårdagens topptur, tänkte vi oss en mindre tur denna dag. Vi hade tidigare pratat lite om att åka över till Norge och ta oss an en topp där, men benen kändes inte riktigt upplagda för det. Vi valde istället att åka bort mot Vouggatjålme och ta en lite kortare vandring över kalfjället mot Jorun. Även denna dag var vädret bästa tänkbara, även om det inte var riktigt lika varmt som dagen innan. Väl frame i Jorun, som är ett vatten med hängbro över, tog vi paus och åt lunch. Solen lyste och vi la oss på marken och bara njöt av tystnaden och stillheten. Dagen kunde totalt summeras till 16 km vandring, lite mindre än dagen innan alltså. Fortfarande inget norrsken, det verkar kört med det.

 

Och så kom den till slut, vår sista dag här. Hur kan det gå så fort? Dags att packa ihop, städa lite och ge oss iväg. Tvärs över landet, mot civilisation och flyget hem.Vi hade hela dagen på oss så en liten avstickare kunde vi inte låta bli under vägen. Vi stannade och gick mot Märkforsen där vi också passade på att fika i vindskyddet. Den här dagen var vädret inte lika fint, lätt duggregn och höst i luften. Kändes nästan som att det sa hej då, dags att åka hem!

Och fast det skulle bli skönt att komma hem och få krama barnen igen, kändes det lite vemodigt att lämna. En bit hjärta finns kvar och jag kommer minnas dessa dagar med tacksamhet, glädje och ödmjukhet. Det är nåt speciellt med fjällen, nåt som inte går att sätta fingret på. Nåt som bara måste upplevas! 

PS. Och eftersom norrskenet så att säga lös med sin frånvaro har jag ju all anledning att komma tillbaka:-)

Norrland, nu kommer jag snart!

Nu börjar det verkligen bli dags att ha semester igen! På onsdag åker jag till Norrland på min alldeles egna semester. Mina egna dagar när jag ska hälsa på Maja i hennes stuga, och springa och vandra i fjällen nånstans i närheten av polcirkeln. Utan man, utan barn, utan marsvin, med bara mig själv att hålla ordning på. Jag har bokat flyg, flygbuss och införskaffat en bra säck att stoppa ryggsäcken i på flyget så inte alla tampar fastnar överallt. Alla andra grejer finns redan så det är faktiskt mest bara att packa ner dem. Och nu när vi ska bo på ett ställe och inte ha mer än dagryggsäck att bära på behöver ju inte packningen optimeras. Det kan alltså bli så att jag tar med mig för mycket saker, bara för att de kan vara bra-att ha.... Känner mig själv....

En sak som ska bli väldigt kul är att se fjllen på hösten. Jag har bara varit där på sommaren och på vintern, men inte däremellan, så det blir fint. Jag hoppas på lite fina färger, några mogna hjortron på nån myr och kanske, kanske , kanske ett litet norrsken. Fast det ska jag nog inte hoppas på, det kan man nog bara se på vintern tror jag. Och hjortronen kanske både är borttorkade och övermogna?! Det får bli hur det vill med norrskenet och hjortronen, jag kommer få det härligt ändå. Oavsett väder, norrsken och annat.

Tills jag kommer fram sitter jag och dreglar över gamla fjällbilder, från tidigare resor och äventyr. Så håll tillgodo. Tids nog kommer jag bomba med alldeles färska, nytagna bilder. Mitt instagram asa.eklov kommer uppdateras löpande, bloggen sannolikt först när jag kommer hem. Ni kommer bli så trötta på mig!