måndag 17 september 2018

Test av Cykeltröja 8848 Altitude Merete


I ett samarbete med Cykelkraft.se har jag fått möjligheten att uppgradera min garderob med en ny fin tröja från 8848 Altitude. Eftersom jag ska cykla Halvättern till sommaren behövs en del nya grejer och lite nya kläder gör ju definitivt nytta för motivationen.

Tröjan är kortärmad och därmed kanske inte optimal för årstiden vi har framför oss, men fortare än man anar är våren här! I vilket fall har jag redan provcyklat den några gånger och jag måste helt ärligt saga att jag bara älskar den. Tunn och följsam, sitter liksom “lätt” på kroppen, alldeles lagom tight. En del tröjor jag har haft tidigare har suttit åt för mycket, skavt och jag har nästan känt mig lite fängslad. Men denna har en jättebra passform. Tycker den är något bredare över axlar och rygg än flera andra tröjor jag testat vilket passar mig bra. Som vanligt på cykeltröjor så har den fickor bak för att lätt komma åt det som behövs i farten, och antiglidband i nederkanten, vilket gör att den sitter bra och inte åker upp. Har med andra ord alla de funktioner man förväntar sig av en cykeltröja. Sen är den ju snygg också, vilket såklart är en fördel. Vem vill inte känna sig lite cool därute?!


Appropå snyggt så tycker jag att cykelkläder ofta är lite väl mycket tryck på för min smak. Jag vill inte gärna se ut som att jag ska cykla Giro d´Italia när jag ska transportcykla mig till jobbet på hybridhojen. Det känner jag mig inte bekväm med, utan mest bara lite löjlig. Men igen, den här är jättefin, alldeles lagom med tryck. Kan inte misstas för en löpartröja och ser alldeles lagom rejsig ut. Känner mig både fin och snabb i den:-)

Jag är totalt sett väldigt nöjd med min tröja. Kan säga att jag beställde fel storlek från början och fick ta kontakt med kundtjänst för att få hjälp med bytet. Där fick jag jättebra hjälp och allt löste sig både snabbt och enkelt. Och kanske är det egentligen detta jag uppskattar mest, att ev problem löses fort, utan att man behöver bekymra sig eller känna sig besvärlig. En bra tröja hade jag säkert kunna hitta nån annanstans, men att få så bra hjälp när man själv stökar till det tycker jag är ett extra stort plus. Det ger en bra känsla efteråt och jag handlar absolut gärna på Cykelkraft.se när det är dags att komplettera nåt nästa gång!



PS: Förutom tröjan till mig så passade mannen på att beställa ett par skoöverdrag nu när det börjar bli kallt, samt lite lagningslappar eftersom hans cyklar verkar äta däck. Min däremot, har aldrig haft punka. Förresten, det där borde jag nog inte ha skrivit, är väl som att be om problem?!

onsdag 12 september 2018

Vid fjället där vägen slutar....


Här sitter jag och är bara nöjd. Nöjd efter att ha varit upp i Norrland några dagar. Jag har fått uppleva så mycket härligt med löpning, vandring, sol, fina höstfärger, prat och avkoppling ihop med Maja i hennes stuga.

Nog för att jag kommer från landet från början, men såhär mycket land är det inte så ofta man upplever. Stugan ligger i Adolfstöm, så långt bort i Arjeplogsfjällen man kan komma tror jag. Man kör, och kör och kör. Och när man inte kommer längre och vägen tar slut kommer Adolfström. Ett litet samhälle, eller mer by kanske, med 6 året runt hushåll. Närmaste tätort är Arjeplog, ca 10 mil bort. Det är också där man handlar mat, går i skolan osv. Näst intill ofattbart att leva så långt borta, för nån som mig som är van vid tätort. Ett väldigt annorlunda liv helt enkelt!



Men som besökare är det helt underbart. Så lugnt, så tyst, så vackert och så härligt! Vi började med att ta cyklarna ner till byn och tittade på det gamla sågverket, sjön och fikade i lilla söta handelsboden. På väg hem stannade vi till hos Rolf och Karin som har camping och stuguthyrning. Karin visade oss runt och berättade om hur det är att bo i Adolfström året runt. Ett väldigt annorlunda liv mot vad jag är van vid, helt klart! På eftermiddagen bytte vi till löparkläder och terrängskor och sprang runt Lomtjärn, med en avstickare upp till utsiktsplatsen. Härlig dag som avslutades med bastu. Försökte få se ett norrsken också frampå kvällskröken, men det fanns inget. Kanske i morgon!


 

 


Nästa dag var det dags för vandring. Vi cyklade ner till kajen och mötte upp Arnold som körde oss med båt över sjön. Där anslöt vi till Kungsleden söderut, riktning mot Ammarnäs. Efter ca 8 km längs leden vek vi av mot Svaippa, som var målet för dagen. Vi hade tänkt oss en tur till toppen på knappt 1500 möh. Efter att ha konsulterat kartan beräknade vi att det var ca 8 km kvar dit, uppåt hela vägen. Trots att vi var utanför leden var det väldigt lättvandrat, dock naturligtvis mer eller mindre uppåt hela tiden, vilket gjorde att det tog ett tag. Men vädret var vackert, strålande sol och dessutom varmt, så det kändes ändå ganska lätt. När vi närmade oss toppen efter ett stort antal timmar var klockan redan ganska mycket och vi valde faktiskt att vända där. Lite surt med tanke på att det bara var ca 100 höjdmeter kvar, men det var brant och skulle ta ett bra tag. Och så lika långt tillbaka…även om det var nedför. Men det gjorde egentligen inget att vi inte nådde toppen, det var en härlig dag och vi fick uppleva mycket. När dagen var slut kunde vi konstatera att vi gått närmare 32 km. Inget norrsken i kväll heller….



 


Lite trötta och möra i benen efter gårdagens topptur, tänkte vi oss en mindre tur denna dag. Vi hade tidigare pratat lite om att åka över till Norge och ta oss an en topp där, men benen kändes inte riktigt upplagda för det. Vi valde istället att åka bort mot Vouggatjålme och ta en lite kortare vandring över kalfjället mot Jorun. Även denna dag var vädret bästa tänkbara, även om det inte var riktigt lika varmt som dagen innan. Väl frame i Jorun, som är ett vatten med hängbro över, tog vi paus och åt lunch. Solen lyste och vi la oss på marken och bara njöt av tystnaden och stillheten. Dagen kunde totalt summeras till 16 km vandring, lite mindre än dagen innan alltså. Fortfarande inget norrsken, det verkar kört med det.

 




Och så kom den till slut, vår sista dag här. Hur kan det gå så fort? Dags att packa ihop, städa lite och ge oss iväg. Tvärs över landet, mot civilisation och flyget hem.Vi hade hela dagen på oss så en liten avstickare kunde vi inte låta bli under vägen. Vi stannade och gick mot Märkforsen där vi också passade på att fika i vindskyddet. Den här dagen var vädret inte lika fint, lätt duggregn och höst i luften. Kändes nästan som att det sa hej då, dags att åka hem!

Och fast det skulle bli skönt att komma hem och få krama barnen igen, kändes det lite vemodigt att lämna. En bit hjärta finns kvar och jag kommer minnas dessa dagar med tacksamhet, glädje och ödmjukhet. Det är nåt speciellt med fjällen, nåt som inte går att sätta fingret på. Nåt som bara måste upplevas! 



PS. Och eftersom norrskenet så att säga lös med sin frånvaro har jag ju all anledning att komma tillbaka:-)


söndag 2 september 2018

Norrland, nu kommer jag snart!

Nu börjar det verkligen bli dags att ha semester igen! På onsdag åker jag till Norrland på min alldeles egna semester. Mina egna dagar när jag ska hälsa på Maja i hennes stuga, och springa och vandra i fjällen nånstans i närheten av polcirkeln. Utan man, utan barn, utan marsvin, med bara mig själv att hålla ordning på. Jag har bokat flyg, flygbuss och införskaffat en bra säck att stoppa ryggsäcken i på flyget så inte alla tampar fastnar överallt. Alla andra grejer finns redan så det är faktiskt mest bara att packa ner dem. Och nu när vi ska bo på ett ställe och inte ha mer än dagryggsäck att bära på behöver ju inte packningen optimeras. Det kan alltså bli så att jag tar med mig för mycket saker, bara för att de kan vara bra-att ha.... Känner mig själv....

En sak som ska bli väldigt kul är att se fjllen på hösten. Jag har bara varit där på sommaren och på vintern, men inte däremellan, så det blir fint. Jag hoppas på lite fina färger, några mogna hjortron på nån myr och kanske, kanske , kanske ett litet norrsken. Fast det ska jag nog inte hoppas på, det kan man nog bara se på vintern tror jag. Och hjortronen kanske både är borttorkade och övermogna?! Det får bli hur det vill med norrskenet och hjortronen, jag kommer få det härligt ändå. Oavsett väder, norrsken och annat.

Tills jag kommer fram sitter jag och dreglar över gamla fjällbilder, från tidigare resor och äventyr. Så håll tillgodo. Tids nog kommer jag bomba med alldeles färska, nytagna bilder. Mitt instagram asa.eklov kommer uppdateras löpande, bloggen sannolikt först när jag kommer hem. Ni kommer bli så trötta på mig!







onsdag 29 augusti 2018

Ironhen 2018

Idag, onsdag, 4 dagar efter årets happening känner jag mig redo att sammanfatta upplevelsen. Det var mycket att göra innan, och dagen D var det fullt upp. Och sen? Ja, då gick nog luften ur mig lite. Men nu är jag på gång och på hugget igen.

Ironhen ja. Vårt eget triathlon som jag för fjärde året är med och arrangerar. I, brevid och omkring Drevviken. Utan tidtagning, utan prestige och utan press. Ett triathlon för alla, helt enkelt. 500 m sim, 3 mil cykel (som kan kortas till 1,5 mil om man vill) och till slut 7 km löpning. Och att det är ett lopp för alla blev extra tydligt i år. Vi har ingen tidtagning och därmed ingen vinnare, men från första till sista som gick i mål var spreaden över 2 timmar. Och jag vågar säga att alla hade lika roligt! De första som maxade och tyckte det var kul att se vad cykeln gick för och den sista, som var så nöjd att hon klarat alltihop. Så stora och så fina prestationer alltihop!

Startfältet precis före start.

Dagarna innan loppet var hektiska för oss arrangörer. Det blev stök med en av våra sponsorer, men som en gudagåva ville vår ICA butik vara med och sponsra istället. Och tack vare dem kunde vi bjuda på korv och dryck efter loppet, samt dela ut varsin fin goodiebag med banan, bars, smoothie och annat. Houdini sponsrade med fina vinster som vi lottade ut efter loppet samt med rabattkod om man ville beställa något. Själv sponsrade jag genom mitt företag Naturkraft H.I.T. med två valfria massagebehandlingar.

Vi hade också något fler deltagare än tidigare. I år var vi drygt 30 st. Några fler får plats till nästa år, men vi har inte ambitionen att göra det till något stort. Det ska vara litet och familjärt och det ska vara för alla!

Det som också gjorde årets lopp extra roligt var att hela familjen var med. Mannen och äldsta dottern som deltagare. Yngsta dottern och hennes kompis som funktionärer och jag själv som samordnare på plats. Det var alltså första året som jag inte deltog i själva loppet, utan fixade, råddade, styrde och ställde i växlingsområdet, med saker, listor, priser och massa annat. Nån behöver ha den uppgiften märkte vi förra året och i år valde jag att stå över. Men nästa år, då vill jag vara med på riktigt igen.



Ska jag med några få ord sammanfatta lördagens lopp får det bli med orden: Kämpa, glädje, gemenskap och stolthet. Eller som en deltagare sa; Det här var det roligaste jag har gjort, bästa lördagen på länge. Jag håller med!



söndag 12 augusti 2018

Jag behöver lite fjäll igen!

Nu har jag varit igång i jobb en vecka efter den bästa semestern på väldigt länge. Under denna vecka inkl helg har jag hunnit med:
  • 2,5 arbetsdag
  • Den värsta magsjuka i mannaminne. Inga mer detaljer lämnas!
  • Femte perioden i min Massageutbildning. Egentligen är det ju fel att kalla det massageutbildning eftersom massagedelen blev klar redan i mars. Sedan dess har vi ju faktiskt bara hållit på med behandlande tekniker.
Ganska bra jobbat på bara en vecka tycker jag nog.

Men faktiskt, börjar jag redan längta till nästa semester. Om bara 3,5 vecka har jag ytterligare ett par dagar ledigt. Då ska jag själv, utan familjen, åka upp till Norrland och hälsa på min kompis. Vi ska åka till hennes stuga. Springa i fjällen, vandra, prata och bara umgås.
Det. Ska. Bli. Så. Härligt!

Fast det bara är ett par veckor sedan vi kom hem från vandringen i Jämtland känner jag att jag bara vill ha mer. Mer fjäll, mer natur, mer vandring, mer löpning.

-Och mindre stress och press. Jag vill hinna tänka en tanke färdigt. Jag vill styra min tid. Jag vill kunna slösa bort en stund på ”ingenting” utan att det gör nåt, jag vill hinna ändå. Nån som känner igen sig?

På olika sätt försöker jag skapa detta. Ibland lyckas jag bättre och inbland sämre, men jag försöker. Och att planera in små och stora andningshål är superviktigt. Som mina egna dagar i Norrland. Bland fjällbäckar och renar. Med Maja som sällskap. 

Fram tills dess ska jag fiska kräftor, springa i smålandska skogar och kanske ta sommarens sista simtur. Som sagt, skapa små andningshål här och där. Det får bli min höstambition!


måndag 30 juli 2018

Jag är inte jättebra på nåt egentligen...

Jag möter ganska ofta människor, både på jobbet på gymmet och privat, som undrar hur snabbt jag springer en mil, hur mycket jag tar i knäböj och liknande. Jag berättar gärna, det är inga hemligheter, mina tider på lopp kan man dessutom säkert googla fram. Och jag förstår att man vill veta, vi människor har ett rätt märkligt behov av att ha koll på varandra. Vill veta var vi har oss själva i förhållande till omgivningen och då blir den här typen av frågor ganska naturliga.

Det som däremot förundrar mig är reaktionen jag får när jag svarar. "Va?! Springer du inte fortare än 53 min? Va?! Tar du inte mer än 80 kg?! Du som tränar så mycket" Eller ett nöjt konstaterande; Jag gör det på 45! Jaha, tänker jag då, vad bra. Och så går livet vidare.

Man kan bara konstatera att jag inte är speciellt bra på nåt. Jag är i själva verket ganska medioker på ganska många saker. Och jag är nöjd med det! Det är faktiskt precis så jag vill ha det. Jag vill ha en kropp som funkar till det mesta. Som orkar med några mil cykel, som klarar att springa ett marathon, som orkar en tung skivstång på axlarna, som klarar att stå på i skidbacken, som är smidig nog på en klättervägg osv. Detta vill jag klara, även om det sker på bekostnad av vartannat. Jag inser att jag skulle bli en snabbare löpare om jag vägde lite mindre, tränade lite mer löpning eller körde lite mer intervaller. Men då skulle det samtidigt innebära att jag inte skulle ha tid att simma, cykla, yoga eller hänga med på crossfit någon gång iband.
Och det är det inte värt! Jag vill vara allround, lite halvbra på allt, inte jättebra på en sak.

Hur tänker ni om detta? Satsar ni på en sak, eller vill ni göra allt?!

.




söndag 22 juli 2018

Jämtland, vi tackar för den här gången!

Jaha. Då var man hemma igen. Sitter och funderar över veckans upplevelser och kan inte annat än le. Alltså, vilken vecka! Ni som följer mitt instagram har sett en del. Utan att bli långrandig (kommer bli svårt) ska jag försöka summera veckans upplevelser.

Den korta versionen:
* Sol och värme. Har man någonsin tidigare kunnat ligga raklång i en fjällbäck och tyckt att vattnet är varmt?
* Frystorkad mat. Mycket bättre än jag trodde. Riktig delikatess faktiskt!
* Vandring. Ca 55-60 km totalt.
* Regn och blåst. I princip lyste ju regnet med sin frånvaro men när det väl kom så kom det rejält. Men tältet höll, och vi förblev torra.

Den långa versionen:
Resan började på bästa tänkbara sätt. Vi övernattade första natten hos vänner i Jämtland för att kunna starta första etappen i bra tid på dagen. Och vilken härlig kväll! Först bad i Storsjön och därefter blev vi bjudna på hemfiskad och hemrökt alldeles färsk regnbåge. Så fantastiskt gott, den där regnbågen kommer jag drömma länge om!



Första vandringsdagen och första etappen gick mellan Kläppen och Ljungans vindskydd. Här gjorde vi vandringens första och kanske egentligen enda misstag. Vi såg på kartan att vi skulle gå öster om ån, men ivriga att komma iväg, missade vi det och gick på västra sidan. Först på en liten stig. Som sedan försvann. Därav anledningen att man bör gå på andra sidan. Men allt löser sig, och till slut efter viss möda, kom vi ut på leden och nådde till slut Ljungans vindskydd där vi slog upp tältet.
 
 


Andra dagen tog vi oss vidare till Gåsen. Kanske resans vackraste vandring. Vi gick i en dal, och längst nere i dalen gick en ås med stigen längst upp på kammen, och med berg på båda sidor. När man såg stigen framför sig på bergskammen, fick man på något vis känslan av kinesiska muren. Efter ett par timmars vandring såg vi Sylarna torna upp sig framför oss, långt där borta. Värmen var minst sagt överväldigande och unga dottern ville bada. Så härligt att kunna ligga i en fjällbäck och bara känna det varma vattnet rinna över kroppen! Dagens etapp avslutades med en 2 km kraftig stigning upp till Gåsenstugan där vi skulle slå upp tältet denna kväll. När vi till slut såg fjällstugans tak skymta över krönet och blivit bjudna på saft somnade vi tämligen ovaggade.



Tredje dagen skulle vi dra oss söderut, mot Helags. Hela sträckan är 17 km och vi hade hört att den var ganska tuff. Mycket upp och ner och därmed ganska jobbig. Vi räknade med att kanske kunna gå halvvägs och ta nästa del dagen efter. Men. Efter 2 km ramlade unga dottern och stukade foten. Inte tal om att gå en endaste meter till. Vristen svullnade upp och hon kunde inte stödja på foten. Vi fick alltså bära henne ner till närmsta vatten som tack och lov bara var 200 m bort och där fick vi helt enkelt slå upp tältet och stanna på obestämd framtid. Det hela kändes minst sagt olustigt, vi var så långt bort från bilen som bara var möjligt, och dottern kunde inte stå på foten. Men tack och lov, allteftersom dagen gick blev foten allt bättre och på kvällen skuttade hon obekymrat runt. Dagen som började så eländigt, slutade så himla bra. Vi hittade den finaste tältplats man kan tänka sig. 3 m från tältet ner till ån. Där satt vi med fötterna i vattnet och åt, pratade, läste och bara myste. Och kanske är det en mening med allt? Hade hon inte gjort sig illa hade vi inte stannat just där, och inte hade vi fått denna härliga dag. Så, tack foten, och tack för att du blev bra så fort!


Dagen efter, på fjärde dagen, fortsatte vandringen mot Helags. Vi tänkte att vi går väl så långt foten vill och stannar och övernattar när det behövs. Men foten ville, och kunde gå! Vi förstod framåt dagen att vi nog skulle komma hela sträckan och det kändes riktigt, riktigt bra. När vi hade några km kvar mötte vi ett par som sa att de hade nybakat bullar och hemgjorda chokladbollar på fjällstationen. Då plockade vi fram de sista krafterna och sprintade det snabbaste som gick i vandringskängor och ryggsäck.

Den femte dagen tänkte vi oss en topptur upp på Helags topp. Men. Vädret ville annorlunda och vi vaknade till tät dimma. Under natten hade vi haft värsta åsk- och regnvädret och på morgonen hade alltså värsta Lützen dimman lagt sig. Ridå. Det fick bli en tur till en liten fjutt topp istället. Men, det gjorde att vi kunde äta våffellunch på fjällstationen, vilket var mer än gott. Dagen blev inte riktigt som vi tänkt, men den blev väldigt bra ändå!



Sjätte och sista dagen var det dags att gå sista sträckan tillbaka till bilen. Veckans lättaste etapp, lätt, lätt sluttande utför och på en bred och lättvandrad led. Skönt att sista etappen var så lätt. Och skönt nog hade vi fått låna en stuga att övernatta i. Kort tur förbi affären i Ljungdalen för att köpa mat och lite snacks. Och frukt! Resten av kvällen spenderade vi liggandes i soffan, slösurfandes och slötittandes på TV. 


Och nu har vi varit hemma i ett helt dygn. Hunnit tvätta, handla, vattna blommorna och fixat i ordning med utrustningen. Riktigt skönt att vara hemma faktiskt. Och kanske är det poängen med att vara borta, att det är så skönt att komma hem?!









torsdag 12 juli 2018

Packning pågår

Vardagsrummet har sett ut som ett veritabelt kaos sista veckan. Alla vandringsgrejer, all frystorkad mat, alla kläder och all annan utrustning är framtagen och upplagd i högar. På det sättet hoppas vi kunna se om nåt saknas, behöver kompletteras, köpas eller helt enkelt inte behövs. En vecka i fjällen med tält och två halvstora barn kräver sin planering. Vill helst inte stå mitt ute i ödemarken och komma på att maten är slut, men inte heller att vi kroknar av tyngd för att vi tagit med oss 17 tröjor ”ifall vi behöver byta”.

Och stor förhandling pågår. Barnen vill ha med både böcker, telefoner och en hel hög gosedjur. Var. Diskussionen har så här långt landat i ett gosedjur, en pocketbok av den tunnare sorten och varsin telefon. Det får man vara nöjd med!

Själv funderar jag mest på hur mycket kläder som behövs. Jag fryser ju jämt och hur mycket kommer det behövas? Min värsta farhåga är nog att vara kall och blöt i en vecka och komma hem typ nedkyld. Mannen säger att jag inte behöver oroa mig för det kommer inte vara under nollan ens på natten. Det känns ju mycket tryggare på en gång.... när ingen ser kanske jag smusslar ner en extratröja ändå. I hans ryggsäck får det bli, för i min vill jag inte ha nån onödig vikt och i barnens kan jag inte med att lägga den.

Med två dagar kvar till avresa tror jag allt är under kontroll. Tältet är provsovet, rutten är ungefärligen fastställd, powerbanken laddad och gosedjuren packade.

Det saknas bara två par strumpor, men de ska jag köpa i eftermiddag. Sen är vi redo.

Jämtland -Here we come!


tisdag 10 juli 2018

Nya utmaningar i sikte

Klockan är bara 9 och jag är redan hemma. Känner mig lite smått nöjd med starten på dagen. Klockan ringde tidigt för att kunna cykla de 16 kilometrarna till gymmet där jag skulle köra sista spinningpasset innan sommaren.

Och vilken morgon! Sjön låg spegelblank, fåglarna kvittade och den semesterlugna trafiken var just väldigt lugn. Vilken start, såhär skulle man börja varje dag.

Vid 7 drog jag igång ett Spin Intervall pass, ett gammalt pass som jag kört många gånger men som alltid funkar. Glad musik, glada semestersugna deltagare och så jag då, som också kände mig riktigt glad dagen till ära. Blev ett bra pass att avsluta vårterminen med!

Svettig, lite trött, och som sagt glad och nöjd hojade jag hem igen. Genom skog, villaområde och över sjön.

På cykeln tillbaka funderade jag lite på min och kompisens cykelutmaning nästa sommar. För ett par veckor sedan kläckte jag idén och hon var genast på. Jag funderar ändå på om hon är på, på riktigt, eller om det bara var just då? Hoppas, hoppas för det vore så kul! Jag måste nog dubbelkolla för säkerhets skull. Vad vi ska göra väntar jag med att berätta. Men det börjar på H. Eller möjligen V, beroende på hur man tänker :-)

Morgonen kan alltså summeras med 32 km cykel och 45 min spinning. Nu är det dags för frukost nr 2, riktig lyxfrulle på balkongen med barnen. Och klockan är bara 9. Sa jag att jag var ganska nöjd?!


.




fredag 6 juli 2018

Mitt sociala flöde mitt i sommaren

Sommar, sommar, sommar. Tempot är nere runt nollstrecket och jag vill mest bara vara ledig. Kollar över mina sociala kanaler och konstaterar att det är tre saker dominerar som dominerar mitt flöde i dessa dagar.

1. Fotboll. Mer eller mindre olika dagar förstås, men i tex i tisdags var det typ översvämning av ”Jaaaa” och liknande. Samt även såklart bilder på den nära nog obligatoriska fotbollsölen. Misstänker att flödet kommer se liknande ut framåt i morgon. Eller kanske börjar det redan i kväll. Som icke-speciellt-fotbollsintresserad är det svårt att stå vid sidan om detta. Man åker med vare sig man vill eller inte. Så på lördag kapitulerar jag och målar en svensk flagga på varje kind och hejar framför TVn. 

2. Semesterbilder. Dessa tycker jag är betydligt roligare än allt under punkt 1. Ser så härligt ut med sandstränder i solen, rosevin och magiska middagar. När jag ser detta längtar jag ännu mer efter min egen semester. Lite försiktigt tänker jag ändå, är allt så fint och mysigt som det ser ut? Finns det ingen som har gnälliga barn, ösregn, eller bara inte helt  perfekt? Nån?

3. Träningsbilder. Detta är även normalt sett det som i särklass dominerar mitt flöde. Och det gillar jag! Får så mycket inspiration och så mycket idéer av dessa bilder. Folk som springer i skogen, lyfter tungt, svingar kettlebells, tränar crossfit, klättrar och kör mountainbike. Jag vill göra allt, bring it on bara! 

Själv har jag för flera dagar sedan tagit mental semester. Bara gjort det nödvändigaste. Men det är skönt, bara en vecka kvar till semestern börjar. 

Och innan dess - sista inköpen, sista planeringen och sista förberedelserna inför vår fjällvandring. Men det är ett annat inlägg. Snart i en blogg nära dig!