Vilken fredag, oj oj oj!

Den här dagen började väldigt bra. Sen fortsatte den bra. Sen blev den ännu bättre. Sen ridå! Och nu är det bra igen. Allt brukar bli bra till slut ju.

Dagen började tidigt med att jag och mannen gick ner till sjön och simmade runt 1000 m. Spegelblank sjö, blå himmel och alldeles stilla. Helt fantastiskt skön start på dagen. När vi kom hem sov barnen fortfarande och vi åt frukost ihop. 

Samma sjö, fast tidigt i våras.

Därefter åkte vi ut till Barkarby för det årliga besöket på outleten. Mannen ville köpa lite kläder och jag hade också några saker jag ville kolla på. Barnen konstaterade redan innan att det ändå inte finns nåt för dem där, så alltså skulle det här bli en stund helt i onödan. För dem alltså. När kan man förresten räkna med att barn följer med utan att knorra, bara för att göra sina föräldrar glada?? Det blev ett bra besök i alla fall. Mannen hittade massor fina saker, ena dottern hittade mot alla odds ett par byxor, den andra hittade en supercool jeansklänning och jag hittade....INGENTING!!! Inte för att jag hade många ärenden men nåt borde jag väl ändå kunnat hitta?!? 

Efter lite lunch åkte vi hem. Jag och mannen skulle ut i skogen och springa, det hade vi längtat efter. Vi klädde snabbt om och drog iväg. Parkerade bilen längst in där industriområdet slutar och skogen tar vid. Vi sprang genom naturreservaten, genom skogen, kom fram vid Ågesta friluftsgård, in mot skogen igen, bort mot Vidjahållet och till slut tillbaka vid start igen. Det här spåret är så roligt! Lagom tekniskt och lagom kuperat. Det går huvudsakligen genom skogen, ibland tät skog och ibland lite glesare, så varierat och bara så kul! Trötta men glada kom vi tillbaka till bilen för att åka hem och fredagsmysa. Och då. Ridå!! 

Bilen hade fått punka. Inte ett luft i ena framdäcket! Och här står vi längst ut i ett industriområde, tidigt en fredagkväll med en skruv rätt in i däcket. Inte riktigt så vi ville börja helgen. Tack och lov eller vad man säger, var däcket inte söndertrasat, utan gick att laga tillfälligt med lagningskitet som finns istället för reservhjul. Och tack och lov igen, jag var inte ensam ute i industriområdet. Hur hade jag i så fall löst detta? Mycket tveksamt om jag hade haft nerver att ta fram instruktionsboken och börja laga. Och ännu mera tveksamt att nån som kunnat hjälpa mig hade kommit förbi förrän typ på måndag. Där hade jag kunnat få vara över helgen. Huga, hemska tanke! Fast jag hade nog lämnat bilen och sprungit ifrån den. Det hade jag nog. Men nu var jag inte ensam så allt löste sig. 

Däckelende!!

Och nu sitter jag här i soffan och tittar på friidrotts VM. Trött i axlarna efter veckans simpass och trött i benen efter löpningen. Men, jag har i alla fall alla pengar kvar! Det kanske fanns nån mening med att det inte blev nån shopping för mig idag. Nu kan jag ju shoppa ett nytt däck istället!!

Tankar om kommande tider, Vansbrosimmningen 2017 tex...

Just nu känns nästa sommar något avlägsen. Tittar ut på första lilla snön som kom i helgen och känner att jag inte är riktigt redo för vinter ännu. Det var ju sommar nyss, och sen en jättefin höst. Och nu, på ingen tid alls blev det vinter. Vad hände? Vi har inte hunnit få bort löven i trädgården, hallonen är oklippta och studsmattan står fortfarande kvar. Här hängde jag inte med riktigt!

Men som en påminnelse om kommande tider, och för att ha något mål att se fram emot och jobba för, så anmälde jag och min kompis Sara oss till Vansbro simningen förra veckan. Det ska bli kul! Sara fyller förresten år idag. GRATTIS!! 

Jag blev lite sugen på att simma mer nu i somras när jag tränade för Ironhen, vårt lilla lokala triathlon här i grannskapet. Sara var genast med på noterna och utan att tänka alltför mycket så skickade vi iväg varsin anmälan. Jag gillar att anmäla mig tidigt, så att jag vet vad som gäller och vad jag har att se fram emot. Och Vansbro har jag funderat på ganska länge så det här känns som en alldeles perfekt grej att göra, av flera skäl:

* Det är nåt nytt som jag inte gjort innan. 

* Jag får åka bort med en kompis, eller kanske vi blir flera, om det är nån mer som vill hänga på. Bara det är väldigt kul! 

* Jag får åka till Dalarna, och Dalarna tycker jag mycket om. 

* Jag får nytta av min våtdräkt. 

* Jag vill uppleva hur det känns att simma i strömt vatten. 

* Jag är nyfiken på hur jobbigt det kommer vara. 

Just sista punkten är nog den jag tror kommer bli en av de mest spännande. För hur jobbigt är det, ni som har gjort detta innan? Jag brukar skämta med dem som har simmat och undrat hur jobbigt det verkligen kan vara. 3 km, varav två är medströms och då flyter man väl bara med?!? Då brukar jag få lite medlidsamma blickar. Så pass medlidsamma att jag misstänker att det är liiiite mer än att "flyta med". Antagligen kommer jag få ångra att jag ens har tänkt så, men jag måste verkligen få testa hur jobbigt det är och hur det känns. Skratta gärna åt mig efteråt och säg "vad var det jag sa", det är helt ok, det får jag bjuda på. Ha ha! 

Oavsett jobbighet ska det här verkligen bli kul, känns riktigt spännande och jag ser så mycket fram emot det. 

Tills dess får jag titta på bilderna jag tog på genomresa genom Vansbro i somras, och tänka att till sommaren kommer jag. Och då gör jag det på riktigt!

Segrare genom tiderna!

Triathlonpremiären avklarad!

Så var det äntligen dags. I lördags strax efter lunch gick startskottet för ett litet, trivsamt och fullkomligt opretentiöst triathlonlopp i grannskapet. Vi var ca 20 st som tillsammans skulle simma 500 m, cykla 3 mil och sedan springa 7 km. Vädret var det allra bästa och vi, de glada amatörerna, var riktigt förväntansfulla. Själv har jag länge funderat på triathlon men inte riktigt kommit till skott. Det här kändes som ett bra sätt att testa de tre grenarna efter varandra under sociala och trivsamma former.

Jag hade lyckats få med mig tre kompisar vilket såklart var extra roligt. Själv har jag deltagit i många springlopp genom åren och känner mig numera ganska bekväm med lopp av olika slag. Men ändå var ju det här en helt annan typ av grej så jag var trots allt ganska pirrig. För två av kompisarna var detta med lopp ganska nytt och såklart också lite extra för nervöst. 

Jag och mina fina kompisar.

När klockan började närma sig 14 drog vi oss ner mot sjön och första grenen. Nu var var vi igång!

Nu bär det av!

Simningen:

Själv hade jag för länge sedan bestämt att jag inte under några omständigheter tänkte simma utan våtdräkt. Att frysa är så hemskt, och jag hade skaffat våtdräkt med långa ben och armar, med liten baktanke på att även kunna ha den till typ ett Vansbrosim nångång. För mig kändes simningen bra, jag kan ju inte crawla men det gick så bra ändå. Hade glömt att införskaffa den obligatoriska färgglada badmössan så jag fick dra på mig min jätterosa springmössa. Ni förstår ju vilken nivå det var på detta... Kompis nr 1 fick däremot nästan panik i vattnet och tyckte att våtdräkten var hemsk. Jag blev lite orolig för henne och tänkte att hon kanske glömmer att simma och sjunker rätt som det är?? Vågade inte lämna henne utan simmade så nära så jag skulle ha kunnat gjort en livräddningsinsats om det behövts. Tack och lov gjorde det inte det utan vi kom i land odrunknade.

Cyklingen:

Vi bytte om i lugn och ro och stack iväg. Kompis nr 2 med trasiga växlar och barnsadel på cykeln drog iväg som en avlöning och hojtade att vi nog kommer ikapp henne snart. Det gjorde vi inte. Kompis nr 3 med proffscykeln stack också lite i förväg. Hon lyckades dock cykla vilse. Efter typ 5, eller kanske 3 telefonsamtal, där jag med mindre lyckat resultat inte kunde få henna att hitta rätt väg gav hon upp och cyklade bakvägen tillbaka. Men en felcyklad cykeletapp är också en cykeletapp och vi möttes i växlingen och var lika glada för det. Att det gick rätt sakta det hela gjorde inte så mycket, då hade jag kraft kvar till löpningen.

Löpningen:

Min bästa gren, och dagen till ära var den superbäst. Varken simningen eller cyklingen hade ju inneburit några världsrekordtider utan det fanns helt klart krafter kvar, och benen liksom spratt iväg med mig. Kändes skönt att trycka på och att det fanns kraft kvar. Jag startade löpningen absolut sist men med mina superkrafter såg jag att jag knaprade in på de andras försprång. Jag lyckades dock inte riktigt komma ikapp, hade behövt ytterligare nån km för det. Men det gjorde absolut ingenting. Idag var inte en maxprestation målet, utan bara att delta, testa och ha kul.

Och kul hade vi verkligen! Jag är så stolt över mina kompisar som genomförde detta så starkt. Så bra kämpat och så bra jobbat! Loppet avslutades med fanfar och en liten påse med div goda saker, precis sådana saker som vi triathleter är sugna på efter avslutat lopp. Nöjda och glada avslutade vi dagen och konstaterade att vi haft riktigt roligt!

Glada triathleter efter målgång.

Och vad säger man om mera triathlon framåt? Gärna! Det var riktigt kul, måste bara våga cykla lite fortare. Inte vara så rädd för att ramla utan våga släppa på. Att lära mig simma på riktigt vore nog också nåt att fundera på?! 

Sen så, sen är jag redo!

Sommar, semester och simning. Och jobb!

Ja lite så är det denna sommaren. Jag har semester. Men jobbar ändå. Och konstigt nog känns det inte alls så konstigt. Jag kommer ta helt ledigt helt nästa vecka, men annars småjobbar jag lite nästan varje dag. Vilket innebär att jag kör mina egna, samt en del vikariepass på gymmet. Och eftersom jag ändå vill, behöver och tycker om att träna så känns det inte speciellt betungande. Och passen ligger antingen på morgonen eller på kvällen så hela dagarna är fria att göra semestersaker. Typ gå och bada, grilla, bygga växthus och bara skrota runt. 

En annan lustig sak på tal om bad, är att jag har simmat en hel del denna sommar. Jag som inte ens tycker om att bada. Riktigt roligt och väldigt skönt är det i alla fall. Men det är nog för att jag har heltäckande våtdräkt och inte behöver frysa alls. Jag är fortfarande på tantsimstadiet, måste försöka hitta nån som kan lära mig simma lite snyggare. Undra om det går att lära sig om man kollar på youtube? Min dotter anser att där finns svaret på allt så jag får väl kolla om hon har rätt?! Fast jag skulle inte tro det. 

Det andra som är lustigt, och roligt, med simningen är att jag har lyckats få med mig andra som inte heller har simmat tidigare. Så nu är vi flera som inte kan simma som ligger och kasar runt ner i sjön. I går kväll efter jobbet, typ kl 21 var jag och kompisen ut en sväng. Det var första gången för henne att långsimma i sjön, själv är jag ju i det närmaste veteran i jämförelse. Vi hade hur som helst en underbar simtur. Sjön låg spegelblank och solen stod lågt, varmt i luften och alldeles tyst och stilla. Så magiskt vackert, en så fantastisk naturupplevelse. Tänk att få var med om det, alldeles här hemma. Jag har det verkligen bra!

Lite drygt 5 veckor kvar till min triahlonpremiär....lite kul i sammanhanget är att mitt företag Naturkraft H.I.T. kommer sponsra loppet med några priser. Det är kul, jag är inte bara nästan triathlet, jag är även sponsor. Det ni!!

Solnedgång över Drevviken. Underbara, härliga Drevviken.
Foto: Katja Schubert Samuelsson

Simträning påbörjad!

Det här var kul!! Simma i riktigt vatten. Utan klor, utan kakel och utan att trängas med en massa tanter som inte kan simma på riktigt. Sådana som bara kan simma tantsim. Sådana som jag själv.

Här fick jag plats, och här gick det att andas. Jag hade dock inte fått upp våtdräkten ordentligt så jag kunde inte riktigt sträcka ut tantsimmet, men det kommer nästa gång. Man lär sig lite hela tiden och att det skulle vara så förbenat svårt att få på sig en våtdräkt hade jag aldrig trott. Eller att få av sig för den delen. Fast denna gång kom jag på att det kanske skulle vara lättare att kränga av sig åbäket i vattnet än på land. Och det var det också. Mycket lättare! Hädanefter kommer jag alltid att klä av mig innan jag kliver upp. 

Riktigt härligt i allafall. Min kompis som också ska testa triathlon var med. Vi simmade och pratade om allt möjligt. Tills vi blev så andfådda så vi inte kunde prata. Då pausade vi på en klippa, som två sjöjungfrur ungefär. Sen simmade vi vidare och bara njöt av att glida fram genom vattnet. Det finns en liten ö här i närheten. Den rundade vi och så simmade vi tillbaka. Hela passet inklusive sjöjungfrupausen tog ca 40 min. På den tiden tillryggalade vi ca 500 meter. Man kan således konstatera att det finns förbättringsmöjligheter. 

Fast varför måste allt gå så fort egentligen?!?

Jag och min kompis. Efter simning men innan grillen!