Från stark till svag/lat/omotiverad eller bara i behov av lite vila

Funderar lite på hur nära det är mellan att känna sig starkast i världen, allt går som det ska och att alla problem verkar rätt små, till att man känner sig totalt omotivrrad och bara vill sitta på balkongen och softa.

Under hela veckan har jag känt mig stark, inte bara stark som i stark, utan riktigt, värsta superstark. För att nämna några highlights från veckan gjorde jag personbästa i knäböj i tisdags och toppade det senare under dagen med ett personbästa i raka marklyft när jag ändå var på gång. Och igår, onsdag, körde jag kettlebells ihop med en PT klient och var även då superstark och orkade massor i den tropiska värmen. I morse hade jag ett spinning intervallpass och även det med värsta trycket, det gick liksom inte att bli trött. Svetten yrde och vi bara tryckte på. Så himla häftigt!

Detta medflyt hade jag tänkt kröna med ett medeltungt bröstpass nu på eftermiddagen, mellan två PT kunder. Kände mig motiverad och på gång, ända fram till att jag tog på mig handskarna och gick ut i gymmet. Då var det som om nåt hände, kabeldraget liksom bad om att bli lämnat ifred. Skivstängerna också. Och hantlarna verkade inte heller sugna på att bli lyfta. 

Ser två, eller möjligen tre alternativ här alltså:

1. Bita ihop och gå ut och köra och hoppas att det vänder när jag väl är där.

2. Låta bli. Strunta i alltihop. Slösurfa och blogga istället.

3. Sänka ambitionsnivån och köra ett lättare pass. 

Så, ni har väl redan förstått vilket alternativ jag valde? Nr 2! 

Vet inte om jag ska vara stolt över mig själv eller inte, men jag tror att det just idag var bättre att bara låta bli. Det kändes så. 

Men hur vet man när man ska låta bli? Och när man ska ignorera latmasken och istället påkalla disciplin och bara köra? Har tyvärr inget bra svar på det. Har ännu inte hittat nån universalnyckel för denna bedömning. Jag ser ju i min omgivning att har man väl hamnat i "låta bli svängen" är det svårt att ta sig tillbaka, man får liksom börja om från början varje gång. Träningen blir aldrig en vana och därmed blir det inte kul, och det blir ännu lättare att avboka nästa gång. Ond cirkel. Men är man igång och har en rutin, då klarar man mycket större avsteg utan att det blir problem. Det mönstret kan jag se ganska tydligt. Frågan kvarstår nog, när är det läge och avboka och när är det läge att ta tjuren vid hornen trots att det är trögt. Det får nog bli ett alldeles eget inlägg inom kort.

Just idag, för alldeles egen del, kändes det åtminstone nästan rätt att ändra planen. Och så hann jag ju blogga också. Bara en sån sak. 

Men nu, dags att spotta i nävarna och gå ut och ta hand om dagens sista kund. Dags att köra hårt!

Jodå, ibland går det lätt!

Där satt den!

Efter en lång tids ökenvandring vad gäller träning och träningsresultat fick jag ett infall att jag skulle köra ett kettlebellpass som jag gett en av mina PT klienter ganska nyligen. Ett mycket enkelt pass, i meningen okomplicerat, alltså inte ojobbigt. Jag gjorde det mest för kul, för att se vad jag utsätter mina klienter för, inte för att jag hade någon större förhoppning om att det skulle bli så bra eller kännas så kul. Men plötsligt händer det, som man säger. Det kändes jättekul och för första gången på evigheters evigheter kände jag mig stark. Det var en mycket ovanlig, men väldigt välkommen känsla. Som en tidig julklapp. Så himla kul, det var jag verkligen värd tycker jag!

Med lite lätt hybris efter det relativt korta, men effektiva, kettlebellspasset fick jag för mig att jag skulle göra ett maxtest i sittande benpressen. Det var länge sedan jag körde den med någon typ av tung belastning så jag visste nästan inte ens vilken vikt jag skulle börja med. Men jäklar vad bra det gick, personbästa på 170 kg. Åsa starkast i världen liksom!! 170 kg är förvisso många som tar, men för mig, med min nuvarande status känns det som världsklass på riktigt. Vilken start på dagen!

Upprymd av mig själv messar jag en av mina bästa vänner för att dela lite glädje. Hon är superstark, alltså riktigt stark menar jag. Typ utomjordiskt stark. Hon tar 240, gaaah!!!! Så mycket kan jag inte ens se framför mig att jag någonsin skulle kunna ta, men 200 kanske?!? Nångång....kanske....
Nåja, 170 är jag mer än nöjd med, det var långt över förväntan, finns gott hopp om mig :-)

Nu vankas det stordåd!

Om någon vill köra mitt kettlebellspass kommer det här: 

Höftlyft

Bröstpress

Dips

Armhävning

Overhead squat
Axelpress
Kettlebell swing

Jag körde 4 varv, 10 reps av varje övning. Tar inte all världens tid, men ger en bra genomkörare av hela kroppen. Enkelt och jobbigt. Gillar!!

Ha en bra dag alla:-)

Time outerna avlöser varandra....

Det här året har bloggandet verkligen inte börjat bra. Jag har ju aldrig tillhört den flitiga skara som lägger ut ett inlägg om dagen, men 1-2 i veckan brukar det kunna bli.

Men nu. Ingenting! Total idetorka, oinspiration, lättja eller vad det nu beror på. Har oavsett orsak inte riktigt haft lust att skriva. Och då låter jag hellre bli. Bloggen är min hobby, min avkoppling och något som normalt sett ger mig inspiration. Den ska inte bli en källa till stress eller prestationskrav. Därav att antalet inlägg har varit lite lägre.

Men för att summera lite hur året har börjat ur träningssynpunkt. Alltså avseende min egen träning, så har det varit desto bättre. Bortsett från den träning jag får via jobbet, och det är många timmar i veckan, har jag kört 2-3 egna kortare styrkepass samt 2-3 kortare löprundor per vecka.
Vad gäller styrkepassen har jag fokuserat på att lyfta tyngre. Tyngre för mig är inga monstervikter, men det har ändå blivit personbästa i både marklyft och knäböj. Det får man vara nöjd med, även om "rekord" av olika slag inte primärt är det som driver, eller motiverar mig mest.

Nu är det dags för ytterligare en time out. Om ett par timmar stänger jag ner datorn för ett par veckor vila från dator, blogg, mobiltelefon och annat sånt. Ingen styrketräning blir det heller, bara lite härliga löprundor. Om jag vill!

So long!

Träningsljus i kaoset

November lider mot sitt slut. Tack och lov måste jag säga! Det har varit en tung månad på alla möjliga sätt. Nu ska inte detta bli ett gnällinlägg så jag summerar bara med orden; stor renovering av dotterns rum samtidigt som mannen i familjen vurpar med cykeln och drar på sig hjärnskakning, samt att nämnda man även ramlar och får en fraktur i foten (inte i samband med cykelolyckan, utan vid ett helt annat tillfälle!). Lite för mycket, samtidigt som livet i övrigt pågår, ja ni vet ju.... Nog om det, det kanske blir ett helt eget inlägg nån gång!

Mitt i allt finns det såklart en hel del glädjeämnen. Tex lilla dotterns gymnastikuppvisning i förrgår. Så roligt och så fint att se alla barn och ungdomar visa vad de har lärt sig. Och vad duktiga! Tänk att kunna göra såna volter som de äldre kunde. Hjälp....

Min egen träning är lustigt nog också nåt att glädjas över. Har ju haft lite svårt att få nån bra och tydlig röd tråd i den ett tag, men nu känner jag att jag är nåt på spåren. Jag har bl.a. börjat träna lite med Bulgarian bags och även kört betydligt mer kettlebells än tidigare. Vad gäller Bulgarian bags så är det ett redskap jag varit sugen på att testa ganska länge, men inte riktigt tagit itu med. Nu finns de på ett av gymmen jag jobbar på, så jag har därför plockat fram en del övningar, och även fått lite hjälp av en annan instruktör att komma igång.

Vad gäller övningarna så har de ganska många likheter med kettlebellsövningar, dvs mycket drag, svingar och stora rörelser som involverar flera muskelgrupper. Man jobbar med hela kroppen. Eftersom bagsen är ganska tunga är det, precis som med kettlebellsen, mycket kraft som sätts i rörelse. Man måste parera och jobba ända inifrån och stabilisera med hela kroppen för att ha kontroll i rörelsen. Riktigt häftigt! 

Men svårt. Till en början kändes det verkligen som att hela jag skulle följa med. Som att man inte kan stanna den, utan att man liksom bara åker med tills den behagar stanna av sig självt. Men sen bit för bit, hittar man de muskler som ska användas och man förstår hur man ska koppla ihop allt för att få kraftfulla men kontrollerade rörelser. Och det är nog det som är det häftigaste, att från att inte ha kontroll över redskapet alls, tills att kunna styra och hantera kraften och faktiskt vara den som styr. Supercoolt verkligen. Rekommenderar verkligen att ni testar, men var lite försiktiga och ta gärna hjälp av en instruktör för att komma igång rätt.

Nästa stora glädje är löpningen. Har kommit igång att springa igen efter flera månaders ovilja/icke ork/ointresse/annan träning eller vad som nu varit orsaken till den ringa löpningen. Känns riktigt bra att var igång igen, även om det bara funnits utrymme för kortare rundor. Men löpningen är så viktig så även om jag bara springer lite så måste jag ändå springa för att må bra. Mycket går att ersätta med annan träning men löpningen är speciell, den går inte att ta bort. Den ligger mig så nära och betyder för mycket för det. Känner mig riktigt nöjd, mitt i allt!

Nu hoppas jag att december blir en riktigt skön månad. Eller hoppas förresten?!? Den blir nog vad jag gör den till!!

Coreträning med stort C!

För några dagar sedan kom jag över ett träningsprogram för mage. Programmet består egentligen av sju program med 5-7 övningar vardera. Tanken är att man gör ett program per dag i 2-4 set, det tar ca 15 min per gång. Lite kul upplägg tyckte jag, och dessutom behöver jag en del inspiration och nya idéer till mina egna corepass.

Nu har jag kört igenom de tre första programmen och kan konstatera att jag nog aldrig har haft så här mycket träningsvärk i bålen. Och då tränar jag även i vanliga fall väldigt mycket core. Det här var verkligen en riktigt uppiggande upplevelse att hitta så mycket nya övningar. Dessutom sammansatta och kombinerade för att bli så effektiva som möjligt. Jag har kommit åt muskler som jag inte visste att jag hade, och det var nog dessvärre ett tag sedan jag hade den känslan sist.... Helt klart var det här ett nytt sätt för mig att träna mage, och jag är riktigt nöjd med känslan. Och så är det ju så kul att få lära sig lite nytt. Få lite ny inspiration och nya infall. Riktigt kul och en mycket uppfriskande upplevelse alltså!

Några övningar är definitivt så jobbiga att de är tveksamma att använda i mina gruppass, men de flesta övningar kan jag absolut ha nytta av. De som tränar med mig kommer få en hel del nytt framöver, insmuget (heter det så?!) lite här och där. He he!

Förresten så testade jag faktiskt några av de statiska övningarna på en PT kund redan häromdagen. Och resultatet? Hon messade mig idag och sa att hon hade en helt annan känsla i magen än hon brukar ha efter ändå såpass få magövningar som vi gjorde. Jag ska utvärdera passen mer om ett par veckor, det här var bara de första intrycken, och de är som sagt mycket positiva. Fortsättning följer, som man säger.

Ja, kanske det?!?