Jämtland, vi tackar för den här gången!

Jaha. Då var man hemma igen. Sitter och funderar över veckans upplevelser och kan inte annat än le. Alltså, vilken vecka! Ni som följer mitt instagram har sett en del. Utan att bli långrandig (kommer bli svårt) ska jag försöka summera veckans upplevelser.

Den korta versionen:
* Sol och värme. Har man någonsin tidigare kunnat ligga raklång i en fjällbäck och tyckt att vattnet är varmt?
* Frystorkad mat. Mycket bättre än jag trodde. Riktig delikatess faktiskt!
* Vandring. Ca 55-60 km totalt.
* Regn och blåst. I princip lyste ju regnet med sin frånvaro men när det väl kom så kom det rejält. Men tältet höll, och vi förblev torra.

Den långa versionen:
Resan började på bästa tänkbara sätt. Vi övernattade första natten hos vänner i Jämtland för att kunna starta första etappen i bra tid på dagen. Och vilken härlig kväll! Först bad i Storsjön och därefter blev vi bjudna på hemfiskad och hemrökt alldeles färsk regnbåge. Så fantastiskt gott, den där regnbågen kommer jag drömma länge om!

Första vandringsdagen och första etappen gick mellan Kläppen och Ljungans vindskydd. Här gjorde vi vandringens första och kanske egentligen enda misstag. Vi såg på kartan att vi skulle gå öster om ån, men ivriga att komma iväg, missade vi det och gick på västra sidan. Först på en liten stig. Som sedan försvann. Därav anledningen att man bör gå på andra sidan. Men allt löser sig, och till slut efter viss möda, kom vi ut på leden och nådde till slut Ljungans vindskydd där vi slog upp tältet.

 

 

Andra dagen tog vi oss vidare till Gåsen. Kanske resans vackraste vandring. Vi gick i en dal, och längst nere i dalen gick en ås med stigen längst upp på kammen, och med berg på båda sidor. När man såg stigen framför sig på bergskammen, fick man på något vis känslan av kinesiska muren. Efter ett par timmars vandring såg vi Sylarna torna upp sig framför oss, långt där borta. Värmen var minst sagt överväldigande och unga dottern ville bada. Så härligt att kunna ligga i en fjällbäck och bara känna det varma vattnet rinna över kroppen! Dagens etapp avslutades med en 2 km kraftig stigning upp till Gåsenstugan där vi skulle slå upp tältet denna kväll. När vi till slut såg fjällstugans tak skymta över krönet och blivit bjudna på saft somnade vi tämligen ovaggade.

Tredje dagen skulle vi dra oss söderut, mot Helags. Hela sträckan är 17 km och vi hade hört att den var ganska tuff. Mycket upp och ner och därmed ganska jobbig. Vi räknade med att kanske kunna gå halvvägs och ta nästa del dagen efter. Men. Efter 2 km ramlade unga dottern och stukade foten. Inte tal om att gå en endaste meter till. Vristen svullnade upp och hon kunde inte stödja på foten. Vi fick alltså bära henne ner till närmsta vatten som tack och lov bara var 200 m bort och där fick vi helt enkelt slå upp tältet och stanna på obestämd framtid. Det hela kändes minst sagt olustigt, vi var så långt bort från bilen som bara var möjligt, och dottern kunde inte stå på foten. Men tack och lov, allteftersom dagen gick blev foten allt bättre och på kvällen skuttade hon obekymrat runt. Dagen som började så eländigt, slutade så himla bra. Vi hittade den finaste tältplats man kan tänka sig. 3 m från tältet ner till ån. Där satt vi med fötterna i vattnet och åt, pratade, läste och bara myste. Och kanske är det en mening med allt? Hade hon inte gjort sig illa hade vi inte stannat just där, och inte hade vi fått denna härliga dag. Så, tack foten, och tack för att du blev bra så fort!

Dagen efter, på fjärde dagen, fortsatte vandringen mot Helags. Vi tänkte att vi går väl så långt foten vill och stannar och övernattar när det behövs. Men foten ville, och kunde gå! Vi förstod framåt dagen att vi nog skulle komma hela sträckan och det kändes riktigt, riktigt bra. När vi hade några km kvar mötte vi ett par som sa att de hade nybakat bullar och hemgjorda chokladbollar på fjällstationen. Då plockade vi fram de sista krafterna och sprintade det snabbaste som gick i vandringskängor och ryggsäck.

Den femte dagen tänkte vi oss en topptur upp på Helags topp. Men. Vädret ville annorlunda och vi vaknade till tät dimma. Under natten hade vi haft värsta åsk- och regnvädret och på morgonen hade alltså värsta Lützen dimman lagt sig. Ridå. Det fick bli en tur till en liten fjutt topp istället. Men, det gjorde att vi kunde äta våffellunch på fjällstationen, vilket var mer än gott. Dagen blev inte riktigt som vi tänkt, men den blev väldigt bra ändå!

Sjätte och sista dagen var det dags att gå sista sträckan tillbaka till bilen. Veckans lättaste etapp, lätt, lätt sluttande utför och på en bred och lättvandrad led. Skönt att sista etappen var så lätt. Och skönt nog hade vi fått låna en stuga att övernatta i. Kort tur förbi affären i Ljungdalen för att köpa mat och lite snacks. Och frukt! Resten av kvällen spenderade vi liggandes i soffan, slösurfandes och slötittandes på TV. 

Och nu har vi varit hemma i ett helt dygn. Hunnit tvätta, handla, vattna blommorna och fixat i ordning med utrustningen. Riktigt skönt att vara hemma faktiskt. Och kanske är det poängen med att vara borta, att det är så skönt att komma hem?!

Packning pågår

Vardagsrummet har sett ut som ett veritabelt kaos sista veckan. Alla vandringsgrejer, all frystorkad mat, alla kläder och all annan utrustning är framtagen och upplagd i högar. På det sättet hoppas vi kunna se om nåt saknas, behöver kompletteras, köpas eller helt enkelt inte behövs. En vecka i fjällen med tält och två halvstora barn kräver sin planering. Vill helst inte stå mitt ute i ödemarken och komma på att maten är slut, men inte heller att vi kroknar av tyngd för att vi tagit med oss 17 tröjor ”ifall vi behöver byta”.

Och stor förhandling pågår. Barnen vill ha med både böcker, telefoner och en hel hög gosedjur. Var. Diskussionen har så här långt landat i ett gosedjur, en pocketbok av den tunnare sorten och varsin telefon. Det får man vara nöjd med!

Själv funderar jag mest på hur mycket kläder som behövs. Jag fryser ju jämt och hur mycket kommer det behövas? Min värsta farhåga är nog att vara kall och blöt i en vecka och komma hem typ nedkyld. Mannen säger att jag inte behöver oroa mig för det kommer inte vara under nollan ens på natten. Det känns ju mycket tryggare på en gång.... när ingen ser kanske jag smusslar ner en extratröja ändå. I hans ryggsäck får det bli, för i min vill jag inte ha nån onödig vikt och i barnens kan jag inte med att lägga den.

Med två dagar kvar till avresa tror jag allt är under kontroll. Tältet är provsovet, rutten är ungefärligen fastställd, powerbanken laddad och gosedjuren packade.

Det saknas bara två par strumpor, men de ska jag köpa i eftermiddag. Sen är vi redo.

Jämtland -Here we come!

Mamma-Greta mys deluxe

Nu är helgen här! Helgen när jag och stora dottern ska mysa på alldeles egen hand. I detta ögonblick har vi checkat in på Tyresta B&B och jag har precis duschat. Dottern har kraschlandat i sängen, trött av dagens vandring.

En egen helg med vandring, laga mat ute och sen sova över i Tyresta vad det hon helst ville göra på vår alldeles egna helg. Och inte mig emot, vi gillar samma saker så det här var ett riktigt förstahandsval, även för mig!

Vi började dagen med ett par km vandring, med utgångspunkt från Tyresta by. Vi hade siktat in oss på en sjö, där det även skulle finnas ett vindskydd om det mot förmodan skulle bli regn. Nåt regn blev det aldrig, bara några stänk, så vindskyddet behövdes inte. Där vid sjön i allafall, lagade vi vår lunch, och åt. Och återigen, mat smakar aldrig så bra som utomhus, tillagad/värmd på plats. Allt blir liksom bara bättre om man får äta det ute! 

Efter en ganska lång paus gick vi vidare. Dottern är väldigt intresserad av böcker och frågade allt om de böcker jag läst under sommaren. Ville att jag skulle återberätta rubbet! Och jag som har så dåligt minne, kommer inte ens ihåg vem som var mördaren, än mindre varför...jag fick gräva ganska djupt i minnet för att kunna ge henne några bra stories. Mysigt att gå och prata var det i allafall, även om jag inte riktigt kunde återge alla händelser.

Tillbaka i Tyresta by sökte vi upp vårt B&B, som visade sig vara hur mysigt som helst. Och vi är helt ensamma här!! Ett helt hus, jättefint inrett, alldeles för oss själva. Ingen TV, inget som stör, bara vi själva. Precis som vi vill ha det just nu. 

Nu på kvällen ska vi bara mysa. Laga lite mat, kanske äta lite lördagsgodis, läsa, och kanske att vi spelar nåt av spelen som finns här. Vi får se, det spelar inte så stor roll vad vi gör, bara det blir bra. Och det blir det garanterat, här finns alla förutsättningar. 

Detta får bli allt för nu, nu ska jag jaga ner henne till duschen, sen blir det mys deluxe!

Funderingar på fjället....

Sådär ja!
Då har jag vunnit över tvätthögen ytterligare en gång. Känns riktigt bra! Kan inte förstå hur mycket tvätt en familj på fyra personer kan generera på en vecka. Men det var inte det jag skulle skriva om utan kanske mer vad som föregick tvättberget.

Igår kväll kom vi nämligen hem från en spännande och rolig tur till Jämtland där vi spenderat senaste veckan. Fyra av dessa dagar tillbringade vi till fots i fjällen. Redan förra sommaren när vi var i Grövelsjön, tror jag vi visste att vi skulle utöka vandringen till detta år, eftersom vi redan då kände att det här är nåt vi verkligen tycker om. Tystnaden, fjällen, vidderna och att ta sig an naturen så som den är.

Nytt för i år var också att vi inte bara skulle ta dagsturer utan även sova längs vägen i fjällstuga. Tält sparar vi till ett annat år, man får liksom äta elefanten i små tuggor. Detta innebar alltså att alla fick bära packning, det tyngsta bar vi vuxna såklart, stora tjejen bar sin sovsäck och sina kläder och lilltjejen bara sovsäcken. Barnen var dessutom utrustade med varsin kikare och en täljkniv. Mycket viktiga attiraljer att ha med!

Att sova i fjällstuga var spännande för oss alla. Vilka ska vara där, kommer det finnas fler barn, hur ska vi laga maten, hur är toan, hur ska man tvätta sig, kommer man få en egen säng? Tusen frågor, tusen tankar. Men vi hade inte behövt fundera alls, för väl framme i Lunndörrens fjällstuga möttes vi av stugvärden och hand fru. De bjöd på saft och berättade hur allt gick till och fungerade och var allt fanns. Vi fick ett eget rum men delade kök med de andra. Vatten fick vi hämta i sjön och om vi behövde ved fick vi hugga det. Ingen el, så om vi behövde lite ljus på kvällskröken fick vi helt enkelt tända ett.
Fram på kvällen var det dags för dagens höjdpunkt, enligt halva familjen, nämligen den vedeldade bastun. Efter det tyckte mannen och lilla tjejen att det var dags för ett bad i tjärnen. Själv avstod jag både bastu och tjärn, det ena för varmt och det andra alldeles för kallt för mig. Men en fantastisk upplevelse i skymningen var det förstås!

Dagen efter gick vi vidare, ut på fjället igen och vidare in genom skogen. Och ytterligare nästa dag var det dags för den sista delen av vandringen och den skulle bestå av en tur upp till Ottfjällets topp. För mig var nog det den bästa vandringen. Nästan direkt ut på kalfjället och därefter stadigt uppför i lite drygt 6 km innan vi var uppe på toppen. Vädret var klart, mestadels hela tiden, och naturen och utsikten helt fantastisk.

I bilen hem igår funderade jag lite på varför jag gillar detta så mycket. Det finns säkert många svar och många anledningar. Att vara i naturen tror jag att jag har tyckt om, ända sen jag var liten, men det känns viktigare och viktigare på nåt vis. Kanske tycker jag om den här typen av semestrar för att det är så helt annorlunda mot det man gör i vardagen. På fjället spelar det ingen roll vad man jobbar med, hur stort hus man har, vilken bil man har osv. Det handlar om andra saker. Att ta sig fram för egen maskin, med egen kraft, att bara har med sig det som är absolut nödvändigt. Ingen dator, ingen surfplatta, inget extra. Och att tycka att det inte bara är skönt, utan rentav befriande! Att bli sådär skönt trött. Trött i benen för att man har varit ute och rört sig, inte för att man suttit inne på kontoret. Härligt trött av mycket frisk luft, inte mentalt slut av alla måsten och inkommande mail.

Tänk att få uppleva det, och att barnen får uppleva det. Och att de till all lycka tycker om det! Jag är så glad och jag är så tacksam, ända in i hjärtat, för att vi får ta del av naturen och för att vi har möjlighet att göra det. Och för att jag har förstått hur mycket det betyder för mig!