Dagen efter dagen V - V som i Vansbrosimningen!

Jag sitter här och begrundar mina bedrifter på Vansbro simningen igår. En lång dag blev det, upp kl 4.30 för att ta bussen till Vansbro, hämta startkitet, kolla sportmässan lite, ta sig till start, byta om, simma, byta om igen, äta och så bussen tillbaka. Hemma kl 21.30. Idag är jag lite trött, inte för simningen för den var det minst jobbiga, utan mer för att det blev en väldigt lång dag och mycket bussresa.

Startbron

Simningen kändes förvånansvärt lätt. Eftersom det var första gången visste jag inte riktigt vad som väntade, men det kändes ändå liksom lättare än jag trott. Mindre strömt, mindre kallt, mindre långt. Helt enkelt var det bara lättare. Sen det klart, jag tog det ju lugnt, visste inte riktigt hur det skulle kännas framöver. Så jag väntade hela tiden på att det skulle bli tokjobbigt och att jag skulle behöva de där extra krafterna. Men det kom aldrig. Ska jag simma nån mer gång ska jag trycka på lite mer, satsa lite hårdare och kapa lite tid. Fast å andra sidan, vad spelar det för roll, jag är ingen simmare utan gör detta bara för kul. Och det var roligt. Roligt att ha gjort det, och roligt att göra det ihop med min kompis Sara, och roligt att träffa en massa andra glada simmare i och utanför vattnet. 

Jag och Sara precis innan start

Jag summerar upplevelsen med några reflektioner och några lärdomar till en ev nästa gång:

* Det var inte så trångt som jag hört att det skulle vara. Visst, man stötte till varandra ibland, men inget farligt och inget blodvite uppstod. Alla får plats. Det är en älv.

* Det är vettigt att simma bakom någon, åka lite snålskjuts ibland. Ibland känner man att nån simmar bakom en själv, man hjälps åt.

* Ha inte för mycket packning med, plastpåsarna man får är inte så stora.

* Det är inget vidare publiklopp, antar jag. Man simmar ofta långt ifrån kanten och det enda man ser är små guppande badmössor. Borde vara nästan omöjligt att följa någon.

* Är det kallare i vattnet är det nog vettigt att smörja i händer och fötter med ullfett. Igår var det inte kallt och det räckte gott med vaselin.

* Ha gärna ett par gamla sockor på fötterna som du tar av och slänger precis före start. Vägen från klädinlämningen till start var full med vassa, elaka, småstenar.

* Det vore bättre om man kunde simma. Alltså på riktigt och inte bara tantsim även om typ 90% runt mig tog sig fram just så. Men det vore nog roligare om man kunde glida, crawlandes genom vattnet.

Fast det var roligt ändå!

Dagen före dagen V - V som i Vansbrosimningen!

Jag har just nu lite svårt att fokusera. Håller på att packa en enda liten väska för att ta mig tur och retur Vansbro i morgon för att för första gången simma Vansbrosimmet. Det kryper lite nervöst i kroppen på mig, så där som det alltid gör innan ett lopp.

Jag går till packningen, lägger fram en sak, tar en sväng ut i köket för att kolla läget lite, tillbaka och lägger fram nåt ytterligare, ut på verandan och kolla vädret och sådär håller jag på. Det som kunde ha tagit typ 15 min har jag hållt på med i en timme, och jag är bara halvfärdig. Och nu satt jag mig visst och skrev också, mitt i allt. 

Det är nog inte (bara) själva simningen som snurrar i mitt huvud, utan praktiska sker av alla slag. Var ska jag lägga mina grejer, kommer jag att frysa om fötterna, finns det nån speciell inlämningsplats för värdesaker typ mobiltelefon, hur ser det ut där bussen stannar och you namn it. Det finns mycket att fundera på så här dagen före. 

Löplopp är jag van vid, där vet jag hur det brukar funka. Men det här känns annorlunda. Fast vad tusan egentligen, principen borde ju vara exakt den samma?!? Om man ska springa eller simma borde ju kvitta. Det praktiska runt om kring må ju vara ganska samma. Såhär håller jag på varje gång! Oroar mig lite, tar mig samman, plockar fram lite, oroar mig lite till. Och till slut, bestämmer jag mig för att nu får det vara klart. Nu blir det inte bättre även om jag oroar mig lite till eller packar fram en sak till. Till slut är det liksom klart. Färdigt. Antagligen är det här ett sätt att komma in i tävlingsmood, att tagga till och ladda upp. 

Hur brukar ni känna innan ett lopp? Vad gör ni för att förbereda er?

Nu får det vara klart, nu ska jag vila mig i form resten av dagen!

Nu är det en rolig tid - nästan hela tiden!

Nu händer det roliga saker hela tiden! Hinner nästan inte avsluta en kul grej innan nästa knackar på dörren.

Helgen tillbringade jag och mannen i Borgholm, ensamma utan barnen. Vi älskar våra barn, men ibland är det skönt, eller rentav livsavgörande att få vara lite ifred. Särskilt efter denna våren och vintern kändes det riktigt skönt att få checka ut och bara få vara. Dessvärre var inte vädret riktigt med oss, de hällregnade de två dygnen vi var där, så det blev en lite annorlunda Ölandsvistelse än vi tänkt oss. Men det gjorde inte så mycket, vi hittade på roliga grejer ändå och hann även med två ordentliga löprundor i regnet. Kändes riktigt bra att springa tillsammans, det blir inte så ofta när vi är hemma. Så skönt att springa när luften är full av syre. Båda rundorna gick riktigt snabbt, för att vara mig alltså, och jag kände kraften i benen igen. Det var länge sedan! 

Dyngsur men ruskigt nöjd!

Ser nu fram emot mina tre semesterveckor som garanterat kommer ägnas en hel del åt löpning. Och åt cykel och vandring och andra uteaktiviteter såklart!

Men först ut, redan till helgen -Vansbrosimningen!!

Det har jag aldrig gjort tidigare så det känns spännande och kul på alla sätt. Min kompis befinner sig redan i Dalarna och jag åker dit till helgen och möter upp. Har såklart inte simmat så mycket som jag borde innan, men vad tusan, hur svårt kan det vara!? Medströms i två km, då ska jag bara glida med och styra mig fram mellan andra tantsimmande simmare, ha ha. Sen motströms sista km, då får jag väl koppla in pannbenet och muskelkraften och allt möjligt annat och kämpa på kan jag tro. Men alltså, det borde ändå bara vara en km som är värd namnet!? Ni märker att jag försöker avdramatisera det hela lite hoppas jag...

Under veckan kommer jag som vanligt köra passen på gymmet, som tack och lov inte är alltför många nu när det är sommar, och så kommer jag köra ett par egna pass på utegymmet. Samt i bästa fall en orienteringstävling i morgon. I sämsta fall blir det inget orienterande för egen del, utan bara skuggandes en nioåring. Och det kanske egentligen vore det bästa, att spara på krafterna så mycket det går. Utfall att det första två km trots allt kräver lite mer än att bara glida med strömmen och styra lite?! Hm.....

Lite blandade Ölandsbilder....

Paradisverkstan i Färjestaden

Borgholms slott

På väg hem, då sken solen!!

Tankar om kommande tider, Vansbrosimmningen 2017 tex...

Just nu känns nästa sommar något avlägsen. Tittar ut på första lilla snön som kom i helgen och känner att jag inte är riktigt redo för vinter ännu. Det var ju sommar nyss, och sen en jättefin höst. Och nu, på ingen tid alls blev det vinter. Vad hände? Vi har inte hunnit få bort löven i trädgården, hallonen är oklippta och studsmattan står fortfarande kvar. Här hängde jag inte med riktigt!

Men som en påminnelse om kommande tider, och för att ha något mål att se fram emot och jobba för, så anmälde jag och min kompis Sara oss till Vansbro simningen förra veckan. Det ska bli kul! Sara fyller förresten år idag. GRATTIS!! 

Jag blev lite sugen på att simma mer nu i somras när jag tränade för Ironhen, vårt lilla lokala triathlon här i grannskapet. Sara var genast med på noterna och utan att tänka alltför mycket så skickade vi iväg varsin anmälan. Jag gillar att anmäla mig tidigt, så att jag vet vad som gäller och vad jag har att se fram emot. Och Vansbro har jag funderat på ganska länge så det här känns som en alldeles perfekt grej att göra, av flera skäl:

* Det är nåt nytt som jag inte gjort innan. 

* Jag får åka bort med en kompis, eller kanske vi blir flera, om det är nån mer som vill hänga på. Bara det är väldigt kul! 

* Jag får åka till Dalarna, och Dalarna tycker jag mycket om. 

* Jag får nytta av min våtdräkt. 

* Jag vill uppleva hur det känns att simma i strömt vatten. 

* Jag är nyfiken på hur jobbigt det kommer vara. 

Just sista punkten är nog den jag tror kommer bli en av de mest spännande. För hur jobbigt är det, ni som har gjort detta innan? Jag brukar skämta med dem som har simmat och undrat hur jobbigt det verkligen kan vara. 3 km, varav två är medströms och då flyter man väl bara med?!? Då brukar jag få lite medlidsamma blickar. Så pass medlidsamma att jag misstänker att det är liiiite mer än att "flyta med". Antagligen kommer jag få ångra att jag ens har tänkt så, men jag måste verkligen få testa hur jobbigt det är och hur det känns. Skratta gärna åt mig efteråt och säg "vad var det jag sa", det är helt ok, det får jag bjuda på. Ha ha! 

Oavsett jobbighet ska det här verkligen bli kul, känns riktigt spännande och jag ser så mycket fram emot det. 

Tills dess får jag titta på bilderna jag tog på genomresa genom Vansbro i somras, och tänka att till sommaren kommer jag. Och då gör jag det på riktigt!

Segrare genom tiderna!