Spinning.
Älskad eller hatad. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att hålla sig neutral till spinningen. Antingen verkar man älska det, eller hata det. Finns liksom inget mitt emellan. Och få gruppass verkar vara omgärdade med så många uppfattningar och så många sanningar. Dessvärre ofta ganska onyanserade och ibland rentav felaktiga.
Själv tillhör jag dem som lärt mig älska spinning. Det tog ett tag innan jag såg tjusningen i det, men sen, när kronan fallit ner, blev det ren kärlek. Jag längtar till mina spinningpass och älskar att se gruppen ge allt. Jag möter också väldigt många som vill prova, har provat eller som inte alls kan tänka sig att prova. Spinning är inget för mig, det är alldeles för tuff träning hör man ibland. Ja, det kan vara tufft, men man bestämmer själv brukar jag svara. Och för att försöka reda ut några av de sanningar/farhågor/missuppfattningar som finns har jag noterat ner några vanliga:
* Spinning är så jobbigt.
- Ja, spinning kan vara precis hur jobbigt som helst. Det finns ingen övre gräns. Det kan också vara väldigt lätt. Jag bestämmer helt själv hur jobbigt det ska vara. Jag ställer in mitt eget motstånd på min cykel så att det passar mig. Därför kan både nybörjare och mycket vältränade cykla tillsammans, alla kör efter sin förmåga!
* Man får så ont i rumpan.
- Ja, det kan man få. Men det brukar gå över efter ett par gånger. Man kan också ta med ett vadderat sagelöverdrag eller ha cykelbyxor som är lätt vadderade. Det brukar dock sällan behövas, men om man vill så finns det att köpa. Annars brukar det bara kännas de första gångerna, sen är man van.
* Det är så tråkigt, bara sitta i en sal och cykla.
- Ja, om man väljer att se det så. Annars kan man tänka att det är härligt att ta ut sig, svettas och bli sådär riktigt genomarbetad. Testa gärna olika instruktörer, vi har alla olika sätt, och någon annan kanske kan utmana dig på ett bättre, eller roligare sätt!?!
* Spinning är bara för de inbitna, de seriösa konditionsidrottarna.
- Va?? Seriösa?? Vem är seriös och vem är det inte, tänker jag då. Spinning är för alla. För alla som vill konditionsträna på ett effektivt sätt.
* Går man ner i vikt?
- Tja, det beror ju på hur balansen mellan intag och uttag ser ut.... Men spinning ger en hög kaloriförbrukning och leder till en bra förbränning så förutsättningarna finns definitivt. Det är få träningsformer som bränner så många kalorier per tidsenhet, så vill man minska i vikt är spinning ett bra alternativ.
* Jag har så ont i knäna/benen/fötterna, jag kan nog inte cykla.
- Spinning är relativt sett en skonsam träningsform. Inga stötar mot underlaget som i tex löpning, utan ett jämt motstånd. Är man rädd för att det ska skada, var lite extra försiktig de första passen och känn efter. Många som har problem med knän och fötter och inte kan springa kan spinna utan problem.
Jag älskar som sagt spinningen. Det är så enkelt, inga krångliga stegkombinationer och ingen koordination att tänka på. Bara högeffektiv träning från början till slut. Enkelt och jobbigt, precis så jag vill ha det!
Olika pass är naturligtvis olika roliga, det är som med alla andra pass, man måste hitta en instruktör och en inriktning som man gillar. Prova lite olika typer av pass och se hur olika det kan vara. Själv har jag numera ganska många spinningpass i veckan och ser på instruktörerna runt mig hur olika vi tar oss an uppgiften att sätta ihop och leda ett pass. En del jobbar mycket med pulsmätaren och leder utifrån det. Själv försöker jag mer förmedla en känsla av hur jobbigt det ska kännas och hur det ser ut där vi cyklar. Jag tycker det är viktigt att kunna "känna" sin ansträgningsgrad, veta hur det känns när pulsen är på nära max eller hur jobbig en "lättare sittande backe" ska vara. Våga lita på sin upplevelse, höja sin nivå och flytta ut sina gränser utifrån det.
Förhoppningsvis har jag med detta kunnat reda ut några frågetecken och kanske var det någon som bestämde sig för att ge spinningen en chans. Återkom gärna och berätta vad ni tyckte!
Nu kör vi!!!!!
