tisdag 20 november 2018

Duktig som springer?!?

Jag har sedan i somras när jag fick ordning på mitt högerben med tillhörande fot känt att nu är det möjligt att ta upp löpträningen igen. Börja bygga kondition, hållbarhet och uthållighet. Har alltså sedan dess löptränat regelbundet. Inga hastigheter och inga imponerande distanser, men ändå, en regelbunden och ökande löpträningsmängd har det blivit. Just nu tar jag alla tillfällen att få till några kilometer, kanske inte så många alltid, men ofta. När vi ska nånstans, när vi ska hem från nåt, när jag ska göra nåt litet ärende eller som sällskap åt barnen när de vill cykla eller springa. Tillfällena finns där och jag har tagit dem!

Många säger att jag är ”duktig” som springer. Duktig?!

Inte för att förringa eller förminska min insats, men jag är inte ”duktig” som springer. Jag är inte duktig som borstar tänderna, eller plockar undan efter mig, heller. Jag springer för att jag vill, för att jag tycker om det, för att jag mår bra av det och för att jag ska må bra i framtiden. Inte för att jag är ”duktig”.

Sen tänker jag ett varv till på det och blir nästan lite bekymrad. Det är naturligt att röra på sig, vi är gjorda för det, inte för att sitta stilla och sen bli trötta av allt stillasittande. Vi ska ju röra på oss! Jag vet att alla som påpekar att jag är ”duktig” gör det för att vara snälla, för att ge mig beröm eller kanske uppmuntran. Helt klart menar man nåt positivt i allafall och det är jag förstås glad för. Men ändå, nåt har gått fruktansvärt fel när vi ses som ”duktiga” för att vi springer några kilometer några gånger i veckan. Det borde vara så naturligt att röra på sig så ingen ens skulle behöva höja på ögonbryna. Dit skulle jag vilja komma!

Nu kan jag ju inte förändra världen själv, utan får acceptera att vi har skapat en livsstil som inte alls gagnar hälsan. Jag försöker dra mitt strå till stacken genom att göra det jag mår bra av och dela med mig av det på olika sätt. Kanske inspirerar jag nån att börja röra mer på sig?
Oavsett vilket kutar jag själv vidare, för att jag äntligen kan och för att det är så himla underbart.

Vore spännande att höra hur ni därute ser på träning. Nåt livsnödvändigt? Nödvändigt ont? Nåt man är ”duktig”som gör? Eller så basalt som att äta, gå på toa eller sova?

Hur tänker ni?

Det är ju så roligt att springa!!!

8 kommentarer:

  1. Jag har skrivit om samma sak för ett tag sedan i min blogg. Jag tycker inte heller att jag är duktig som tränar. Jag gör bara det som jag någonstans tycker att alla borde göra. Inte nödvändigtvis att springa men att röra på sig och ta hand om sin kropp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad kul att vi haft samma tankar och dessutom skrivit om dem! Jag ville gärna följa din blogg men hittar inte hur man kan göra det?

      Radera
  2. Du har en poäng där. Det är ganska skrämmande att folk i allmänhet ser löpare (eller andra som rör på sig på ett eller annat sätt) som ett "duktigt" undantag. Att normen har blivit att inte röra på sig. Undrar om det kommer att vända. Hoppas det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är lite skrämmande faktiskt!

      Radera
  3. Förstår hur du tänker men för mig utesluter inte det ena det andra. Jag älskar att få höra att jag är duktig när tränat / ska tränsa eller när jag har egen matlåda med mig när jag jobbar i receptionen på helgerna. Inspirera vill jag göra oavsett.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, lite härligt är det när nån tycker man är duktig, det får jag erkänna😃

      Radera
  4. Jag tycker att det är kul att springa och när jag får kommentaren att jag är duktig som gör det så blir jag lite ledsen att den personen inte förstår att jag roar mig och tycker om det. "Tänk om du tyckte att det är lika kul som jag tycker, då skulle du inte tycka att det var duktigare än att ta en varm dusch".
    Lite ledsen blir jag för den personens skull, för att hen uppenbarligen inte upplevt någon gång hur kul det är.
    Fast i och för sig har jag en person i min närhet som ständigt påpekar hur duktig jag är och som helt säkert vet hur kul det är. Det är min morbror som också upptäckte det där med träning när han var i min ålder. Han har i alla år försökt förklara för oss andra och peppa oss, så när han nu äntligen fått med sig någon som vill träna med honom och springa olika lopp så vill han uppmuntra mig så mycket som möjligt. Så han gör på alla sätt. Han säger att jag är duktig, han betalar anmälningsavgifter till olika lopp och det var han som köpte min tomtedräkt åt mig så att jag kan springa Tomteloppet.
    Kram ThereseC

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, vad kul för er båda att ni har detta gemensamt. Kan tänka mig att morbror är nöjd nu när du också har kommit på hur kul det är. Han måste ju vara sjukt stolt! Vi gillar ju att träna hela familjen och det är jättekul att ha ett gemensamt intresse. Idag tex var stora dottern med mig när jag fick ett extra pass på ett av gymmen. Det var kul att ha henne med! Kram🥰

      Radera