Ego för mig är väldigt mycket att få göra ingenting, få till lite vardagslyx och att träna bara för att det är kul, bara för min egen skull.
Göra ingenting kan vara att sätta mig i soffan och bläddra i en tidning eller plocka upp nåt gammalt TV program på paddan, kanske nåt jag inte hunnit eller velat se tidigare. Alltså väldigt enkla saker, men ändå sånt som, åtminstone jag, tar bort när jag inte tycker att jag hinner.
Vardagslyx är ungefär samma sak egentligen. Men även att äta extra goda saker, fast det bara är måndag. Eller att duscha och använda de extra dyra cremerna efteråt. Eller att gå på yoga, bara för att det är så skönt.
Och så löpningen såklart! Älskade löpningen! Livlinan!
Löpningen som alltid haft en stor plats i mitt liv har under de sista året hamnat lite på undantag. Inte för att jag har velat, men för att jag har tränat så mycket annat. Men nu, när det har funnits lite utrymme, är löpningen det första jag har tagit upp. Att jag inte sprungit så mycket märks tydligt, konditionen finns, men benen vet knappt hur man gör. Under påskhelgen fick jag till tre rundor. Inte så långa, och definitivt inte så snabba, men ändå. En långsam runda är också en runda. Och just nu är det viktigast att få springa, inte hur fort det går.
På annandag påsk ville unga dottern ut och cykla. Jag drog på mig springkläderna och hängde på. Var trött och seg till en början, vilket inte hon var. Jag fick trycka på ordentligt för att hänga med. Och faktiskt funkade det ganska bra. Hon är kul att vara ute med. Hon cyklar ifrån mig, och efter en bit stannar hon och väntar in snigelmorsan. När jag närmar mig klappar hon händerna och ropar heja, heja. Då känner jag mig som en supersprinter!
Hon fick mig i alla fall att öka farten betydligt, vill ju inte att hon ska hamna för långt före. Hon retas så mycket då. En gång krockade vi till och med, så fort gick det. Hon svängde till vänster, och jag svängde till höger, och så krockade vi. Först blev vi lite arga på varandra, sen skrattade vi. Det är ju trots allt lite komiskt att krocka med sin spring- och cykelkompis!
Nu är påsklovet slut, och vi försöker hitta tillbaka till nån sorts vardag. En vardag som bara måste innehålla både egotid och lyxtid. Och så lite löpning mellan varven. Då kommer vi nog alla att må som bäst, tror jag!!
En långsam runda är absolut också en runda!
SvaraRaderaJag har också sprungit en del med dottern cyklandes bredvid. Det känns bra, även om det kan ge upphov till en hel del hjärtklappning (mer än själva löpningen i sig) pga barn i trafik-situationer ...
Det låter bra att du tar hand om dig. Det är viktigt när man behöver stötta någon som har det jobbigt.
SvaraRaderaSjälv har jag haft en kanin som matvägrat hela veckan. Det var fruktansvärt stressande. Det är livsfarligt för kaniner att inte äta regelbundet. Tillslut fick hon läggas in på blå stjärnan. En kanin är väl inte riktigt som ett barn men jag tror ändå att jag kände av ett uns av den stress som det måste innebära för dig med din dotter.
Idag är det fint väder och jag och min kompis lånade mammas bil och åkte och sprang i ett riktigt motionsspår. Det var så härligt! Och det var första gången jag sprang i fem kilometer utan att stanna och gå en enda gång. Så stolt!
Grattis till första 5 km!! Superbra jobbat! Själv springer jag sällan utan att gå, jag blandar gärna in gång när det känns så. Ibland blir det bara några steg för att få ner pulsen och andas, och ibland lite längre. När jag har sprungit långlopp ser jag att även de som är betydligt bättre än mig går regelbundet så det är nog en bra strategi för att orka längre. Men visst är det härligt när man får in ett flow och kan springa utan at stanna.
RaderaHoppas att din kanin mår bra igen!