fredag 3 juli 2015

Till fots genom Stockholm...

Tidigt i morse när jag funderade på dagen i vardande, och bloggen jag skulle skriva ikväll, tänkte jag att den skulle heta "På pigga ben genom Stockholm" eller kanske möjligen på snabba eller lätta ben...
NU, har hunnit bli "i kväll"och bloggen ska skrivas, och just nu känns de formuleringarna ganska lustiga. Hur tänkte jag? Så mycket kan jag faktiskt inte skarva, inte ens i min alldeles egna blogg. Jag får välja nog en något mer neutral titel, om jag ska ha någon typ av trovärdighet kvar.

Men lite från början. Idag var det återigen dags för min PT utbildning, tillfälle nr 5. Dagen skulle handla om kost och näring, något som intresserar mig mycket. Så intressant och så himla roligt det skulle bli! Längtar! Resten av familjen packade bilen och gav sig iväg på liten minisemester till Skara Sommarland. Skönt att de hittar på nåt kul, mig har de ju ändå inte mycket glädje av denna helg.

Jag hade redan i går bestämt mig för att springa hem, det borde bli nånstans 15-18 km tänkte jag. Jag gillar att springa till eller från saker om det funkar. Och i eftermiddag skulle det bli perfekt eftersom ändå ingen var hemma och väntade. Sagt och gjort. Jag planerade ombyte, skor, mat osv för att ha så lite som möjligt med mig på hemvägen och stack iväg till skolan. Härligt väder redan på morgonen, min jacka behövdes inte och vindarna var varma. Så här ska det vara på sommaren!

Skolan ligger i närheten av St Eriksplan och dagen spenderades inne i ett klassrum på bottenvåningen. Svalt, nästintill kallt i rummet - av sommaren märktes ingenting! Men väl ombytt och utanför dörren vid dagens slut slog däremot värmen emot mig. Som att få en rejäl snyting! Kommer bli varmt det här...

Jag sprang ner mot St Eriksplan och över St Eriksbron och över på Kungsholmen. Sen vidare förbi Fridhemsplan. Där tycker jag alltid är kul att passera, jag gick ju i skolan där för många år sedan och har många fina minnen från den delen av stan. Vidare ner till de fina husen vid Norr Mälarstrand. Jag valde att springa strandpromenaden närmast vattnet, dels för att komma bort från trafiken och dels för att få vara nära vattnet. Naturligtvis var det inte bara jag som valde den vägen, möjligtvis var det inte så många fler som sprang när jag tänker efter?! Förbi Stadshuset och över till Riddarholmen och Gamla stan. Riktigt varmt och riktigt jobbigt, undrar om jag orkar hela vägen hem. Tänker att jag kan springa till Skanstull och ta tunnelbanan resten. Fast det är nog fusk. Såg Västerbron på långt håll och tänkte att den inte alls ser så jobbig ut som den känns på marans andra varv. Måste komma ihåg fel?!

Över till Söder och upp på Götgatan. Stapplar upp för backen och låter benen rulla på nedför. Långt bort ser man Globen, och det är nog en av de coolaste Stockholmsvyerna jag vet. Inte vackrast på något vis, men ändå, jag gillar det!



Götgatan en fredag eftermiddag i tropisk hetta är kanske inte den mest optimala platsen på jorden. Folk precis överallt, har de ingen annanstans att vara i den här värmen? Jag fick kryssa mig fram som en mindre pansarvagn, ett steg framåt, två åt sidan, stanna, två framåt.. Inget flow alls. Skanstull där jag ett svagt ögonblick tänkte hoppa av närmar sig och jag bestämmer att jag nog borde orka över bron till Gullmarsplan åtminstone innan jag kastar in handduken.

Och jag orkar. Förbi Enskede, förbi Tallkrogen och Gubbängen. Förbi Hökarängen där vi brukar intervallträna på vintern. Fast nu är det ganska långt ifrån vinter. Jag ser små rosa elefanter springa förbi, måste dricka. Köper en juice och sveper i en enda klunk och under tiden försvann elefanterna. Förbi Telia och så över bron där ankorna finns. Då är det nära. Bara en km kvar. Gå, springa, gå springa....eller kanske mer gå, lunka, gå, lunka...

Jag orkar faktiskt hela vägen hem. Hem till vårt alldeles underbara hus. Som var ännu finare idag än det brukar. Tror jag. Eller var jag bara glad att jag var hemma och att jag hade orkat hela vägen?
Sträckan mätte jag upp till 16 km och jag är grymt nöjd med mig själv.
Bra jobbat Åsa, det finns hopp för Lidingöloppet tror jag minsann!!

Hemma!!
Och hastigheten? Vet inte, finns inga klockor som går så långsamt!

1 kommentar:

  1. Härligt! Ibland spelar inte tiden någon roll :)

    SvaraRadera