tisdag 29 november 2016

Träningsljus i kaoset

November lider mot sitt slut. Tack och lov måste jag säga! Det har varit en tung månad på alla möjliga sätt. Nu ska inte detta bli ett gnällinlägg så jag summerar bara med orden; stor renovering av dotterns rum samtidigt som mannen i familjen vurpar med cykeln och drar på sig hjärnskakning, samt att nämnda man även ramlar och får en fraktur i foten (inte i samband med cykelolyckan, utan vid ett helt annat tillfälle!). Lite för mycket, samtidigt som livet i övrigt pågår, ja ni vet ju.... Nog om det, det kanske blir ett helt eget inlägg nån gång!

Mitt i allt finns det såklart en hel del glädjeämnen. Tex lilla dotterns gymnastikuppvisning i förrgår. Så roligt och så fint att se alla barn och ungdomar visa vad de har lärt sig. Och vad duktiga! Tänk att kunna göra såna volter som de äldre kunde. Hjälp....

Min egen träning är lustigt nog också nåt att glädjas över. Har ju haft lite svårt att få nån bra och tydlig röd tråd i den ett tag, men nu känner jag att jag är nåt på spåren. Jag har bl.a. börjat träna lite med Bulgarian bags och även kört betydligt mer kettlebells än tidigare. Vad gäller Bulgarian bags så är det ett redskap jag varit sugen på att testa ganska länge, men inte riktigt tagit itu med. Nu finns de på ett av gymmen jag jobbar på, så jag har därför plockat fram en del övningar, och även fått lite hjälp av en annan instruktör att komma igång.


Vad gäller övningarna så har de ganska många likheter med kettlebellsövningar, dvs mycket drag, svingar och stora rörelser som involverar flera muskelgrupper. Man jobbar med hela kroppen. Eftersom bagsen är ganska tunga är det, precis som med kettlebellsen, mycket kraft som sätts i rörelse. Man måste parera och jobba ända inifrån och stabilisera med hela kroppen för att ha kontroll i rörelsen. Riktigt häftigt! 
Men svårt. Till en början kändes det verkligen som att hela jag skulle följa med. Som att man inte kan stanna den, utan att man liksom bara åker med tills den behagar stanna av sig självt. Men sen bit för bit, hittar man de muskler som ska användas och man förstår hur man ska koppla ihop allt för att få kraftfulla men kontrollerade rörelser. Och det är nog det som är det häftigaste, att från att inte ha kontroll över redskapet alls, tills att kunna styra och hantera kraften och faktiskt vara den som styr. Supercoolt verkligen. Rekommenderar verkligen att ni testar, men var lite försiktiga och ta gärna hjälp av en instruktör för att komma igång rätt.



Nästa stora glädje är löpningen. Har kommit igång att springa igen efter flera månaders ovilja/icke ork/ointresse/annan träning eller vad som nu varit orsaken till den ringa löpningen. Känns riktigt bra att var igång igen, även om det bara funnits utrymme för kortare rundor. Men löpningen är så viktig så även om jag bara springer lite så måste jag ändå springa för att må bra. Mycket går att ersätta med annan träning men löpningen är speciell, den går inte att ta bort. Den ligger mig så nära och betyder för mycket för det. Känner mig riktigt nöjd, mitt i allt!

Nu hoppas jag att december blir en riktigt skön månad. Eller hoppas förresten?!? Den blir nog vad jag gör den till!!






3 kommentarer:

  1. Usch ni verkar också ha haft en tuff månad. Skönt att du verkar ha lite träningsflow iallafall. Det gör mycket för humöret att få en dos träningshormoner.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja vars, det har faktiskt varit lite tufft!
      Men efteråt, när allt gått bra, kan jag ändå känna mig lite tacksam för att jag tvingades stanna upp och se vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt. Märkligt att det ska behöva hända nåt för att man ska "vakna".

      Hoppas det börjar gå uppåt för er snart igen, och att advent bjuder på mycket mys!

      Radera
    2. Ja, det är ofta så, att det behövs ett rejält wake up-call för att man ska fatta vad som är viktigt. Man är lite trög ibland ;-)

      Radera