Äntligen långpass, vad är det som händer?!?

Det här är ju verkligen inte ens gårdagens nyheter, det är flera dagar för sent. Händelsen ägde rum i söndags, och nu är det onsdag. Men - inte mindre sensationellt för det!

Jag. Sprang. Långpass. Jag sprang långpass!!!

Hade detta varit för ett år sedan hade det inte varit mycket att höja på ögonbrynen för. Då ingick långpass som en självklar del av träningsplaneringen. Nu ser träningen annorlunda ut och jag har svårt att få in långpassen. Vilket är synd eftersom jag tycker så mycket om dem. Det är inte så att tiden saknas, jag har fortfarande 24 timmar på dygnet. Men de få träningsfria dagar jag har behöver jag använda till återhämtning. Och då blir långpassen lidande! Detta har stressat mig lite den sista tiden, Skövde 6-timmars är om knappt tre veckor och sista långpasset värt namnet var i november. 

Men i söndags när lilla dottern var bjuden på kalas på Andys lekland och jag skulle få 2,5 timmes väntetid tänkte jag ändå passa på. Måste känna om det går att springa lite längre överhuvudtaget. Hade tänkt att springa över till Nackareservatet och springa där, men hade dessvärre valt helt fel skor. Vet inte hur jag tänkte, det hade behövts rejäla dubbar (såklart!!) men jag hade valt de tunnare asfaltsskorna. Det blev alltså en mycket kort sträcka i skogen innan jag tog mig tillbaka till löpbara vägar igen. Väl över på Sicklasidan tog jag mig längs vattnet vid Järla sjö och tittade på fina hus istället.  Eftersom jag tänkt springa nån helt annanstans och inte känner omgivningarna så väl, fick det bli att springa på ren känsla. Det är också kul! Springa lite åt ena hållet, sen vika av på en annan väg som verkar fin, sen ytterligare en och på så sätt brukar det alltid bli väldigt roliga rundor. Lite sightseeinglöpning helt enkelt! 

Ni som bor här får ursäkta at jag fotade era hus. Jag tyckte bara det såg så fint ut med bryggan mellan husen och vattnet. Så skulle jag absolut kunna bo!

På något sätt lyckades jag även hitta en stig precis nere vid vattnet, liksom mellan de stora sekelskifteshusen jag hittade lite senare, och sjön. Jag funderade ett kort ögonblick över lämpligheten att springa där, men nyfikenheten tog helt enkelt överhanden. Och naturligtvis var det ingen fara, stigen som blev mindre och mindre för att till slut nästan inte ens finnas, kom till slut ut på en liten väg som ledde tillbaka till stora vägen. Inte för att det går att springa vilse när det finns vatten på ena sidan och järnväg en bit åt andra hållet, men ändå, jag ville vara tillbaka i tid för hämtning av kalasbarnet. 

Typiskt mig att alltid hitta en liten stig! Typiskt mig att alltid vilja springa utanför vägen! Typiskt mig att alltid välja skogen!

Väl tillbaka kunde jag summera mitt långpass med följande:

* Jag orkade!

* Jag kan fortfarande springa långt.

* Man behöver ha med sig nån extra energi. Hade jag inte tänkt på idag.

* Man behöver torra strumpor att byta till om man inte springer direkt hem. Jag var blöt upp till knäna och hade bara en torr tröja. 

* Ullstrumpor hade varit att föredra då de hade hållt värmen bättre när de blivit våta. 

* Tänk efter innan vilken typ av underlag det är och välj rätt skor. 

* Om något, eller allt, av ovanstående misslyckas, tänk om och hitta ett annat sätt. Tappa inte humöret utan skratta åt allt som blev fel! 

Slutligen konstaterar jag att jag kommer kunna springa i Skövde den 12 mars. Det kanske inte blir rekord, men det kommer gå. Och det kommer bli kul!! 

Nu längtar jag! Nu kör vi!

Lördagspyssel

Man kan ju inte beskylla mig för att ha slitit ut mina läsare med täta blogginlägg den senaste tiden. Jag har helt enkelt haft väldigt låg skrivinspiration. Och eftersom bloggen ska vara en kul grej, inte något tvång, har jag inte skrivit nåt. Att skriva för sakens skull vill jag inte göra, bättre då att sätta skrivandet på hold och komma igen när lusten är tillbaka. Denna lilla paus har dock inte hindrat mig från att tänka på bloggen och vad jag ska skriva om framöver. Har fått flera idéer och tagit många fina foton som bara väntar på att komma till nytta.

Det jag verkligen borde ha gjort idag, med tanke på Skövde 6-timmars som infaller om bara tre korta veckor, är att gett mig ut på ett riktigt saftigt, rejält långpass. Ett långpass på en tre timmar hade varit på sin plats. Fast jag vete tusan, jag är så trött i kroppen så ett långpass verkar nästintill omöjligt. 

Idag också. 

Det har känts omöjligt ganska länge faktiskt. Som jag har skrivit om tidigare, tränar gör jag ju, och dessutom ganska mycket. Men löpningen har verkligen legat för fäfot ett bra tag. Hade det inte varit för transportlöpningen till och från jobbet, (ca 3 km enkel väg) i stort sett varje dag hade det inte blivit många kilometer. 

Tjejerna var pysselsugna idag, och jag var inte speciellt svårövertalad när de vill ha hjälp med pärlor och annat. Själv fortsatte jag mina experiment i köket. Jag tycker just nu att det är väldigt kul att experimentera fram olika sorters bollar och bars. Vet inte hur många varianter jag har gjort senaste halvåret men många är det. De flesta har blivit jättebra, andra ganska bra och någon lite mindre bra. Det som är så kul är att man nästan kan göra hur som helst och det funkar! Idag blandade jag bovetegryn, raw cacao, jordnötssmör och dadlar i mixern. Halva degen smaksatte jag med färsk finriven ingefära och andra halvan med chili. Båda sorterna blev riktigt bra, men ingefärsbollarna blev mer än bra, de blev faktiskt helt outstanding om jag får säga det själv. En riktigt höjdare för en ingefärsälskare som jag! Eftersom detta var ett spontanprojekt hade jag inget annat att rulla dem i än sesamfrön. Det är roligare om de ser olika ut när det är olika sorter. Hade ju kunnat ta chiliflakes till chilibollarna förstås men det kom jag inte på förrän det var för sent. Får bli nästa gång! 

Tjejernas pyssel resulterade i varsin pärlklädd sladd till hörlurarna samt att yngsta flickan började dekorera sin pigtittare som hon fick av en kompis i födelsedagspresent för ett tag sedan. 

En riktigt bra dag och klockan är bara 3, många timmar kvar av sköna, lata lördagen. Och i morgon - då - då kanske jag springer ett kortare långpass. Med en ingefärsboll eller två med mig borde det bli en  rätt behaglig runda. Så får det bli!

Nu är jag även Moveoo instruktör

Jag har flera gånger under våra träningsresor haft förmånen att få träna Moveoo med dess grundare, Jose Nunez. Alltid så lustfyllt, så roligt, så utmanande och så himla inspirerande. Precis så som jag vill att mina PT kunder ska uppleva att det är att träna med mig!

I helgen var det äntligen dags att göra slag i saken och gå Moveoo instruktörskursen. Eftersom jag tränat en del Moveoo hade jag ett ganska gott hum om vad det handlade om och kände mig både förväntansfull och lite otålig på att få komma igång. Så kul att få ägna en hel helg åt detta!

Lördagen inleddes med att vi nästan utan introduktion gick rakt in i Flex konceptet, dvs träning med bollar. Jag som hade provat detta sätt att träna tidigare kunde förstå ungefär vad som väntade, men för de som aldrig provat, tror jag nästan att tillvaron vändes uppochner den första stunden. Alltså uppochner på ett bra sätt! Man inser på en gång att här är det ett helt annat angreppssätt, en helt annan ingång eller ett helt annat sätt att förhålla sig till träning än vad de flesta kommit i kontakt med tidigare. Vi gick senare under dagen över till att jobba med viktskivor och skivstänger, det som ingår i konceptet Athletics, och komplexiteten i utmaningarna ökade. Dagen bestod av massor med skratt, massor med nyfikenhet, massor av kreativitet och massor med aha-upplevelser. Så häftigt att kunna träna så annorlunda med de redskap vi alla kände så väl och hade använt så mycket. Fast nu på ett helt annat sätt. Helt underbart!

På söndagen spände vi bågen ytterligare och tog oss an pressövningar, dragövningar och rotationer. Vi  jobbade med gummiband och käppar och provade olika sätt att öka, minska och justera utmaningarna. Vi tittade också på boxkonceptet, Aerobox, som grundar sig i den traditionella boxningen. Men vidareutvecklad till att bli boxning på Moveoo sätt. Även den här dagen öppnade sig lite av en ny värld. Trots att vi alla var vana att träna och har tränat många saker, var det nog få av oss som tränat på detta sätt. Och använt redskapen så här. På något sätt har alla sanningar, alla regler och alla måsten ställts på sin spets till förmån för nyfikenhet och upptäckarlust i träningen. Så himla coolt!

Vad är då funktionell träning enligt Moveoo? 

Ja, det är verkligen svårt att förklara med några få meningar. Risken är att jag förminskar genom att ens försöka. Men genom mina ögon, silat med mina erfarenheter och mina preferenser blir Moveoo med ett enda ord: LYCKA! 

Ska jag utveckla det något mer kännetecknas träningen av lusten att utforska, lekfullhet och nyfikenhet. Man pratar inte om övningar utan om utmaningar, som ökas steg för steg så att alla kan vara med. Det finns inget rätt och fel utan alla jobbar på sin nivå utifrån det man har. Man jobbar med oregelbundenheter, asymmetrier, diagonaler osv för att skapa utmaningar i rörelsen. Helt oundvikligt fylls salen med energi från allra första stund och jag har sällan hört så mycket skratt under ett träningspass tidigare. Helt omöjligt att vara med utan att känna sig LYCKLIG! 

Som ni förstår är jag just nu, en dag efter, alldeles slut i kroppen, alldeles glad och alldeles full av inspiration. Så roligt att få vara med om allt detta.

Just nu kan inget stoppa mig!

Planering av min egen träning

Sitter här och funderar på min egen träning och hur jag ska planera för de närmaste månaderna. Jag ska även i år springa Skövde 6-timmars i mitten av mars. Någon Stockholm marathon blir det tyvärr inte i år heller eftersom stora dottern har dansuppvisning med sin nya dansskola just den dagen. Morr... Det är alltså tiden fram till mars som till att börja med behöver styras upp och funderas igenom.

Mitt något delikata lyxproblem är att jag som PT och gruppträningsinstruktör får träna ganska mycket på arbetstid (snacka om i-landsproblem!!). Ett problem som jag naturligtvis mer än gärna har, men följden blir att det är svårt att få till egen träning. Dvs träning som leder till bra långdistansprestationer. 

Min träningsvecka ser ut ungefär såhär:

* 4 spinningpass som instruktör.

* Ett par cirkelträningspass, också som instruktör. Varierande hur stor min egen ansträngning blir, men vanligtvis relativt hög.

* Något Core pass som instruktör.

* Löpning till och från jobbet ca 4 dagar i veckan, 3 km enkel väg.

* Div träning med kund, varierande ansträgningsnivå, men oftast ganska låg. Det är ju kunden och inte jag som ska tränas här!! 

* Egen styrketräning när det öppnar sig en lucka under dagen. 

* Kortare löpbandspass (någon km åt gången) oftast utan skor för att stärka fötter och förbättra löpsteget.

Jag får alltså till en hel del träning, men saknar några pusselbitar. Konditionsträning får jag ganska bra genom spinningen. Löpningen till och från jobbet ger förstås också något, även om det är väldigt korta sträckor. Styrketräningen behöver jag tänka igenom mer, så att jag nyttjar den tid jag får på ett bra sätt. Det som oroar mig lite är hur jag ska kunna bygga upp en bra "löpkondition" med alla dessa korta pass. Jag vet att jag måste springa mer, men jag måste även vara pigg i kroppen på jobbet och även hinna återhämta mig fysiskt.

Jag har sprungit relativt mycket genom åren och har en bra kondition och styrka med mig. Kanske behöver jag inte oroa mig alls, Skövde är ju på något sätt väldigt lågintensivt. Låg fart, men under lång tid. Jag kanske med den träning jag gör i vardagen trots allt bygger upp en acceptabel uthållighet, med tanke på att att det är ganska många pass och utan speciellt mycket återhämtning emellan? Trots att träningen inte består av så mycket löpning som den borde? 

Sen vet jag ju mer än väl att man måste träna det man vill bli bra på, ska jag kunna springa långt måste jag träna på att springa långt. Det går liksom inte att komma undan, mer än till en viss liten del. Behöver alltså minimum få in ett antal långpass, helst ett i veckan, innan jag ger mig i kast med Skövde tänker jag.  Med lite planering borde det gå att genomföra antingen på helgen eller någon förmiddag i veckan, någon dag när jag jobbar sent. 

Ni som har erfarenhet av att springa långt, vore mycket tacksam för era tips och råd! Hur mycket mera löpning behövs för att detta projekt ska gå att genomföra på ett bra sätt? Hur skulle ni ha tänkt dessa månader fram till loppet om ni varit i mina kläder? Min ambition är inte att springa fort utan att genomföra loppet på ett behagligt, och inte minst roligt sätt. Och gärna komma ca 55 km sådär!

Bolognerskogen i Skövde, snart kommer jag!!

IForm Danderyd, nu är det dags!

Veckan har som vanligt gått som tåget. Jag har haft många grupppass, eftersom flera av de ord instruktörerna ha varit jullediga. Spinning, Crossträning, Cirkel och Core har det blivit i olika varianter och med olika inriktningar. Ibland fokus på styrka och ibland mer fokus på kondition. Men alltid jobbigt och roligt - gärna med lite humor. Riktigt roligt har det i allafall varit och mina pass har varit välbesökta vilket såklart är extra kul! I morgon avslutar jag veckan med en timmes spinning.

Men nu är det fortfarande lördag och jag har spenderat delar av dagen på Iforms nya anläggning i Danderyd. Den öppnades idag och vi har haft prova-på-pass hela dagen och jag har kört Spinning, Cross/styrka och Cross/Intervall. Trots att det har jobbats och byggts ett bra tag, hade jag inte varit där innan, bara sett lite bilder. Och vilket ställe! Så. Himla. Fint. Sådär som det bara kan bli när allt är precis nytt och planerat från början. När man inte har något gammalt som ska få plats utan börjar från noll. 

På entréplanet finns reception och café och en trappa ner finns själva gymmet. En gruppträningssal, ett rum för spinning, en yta för konditionsmaskiner, en del för cirkelträning samt en riktigt stor yta för självaste gymmet där det även ryms en crossfit bur. Allt snyggt ljussatt och inrett i en skön blandning av ruffig källare och klassiska stuckaturer. Här skulle jag gärna både träna och jobba, om det inte låg på andra sidan stan.... Det är bara att gratulera Danderyd, ni har fått ett toppenställe! 

För er som inte haft vägarna förbi idag får kolla på lite bilder. Snyggt, eller hur?

Gymmet

 

Spinningsalen

Crossfit area

 

Gruppräningssalen

Omklädningsrummet

Home alone - Funderingar i min ensamhet

I dessa dagar svämmar bloggflödet över av tillbakablickar på året som var, varvat med förväntningar på året som precis har börjat. Och vad skulle passa bättre en sån här dag än att göra mitt eget bokslut över 2015? Mannen och barnen har åkt till farmor och farfar över helgen eftersom jag skulle jobba. Jag hade erbjudit mig att ta ett extra gruppass på förmiddagen idag och ett spinningpass i morgon. Det finns alltså ganska gott om tid för reflektion och kontemplation den här helgen. Jag har bara ingen lust! Ni som följer mig och min blogg vet ungefär hur mitt år har varit och vad jag har pysslat med. Det är så många andra som sammanfattat sina år så bra så jag tror jag nöjer mig med sex punkter:

* PT utbildning avklarad
* PT jobb påbörjat
* Eget företag startat
* Väldigt lite löpning
* Väldigt mycket annan träning

Ett år jag totalt sett är väldigt nöjd med, men det vet ni redan!

Jag använder istället min egna lördag och söndag åt att göra sånt som jag tycker är roligt, skönt, avkopplande eller på annat sätt till glädje för mig. Lite egotid helt enkelt!
Dagen började med att jag klädde på mig springkläderna och stack till gymmet och tillika jobbet, samtidigt som resten av familjen åkte åt sitt håll. Passet för dagen var egentligen ett Bodypump pass, men eftersom jag inte är pumpinstruktör körde jag ett styrkepass med skivstång i Tabata format istället. Kul för mig - och förhoppningsvis kul för deltagarna också! Efteråt var vi i allafall riktigt svettiga, glada och genomarbetade. Vilken rivstart på dagen! Därefter körde jag igenom spinningpasset som jag ska ha i morgon, bara för att kolla att musiklistan och upplägget skulle funka. Och det gjorde det! Muskien verkar jag ha lyckats bra med kändes det som, så det kommer nog bli ett bra pass. På med springkläderna igen och så hem och in i duschen.

Efter lite mat och några telefonsamtal landade jag i soffan med en bok. Vet inte när jag bara satt och läste senast?! Flera år sedan känns det som. Vilken fantastiskt skön eftermiddag! Alldeles tyst i huset och jag har bara mig själv.

Funderar lite vidare. Det kanske är konstigt eller fel att tycka att det är skönt att vara ensam? Det finns ju hur många människor som helst därute som är ensamma jämt. Som inte har nån familj. Som skulle göra vad som helst för lite sällskap. Och så sitter jag här och tycker att det är skönt, trots att jag har allt det där. Så paradoxalt egentligen. Fast å andra sidan är det väl just det som är grejen. Att det aldrig blir lagom. För oss som är mitt uppe i jobb och familj är ensamhet en bristvara, något sällsynt. Därför uppskattar jag en stund i ensamhet ibland, bara för att det är just så sällsynt. Hade jag varit ensam jämt hade det ju inte alls varit skönt! Och i morgon kommer familjen hem och då får jag tanka kramar och kärlek igen. Det kommer bli det bästa med helgen, när de kommer hem. Men fram tills dess ska jag ha det skönt och njuta av stunden just nu. Utan dåligt samvete. Kanske att jag häller upp ett glas rödvin också....

Och i morgon - efter spinningpasset - då blir det härligt! Och massor med kramar!!

Bloggåret 2015 - Eller mitt första år som bloggare

Ett år som bloggare är snart tillända. Förresten, det där lät ju oerhört pretantiöst. Bloggare. Jag?? Men eftersom jag regelbundet skriver på min blogg så är det väl ändå just det jag är. Bland en massa annat. "Jag är inte bara bloggare utan även...."

Jag hade tänkt mig att publicera minst en blogg i veckan. Det här är mitt femtionionde inlägg så det har blivit ungefär som jag tänkte. Även om jag hade varit nöjd om det bara hade blivit både färre och fler. Det handlar inte om exakt antal, jag skriver när jag har nåt att skriva och när jag har tid att göra det. Bloggen är en kul hobby, inte nåt som får ge mig prestationsångest.

Många inlägg har gått ganska spårlöst förbi. Inte så många kommentarer och inte så många visningar. Andra har lästs och kommenterats av jättemånga (enligt mina mått). Några inlägg har jag tänkt redan från början att den här kommer engagera. Andra har känts lite mer neutrala. Men det är inte helt lätt att förutspå vilka inlägg som kommer läsas mycket och vilka som kommer passera mer obemärkt. Vad är det som gör att man läser vissa inlägg och inte andra? Det kan man fundera på när man har en stund över. Och egentligen har det ingen stor betydelse. Min blogg är min hobby, min arena, där jag kan skriva och förmedla det jag vill. Det som är viktigt för mig, just då.

Jag trodde från början att bilderna skulle bli ett bekymmer för mig. Det var skrivandet jag ville åt och såg bilderna mer som ett nödvändigt ont. Jag gillar egentligen inte att fota och hittar aldrig några bra eller kul motiv. Tills nu! När jag började skriva bloggen började jag se på omgivningen med lite andra ögon. Nu hittar jag ofta motiv när jag är ute. Ibland vet jag precis vad jag ska skriva till just den bilden och ibland tycker jag bara att den är fin och så sparar jag den tills den passar. Men det är aldrig svårt att hitta motiv eller ta fina bilder, det finns överallt, om man bara har rätt ögon med sig. Och lustigt nog är det väldigt många som har kommenterat att mina bilder är fina. Kul!!

Sen trodde jag att jag skulle skriva på ett lite annat sätt än jag gör. Svårt att förklara, men jag tänkte nog att bloggen mer skulle bli som nån sorts utökad träningsdagbok. Där jag skulle beskriva min träning och hur tanken med mitt upplägg är, och hur det till slut skulle leda till ett antal resultat. Tack och lov märkte jag redan från början att den typen av texter inte alls är min grej. Sånt finns andra som skriver jättebra och inspierande om. Jag skriver hellre om mina betraktelser, reflektioner eller funderingar märker jag. Ofta berör det träning, men ibland skriver jag om helt andra saker.

Mitt första år som bloggare är således tillända. Jag har lärt mig massor på vägen. Fått nya vänner. Vissa känner jag än så länge bara på nätet, men andra som jag lärt känna via bloggandet har jag träffat på riktigt vilket såklart är extra kul. Jag kommer fortsätta skriva och jag hoppas att Du vill fortsätta läsa!


Har du en stund över får du gärna titta på min egen topplista över några inlägg som jag själv gillar extra mycket.

Måste man ha ett mål?
Till fots genom Stockholm
Nu drömmer jag!
Ögonblick av total närvaro
Vad man kan hitta på sin löprunda
Hur hinner du träna så mycket?
Ultraintervaller - På mitt sätt!

Tur??

Vilken tur du har som får jobba med det du tycker är så kul! Vilken tur du har som kan jobba med ditt intresse! Vilken tur du har som har så nära till jobbet! Och vilken tur att det gick att kombinera pluggandet med jobbet! Osv osv.....

Tur?? Tja? Jag vet inte det... Snarare hårt arbete och ett antal medvetna och väl övervägda val, skulle jag nog säga. Jag känner mig väldigt lyckligt lottad som har förmånen att jobba med träning och att jag vågade ta steget hit. Det är inte det. Men att det skulle handla om tur håller jag inte alls med om.

För min del handlade det om att utbilda mig till PT vid sidan om mitt gamla jobb. Och att sedan våga lämna mitt jobb som var både säkert och hyggligt välbetalt, för att satsa på min dröm. För någon annan kan det handla om något helt annat. Kanske att välja ett annorlunda resmål på nästa semester, fjällvandra för första gången eller våga servera ett helt vegetariskt julbord?! Vi har alla våra drömmar och saker vi vill genomföra. Och saker vi faktiskt gör redan nu!

Det är få saker som sker av en slump. Som jag ser det handlar livet om en rad mer eller mindre medvetna val. Vissa val gör vi ganska oreflekterat och annat tänker vi mycket på innan vi tar konsekvenserna och genomför. Men oavsett om valet är genomtänkt, medvetet eller inte, så är det ändå ett val. Något vi hade kunnat styra i en annan riktning.
Inte alltid så klart, svår sjukdom, olyckor och sånt går inte att påverka. Men det är inte de sakerna jag tänker på utan allt det andra.

Vad gäller mitt eget val att byta riktning på mitt yrkesliv så har det varit en lång process. Från att jag, för några år sedan, började fundera på vad jag ville göra egentligen. Tills nu, när jag är klar med min utbildning och jobbar som PT, dels i mitt eget företag och dels på ett gym. Jag valde att gå min utbildning över en 8-månaders period, och pluggade vid sidan om jobbet. På helger, på kvällar och på all ledig tid. Inte alltid lätt, men med god planering funkade det.

Jag lämnade mitt gamla jobb och började på gymmet. Utan fast lön, med endast provision. Det är bara min prestation som styr hur mycket jag kommer tjäna. Jag har gjort uppoffringar för att kunna göra detta, och min familj har också gjort det. Det hade varit enklast att stanna. Vetat hur det skulle vara nästa dag. Och nästa månad. Men jag ville något annat, och satsade på att göra det. Hur det kommer gå vet jag ännu inte, men om jag inte försöker får jag inte veta.

När jag hör ordet tur nämnas i olika sammanhang blir jag både lite full i skratt och faktiskt ganska beklämd. Att jag är född i Sverige och inte i en krigszon är tur. Om jag ärver mycket pengar av en släkting som jag inte ens vet finns är det också tur, det kan jag ju inte påverka. Men att satsa på en sak, ta konsekvenserna och att jobba hårt för det, det är inte tur. Det är resultatet av val, ansträgning och en hel del arbete. Som jag ser det. Att det skulle handla om tur håller jag alltså inte riktigt med om!

Vad säger ni? Vad beror på tur? Och vad beror på tillfälligheter? Eller handlar allt om hårt arbete? Vore kul att höra hur ni andra tänker om detta!

Första dagen på resten av mitt liv

Det är det ju egentligen varje dag fast den här veckan var det alldeles speciellt så. Jag började mitt nya jobb - mitt jobb som PT på iForm. Riktigt spännande och totalt annorlunda mot allt jag har gjort innan.

Jag har bytt jobb flera gånger i mitt liv så det var inget nytt. Jag vet ju hur man gör, och ändå just denna gång absolut inte alls. När jag börjar nytt jobb brukar jag starta med att ta på mig något nyinköpt kontorsplagg, tex en schysst kavaj, sminka upp mig lite lagom och sedan ge mig iväg. Det kändes inte riktigt som rätt strategi denna gång. Istället tog jag på mig mina springkläder, löparryggsäcken med jobbkläder dvs träningskläder och så sprang jag dit. Att komma springandes kändes som en bra entre första dagen. Kanske möjligtvis med risk att verka lite väl pretto? Men vad tusan, lika bra att sätta nivån redan från början!

Väl där blev jag introducerad i allt möjligt. Hur man skriver kundavtal, hur dataprogrammet fungerar, julkampanj osv. Inte så annorlunda mot vilken första dag på jobbet som helst. Det som är annorlunda är allt annat, jag ska jobba med träning, inte med logistik. Hur ska det gå?!?

Dessutom är själva arbetssättet, eller företagsklimatet annorlunda. Jag är van vid mer eller mindre väldokumenterade rutiner, att alla gör samma sak på ungefär samma sätt, att det finns intranät, headset till telefonerna, fikarum för medhavd lunch, gemensamt kampanjmaterial osv. Här är allt sånt... hm... lite annorlunda mot vad jag är van vid.
Just nu har jag fullt upp med att få igång mig på det jag ska göra och hinner inte fundera så mycket på allt runt omkring. Men helt klart är detta en tid av nya erfarenheter och lärdomar, och oavsett vad som händer så är jag glad att jag vågade ta steget från den trygga värld jag känner, till detta nya!

Cardiodelen

Min första prio är att få igång en fungerande PT verksamhet, sälja lite medlemskap och köra igång en del nya gruppträningar. Jag har också en del ideer kring komma-igång-träning och träning för de som fått Fysisk aktivitet på recept. Till våren drar vi igång uteträning vilket blir helt nytt för cluben. Ska bli riktigt spännande!

Avdelningen för ben och underkropp.

Cluben har ett stort utbud och en verksamhet som täcker det mesta. Ett stort rum med cardiomaskiner, en friviktsdel som ska bli ännu större, många väldigt enkla och lättanvända styrketräningsmaskiner, bra gruppträningsutbud både på dag och kvällstid samt dansskola för barn och ungdomar. Och inte minst fri tillgång till vatten massagesäng och solarier för de som önskar. Riktigt bra med andra ord!

Nu på söndagkvällen när jag tänker på veckan som var och veckan som kommer känns allt väldigt kul. Har massor med ideer, och massor med saker jag vill göra, en del svårigheter att övervinna och inte minst massor med inspiration. Precis så som det ska vara men inte alltid är.

Ni som vill komma förbi och se min nya arbetsplats och kanske träna med mig samtidigt är varmt välkomna. Jag lovar att ge er en rolig, utmanande och kul träning där vi blandar basövningar och friare och galnare övningar för en riktigt bra upplevelse!

Ses!

Kettlebells - ett riktigt favoritredskap!

Avdelningen för överkropp.

Lite mera tisdagslyx - Sturebadet!

En gång är ingen gång och två gånger är en vana. Och nu börjar lyxiga tisdagar bli en vana för det här var den andra på raken. Förra veckan var jag ute i skogen och sprang ett härligt långpass. Den här tisdagen hade jag bokat in en SPA-dag på Sturebadet.

För en tid sedan fick jag en sådär underbart lyxig present, nämligen denna SPA-dag innehållande allt man bara kan önska sig och lite till. Fri tillgång till gym, gruppträningsklasser, badet, det härliga aromarummet, relaxavdelning, sköna SPA produkter, lunch och inte minst ett glas champagne med en liten pralin. I går hade jag bokat in denna dag, alldeles för mig själv nu när jag har lite extra tid mellan gamla och nya jobbet.

Jag började dagen i gymmet. Lite sliten i kroppen efter en period av hårdare träning och körde därför ett lugnt pass med fokus på stabilitet och core. Gymmet var helt nyrenoverat och SÅ fint. Havsblått, vitt och svart och alldeles blänkande. Jag hade gärna velat ta några kort men det stod tydligt att kamera var förbjudet så jag vågade inte ens ta ett litet smygfoto. Egentligen är det bra tycker jag, man ska kunna träna utan att fundera om man kommer med på någons foton. Ni får tänka er istället!

Fortsatte därefter ner till relaxavdelningen och satt mig i det 38 grader varma aromarummet som doftade härligt av fina oljor. Blev alldeles varm och alldeles mjuk i hela kroppen och kände mig sådär avslappnad som man nästan aldrig är. Underbart. Helt enkelt!

Efter aromarummet gick jag en våning upp till stora badet. Jag hade bestämt mig för att vara med på ett vattenträningspass och detta pass var självaste Susan Lanefelt som höll. Rätt underlig upplevelse med mycket fart och fläkt och glad popmusik från svunnen tid. På nåt märkligt sätt kändes det som att jag var med i nån parodi över 80-talet eller dolda kameran eller nåt. Det var blanka trikåer, pastellfärger, benvärmare och hurtiga hejarop. Fast i badmiljö. Smått surrealistiskt, men väldigt kul!

En tant med blå badmössa med massor av små blommor som vippade i vattnet tog mig under sina vingars skydd. Hon tyckte nog att jag verkade lite bortkommen eller nåt för hon påpekade inför varje ny övning hur jag skulle göra för att det skulle ge mest. Tur att det finns omtänksamma människor. Tänk om jag hade gått därifrån och inte fått nån träning för att jag gjort fel! Hemska tanke, men tanten räddade mig. Vad skönt!

Dags för lunch. Jag valde en räksallad med gott bröd till. Efter mat och kaffe tog jag min bok och satte mig i relaxavdelningen och bara slappade. Läste lite, lät tankarna gå och bara softade.

I min present ingick en komplett miniatyruppsättning av SPA produkter som räckte både för dagen och för en behandling hemma någon gång. De kan jag använda nästa tisdag,så blir även det en dag med tisdagslyx, nu när jag har slagit in på den vägen menar jag. Eller förresten, nästa tisdag börjar jag på nya jobbet och det är ju faktiskt verklig lyx. På riktigt. Tänk att få jobba med det man älskar, det måste ju nästan vara det bästa. Jobbar gör man ju varje dag, inte bara ibland.

Mitt besök avslutade jag med ett glas champagne och den lilla pralinen. Inte illa för en vanlig tisdag, eller hur?